Hur bodde människorna i Aten på 400- och 300-talen f.Kr? Ja, det beror verkligen på vilka människor man talar om. Bondefamiljerna bodde ofta i små, runda hyddor av flätverk och lera. De fattigaste levde i bergshålor. Andra bodde i riktiga hus, men de var mycket enkla. I regel hade dessa hus en våning med två eller tre små rum. Ibland hade de en övervåning med ett eller två rum. En trätrappa utanpå huset ledde dit. Det hände att vindsvåningen hyrdes ut till bostadslösa eller till utlänningar som ville ha en bostad i staden.
I Aten under antiken var hemmen oftast enkla och byggda för funktion snarare än skönhet. Kontrasten mellan de trånga bostadskvarteren och de storslagna templen på Akropolis visar tydligt skillnaden mellan vardagsliv och offentlig prakt.
Dåligt byggda hus
Husens väggar var av trä, obränt tegel eller sten som hölls samman av ett slags murbruk – lera utrörd i vatten.
Dessa väggar var mycket bräckliga, varför det var en enkel sak för en inbrottstjuv att slå ett hål i väggen för att ta sig in. Han behövde inte använda dörren eller fönstret. Inbrottstjuvarna kallades därför "vägguppbrytare".
Husets dörr ledde direkt ut till gatan. För att de utgående inte skulle knuffa till de förbipasserande, knackade de innan de steg ut på gatan!
Fönsterrutor av glas var okända för atenarna. Om det över huvud fanns fönster, var de mycket små, snarast gluggar. När det var kallt eller regnigt, täckte man för gluggarna med luckor.
ANNONS
ANNONS
Kallt om vintern
För att komma undan vinterkylan och värma sig en smula var det vanligt att männen uppsökte badhusen i staden. I bostäderna var det ofta svårt att hålla värmen. Kvinnor och barn fick frysa.
Kök fanns troligen inte förrän på 300-talet f.Kr. Av allt att döma fanns ingen fast eldstad inomhus. Man tände en eld utomhus och bar sedan in träet eller kolet när det börjat brinna och inte längre avgav så mycket rök.
Bild: SO-rummet.se Vy från ett hus i utkanten av Aten en vacker sommarkväll för 2 400 år sedan. I bakgrunden skymtar Akropolis med sina murar och tempel. I antikens Aten bodde de flesta människor i enkla hus av soltorkat tegel, trä och lera. Husen låg tätt längs smala gator och hade få och små fönster utan glas. Istället användes träluckor som kunde öppnas och stängas beroende på väder och årstid. Många bostäder bestod av några få rum, ibland kring en liten innergård, medan rikare familjer kunde ha större hus med två våningar och särskilda rum för män och kvinnor. De enkla byggmaterialen och den täta bebyggelsen visar att vardagslivet i Aten skilde sig tydligt från de monumentala templen på Akropolis, som ofta dominerar vår bild av den antika staden.
Man lade inte ner så mycket arbete på matlagning, och man var mera utomhus än vad vi är. På vintern serverades det aldrig mer än ett varmt mål mat om dagen. Om sommaren åt man varm mat bara någon gång i veckan.
Den vanligaste varma maten var gröt och sopра.
Grannarna gick ofta till varandra och kokade och grillade. Då behövde bara en göra upp eld.
Under vintern var man tvungen att elda ofta för att få lite värme, och det kunde vara svårt att bli av med röken. Då gjorde man ett hål i taket genom att med en stake flytta på ett stycke av taktäckningen.
Flertalet av de ca 10 000 bostadshus som fanns i Aten på 400-talet f.Kr var av detta mycket enkla slag.
Det fanns också flerfamiljshus som liknade våra hyreshus, åtminstone på 300-talet f.Kr. Vi citerar ett tal från denna tid:
Ett bostadshus som delas av flera hyresgäster kallar vi synoikia, och ett hus som bebos av en enda familj kallar vi oikia. Om en läkare slår sig ner i något av de små husen som kantar våra gator, får gatan namn efter läkarens inrättning. Om läkaren flyttar därifrån och en smed flyttar in där, byter gatan namn.
Vi kan jämföra med svenska gator som har namn efter yrken, t.ex. Smedgatan, Mjölnargatan och Garvargatan.
I finare hus
Hur bodde då de rika människorna?
I Aten har man knappast funnit några rester av stora och bekväma bostadshus. Däremot har man gjort intressanta utgrävningar i norra Grekland liksom på ön Delos i Egeiska havet. Det är troligt att de förnämas bostadshus i Aten liknade dessa.
ANNONS
ANNONS
Dessa hus var närmast kvadratiskt byggda. Rummen öppnade sig inte mot gatan utan mot en inre gård, en kolonnhall, som i regel vette mot söder. Detta bekräftas av filosofen Sokrates, som säger:
Eftersom husen vetter mot söder, lyser solen på vintern in i rummen, medan den om sommaren står så högt över taken att vi får skugga.
Husets ytterväggar hade kalkputs som enda utsmyckning. Kolonnhallen var ibland utsmyckad med mosaik.
Ett förnämt bostadshus i Aten. Innerväggarna kunde vara dekorerade med vävnader. Möblemanget bestod av bord, stolar och vilobänkar. Kläderna hade man i kistor, och smycken förvarades i skrin. Som prydnader i hemmet förekom vaser, som konstnärer målat. Sängarna bestod av träramar, där man istället för madrasser hade tunna mattor av vass. Kuddar och täcken förekom, men sannolikt inte lakan. Om sommaren sov man gärna på det platta hustaket, där det var en skön svalka. När man gick till sängs tog man av sig manteln och skärpet till tunikan. Själva tunikan användes som nattskjorta.
Ingången till huset låg oftast i söder eller i öster. Vardagsrummet brukade ligga i husets norra del innanför kolonnhallen som gav ljus och rymd åt rummet. Vidare fanns en matsal, kök och badrum. På bottenvåningen låg också arbetsrummet och vinkällaren.
På övervåningen fanns familjens sovrum liksom kvinnornas rum och ett litet rum för slavarna.
Märkligt nog låg köket och badrummet bredvid varandra. Skälet var att köket kunde värma upp det bredvidliggande rummet.
Att de finare bostadshusen i Aten hade åtminstone en övervåning framgår av ett uttalande av en atenare. Han säger "att mitt lilla hus har en övervåning. Våningsplanen är desamma i övre och nedre våningen, både för kvinnornas rum och männens rum."
När atenaren fortsätter sin beskrivning, får vi samtidigt en inblick i familjelivets och boendets problem:
Så föddes min lille son, och hans mor ammade honom. Varje gång han skulle badas var hon tvungen att gå ner och riskerade att ramla i trappan. Jag beslöt därför att själv bo på övervåningen och låta kvinnorna bo i bottenvåningen. Detta blev en vana, och min hustru lade sig ofta hos den lille för att ge honom bröstet och hindra honom att skrika. I min enfald trodde jag att min hustru var den dygdigaste kvinnan i staden. Men snart använde hon sig av den nya rumsfördelningen till att ostört kunna ta emot sin älskare på bottenvåningen, medan hennes man sov på övervåningen.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Vilka olika typer av bostäder kunde människor bo i i Aten under 400- och 300-talen f.Kr, och vad säger det om skillnaderna mellan fattiga och rika?
Varför var många vanliga hus så lätta att göra inbrott i?
Hur fungerade dörrar och fönster i de enkla husen, och varför behövde man till exempel knacka innan man gick ut på gatan?
Varför var det svårt att hålla värmen i bostäderna på vintern?
Hur lagade man mat när kök och fasta eldstäder ofta saknades?
Beskriv kortfattat hur de finare husen i Aten kunde se ut och vilken planlösning de oftast hade.
Fundera på:
Grekerna, både antikens och dagens, är inte så intresserade av bostäder och möbler som vi nordbor. Vad kan det bero på tror du?
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur: Robert Flacelière, Dagligt liv i antikens Grekland, Prisma Magnum,1986 Hilding Thylander, Den grekiska världen, Svenska humanistiska förbundet, 1986 Alf Henriksson, Antikens historier I-II, Bonniers, 1968 Erik J. Holmberg, Aten, Paul Åströms Förlag, 1975
FÖRFATTARE
Text: Göran Wadner, f.d. förlagsredaktör och läromedelsförfattare
I antikens Grekland var både födseln och döden omgivna av tydliga ritualer. Familjer ville ofta ha få barn, men en son ansågs särskilt viktig för att föra arvet vidare och ta ansvar för föräldrarna. Vid livets början markerades barnets ankomst med skyddande tecken, rening och namngivning. Och vid livets slut följde tvättning, gåvor, liktåg och begravning eller bål samt återkommande minnesdagar...
I antikens Grekland handlade äktenskap mer om familj och plikt än om romantisk kärlek. Målet var att få barn, särskilt en son som kunde föra släkten vidare och ta ansvar för föräldrarna. Samtidigt levde män och kvinnor i stor utsträckning åtskilda i samhället, vilket gjorde det svårt att ens lära känna varandra före giftermålet. Texten förklarar också hur partner valdes, hur förlovning och bröllop gick till, vilka regler som gällde vid skilsmässa och varför kvinnors liv ofta blev starkt begränsat i det mansdominerade grekiska samhället...
I antikens Aten gick många pojkar i skolan från sju års ålder, även om det är oklart om det fanns skolplikt. Undervisningen skedde oftast hemma hos läraren och betalades av pojkens familj. Därför fick rika barn ofta en längre och mer omfattande skolgång än fattiga barn. Skoldagen började i soluppgången och disciplinen var sträng. Pojkarna tränade sig i de ämnen som ansågs viktiga för en fri man: läsning, skrivning, musik och gymnastik. När pojken blev 18 började en ny fas med militär träning, och senare fick han även tillgång till gymnasier där idrott blandades med studier i politik och filosofi. Flickor fick i regel bara sin undervisning i hemmet...
Omkring 140 f.Kr skrev den grekiske diktaren Antipatros från Sidon en lista om imponerande byggnadsverk. Listan som skrevs blev – med en senare ändring – grunden för begreppet ”världens sju underverk”. Det finns flera listor, både äldre och yngre, men denna är den mest klassiska...
Under flera hundra år fyllde vi i Sverige hemmets väggar med färgstarka bilder och texter med budskap. Folk satte upp bilder med religiösa motiv, kungar och visdomsord. I början av 1900-talet blev det vanligt med tryckta tavlor från Tyskland och broderade tygtavlor med ordspråk som "Borta bra, men hemma bäst". Bilderna och bonaderna visade vad folk trodde på, vad de tyckte var viktigt – som hemmets trygghet, hårt arbete och att vara snäll. Många drömde också om ett eget litet hus med trädgård. Och än idag hänger sådana bonader i många hem, särskilt vid jul...
Sapfo är en av de mest kända lyrikerna från antikens Grekland. Hon är samtidigt den första kända kvinnliga poeten i världshistorien, kanske mest berömd för sina kärleksdikter. Trots sparsam information om henne har några av hennes verk överlevt tidens tand. Sapfo levde i en tid då männen styrde både hemmet och samhället. Men hon kunde genom sitt författarskap nå utanför de sociala barriärer som hindrade kvinnor från att komma till tals i offentligheten...
I fokus första avsnitt handlar om atensk demokrati. Julia, Mattias och Kristoffer pratar om vad ordet demokrati betyder och hur den atenska demokratin fungerade. Var det verkligen demokrati i antikens Aten?
