Tagg om resor och transporter

Resor och transporter

M

Människan har varit på resande fot genom hela historien. Men det är först de senaste hundra årens tekniska utveckling som har gjort det enkelt, snabbt, billigt, säkert och bekvämt att resa.

Vägarna förr

Än idag ligger många vägar kvar uppe på åsryggarna där de följer samma sträckning som forntidens och medeltidens enkla ridstigar. Från 1600- och 1700-talens vägbyggande har vi övertagit en rad vägar. Dessa kantas av de milstolpar som alltsedan 1649 finns efter vägarna.

ANNONS

ANNONS

Sträckningen av sommar- och vintervägarna skilde sig åt. Sommarvägarna följde på många ställen höjdsträckningar och rullstensåsar. De var därför oftast backiga. Vintervägarna däremot gick i stor utsträckning över vattendragens isar, över frusna myrar och i dalsänkor. Backar saknades därför i stor utsträckning. Vägarna blev rakare och avstånden krympte.

Efter järnvägarnas tillkomst under 1800-talet minskade den genomgående trafiken på våra landsvägar. Detta satte sin prägel på vägarna ända till bilismens genombrott. Då återfick de en stor del av sin forna betydelse. Sedan dess har motortrafiken ställt allt större krav på vägnätet. Vägarna har breddats och kurvorna har rätats.

Den gamla vägen har en smidig inpassning i landskapet. Vägens naturliga sätt att vika undan för hinder i terrängen och att följa minsta motståndets lag, gör att den verkar så självklar och samhörig med omgivningen. Vägen utgjorde också ryggraden i bygdens utveckling och liv. Gårdar och bebyggelse grupperades kring vägen, där den drog fram från kyrka till kyrka. Väg, landskap och bygd hörde samman i en harmonisk enhet. I våra dagar har vi oftast tappat kontakten och samhörigheten med bygden då de större vägarna i hög grad dras utanför samhällena.

Från medeltiden finns en rad skriftliga källor som berättar om vägar och vägunderhåll. Skyldigheten att underhålla vägarna vilade under medeltiden - och i princip ända fram till vägväsendets förstatligande 1944 - på bönderna (jordägarna).

Årligen kontrollerades väghållningen genom speciella väg- och brosyner. Denna medeltida väghållningsorganisation - kanske med rötter i vikingatiden - levde kvar på sina håll ända in på 1920-talet.

Vasakungarna uträttade åtskilligt för vägarnas förbättring, inte minst Gustav Vasa. Han gav också ut en instruktion om var ”De rätta landswägarna” skulle ligga.

Drottning Kristina utfärdade 1649 en ny gästgivareordning. Landshövdingarna fick till uppgift att bevaka att vägunderhållsskyldigheten fullgjordes.

Vidare skulle vägarna mätas så att alla mil blev lika långa. Milstolpar skulle sättas upp vid varje mil.

Huvudparten av de långa och tunga transporterna skedde sedan gammalt framförallt på vinterföret och särskilt på vintervägarna över isarna. Efterhand blev det nödvändigt att kunna utföra alla slag av transporter under hela året. Därmed ökade kraven på de allmänna vägarnas framkomlighet. Under 1800-talet påbörjades många vägbyggen, vilket gjorde att staten mer aktivt kom att engagera sig i vägbyggnadsfrågor.

Skjutsväsende och gästgiverier

Böndernas skjutsplikt för kungen och hans sändebud fastställdes första gången i Alsnö stadga 1280. Bönderna var länge ganska rättslösa inför krav på skjutsplikt. Allt fler resande försökte kräva rätt till friskjuts.

Gästgiveri var ursprungligen en lokal vid allmän landsväg i stad eller på landet. Där skulle enligt myndigheternas anvisning hus- och stallrum, servering samt skjuts erbjudas de resande mot fastställd taxa. Att organisera härbärgering och skjuts av resande har alltid setts som ett statligt ansvar.

ANNONS

ANNONS

Många förordningar om gästgiveri har utfärdats, den första 1442. Ordnat gästgiveri tillkom dock först 1649 genom Kungl. Maj:ts Krögare och Gästgivareordning. Gästgivare skulle nu finnas på varannan mil. Denne skulle ha ett visst antal hästar för skjutsning. Om dessa inte räckte till, fick de närmast boende bönderna bistå med reservskjuts. En dagligen kringsänd skjutsklubba visade vem som stod i tur. Ofta kördes skjutsen av ett barn.

Då antalet resande ökade prövade man - särskilt i Mellansverige - hållskjuts, som innebar att kringboende bönder dygnsvis efter en viss turordning höll en häst hos gästgivaren.

År 1762 kom början till ett entreprenadsystem. Gästgivaren kunde nu mot bidrag åta sig all skjutsning.

År 1878 befriades bönderna från skjutstvånget. Entreprenaden bortauktionerades till den som betalade lägst för att bedriva gästgiveri och skjutsning. Innehavaren var skyldig att erbjuda gäst- och stallrum. Taxa och maximilast var fastställda.

Vid varje gästgiveri och skjutsstation skulle från 1762 finnas speciella dagböcker. Där skulle alla resande antecknas, varifrån de kom och vart de skulle resa. De resande hade också möjlighet att anteckna kritik mot gästgiveriet och skjutsningen.

Skjutsväsendet kulminerade på 1850-talet. År 1855 fanns det 1 473 gästgiverier i landet och 1,37 miljoner skjutsresor förrättades (under året). Vid denna tid började dock de nya järnvägslinjerna konkurrera med de hästdragna skjutsarna.

Gästgiveriorganisationen och skjutsväsendet levde officiellt kvar till 1933 då skjutsstadgan upphävdes. Men då hade den sedan länge spelat ut sin roll. Nya kommunikationsmedel, tåg och senare bilen, hade tagit över resandet.

Reshastigheten varierade

Reshastigheten varierade högst avsevärt. Ett kungligt ekipage reste betydligt snabbare än de vanliga gästgiveriskjutsarna. Väder, årstid och kärrans/vagnens kvalitet påverkade restiden. Det stora bekymret var bytet av häst vid  gästgiverierna och hur snabbt detta gick. Det hände ganska ofta att man fick vänta länge innan en bonde kom med sin häst. Många resenärer klagade också på detta, vilket framgår i många reseberättelser.

En lång resa krävde många hästbyten. På sträckan mellan Stockholm och Göteborg fanns det på 1800-talet 32 skjutshåll där man kunde byta hästar.

Reshastigheten var bestämd av myndigheterna. Mellan 1809 och 1911 skulle den vara 1 ½ timme på milen, dvs. ungefär 7 km/tim.

På vintern med gott slädföre var hastigheten en annan. Från Norrlands kustland finns uppgifter från 1600-talet. Hastigheten anges då vara 7-9 mil per dag, dvs. c:a 10 km/tim. I lappmarken med dess sämre vägar hann man 4-6 mil.

Sommartid var hastigheten lägre men dagarna ju i gengäld längre. Många gick. För en pilgrim under medeltiden har man uppskattat en dagsetapp till drygt tre mil.

En vandrare går med en hastighet av 5-7 km/tim, dvs. c:a en mil på två timmar, inkl. rast. En normal dagsetapp blir 3-4 mil med lätt packning. En här (militära trupper) på marsch klarade 2-3 mil om dagen. En ryttare skrittar c:a 10 km/tim. En ryttare i galopp har en hastighet av ca 40 km/tim.

Visste du att:

  • Fram till 1860 behövde man ha pass för resor både inom och utom landet. Inom landet krävdes ett pass för varje län som passerades. När passtvånget, med vissa inskränkningar, avskaffades blev också invandringen i praktiken fri. Därmed hade liberalismens krav på fri rörlighet uppfyllts. Judar tilläts nu också bo och äga fast egendom överallt i landet. År 1917 återinfördes det utrikes passtvånget.

 


Litteratur:
Christina Almkvist och Mariann Syllner-Gustafsson, Vägen i kulturlandskapet. En beskrivning av de mindre vägarnas kultur- och naturvärden samt exempel på värn-värda vägmiljöer. Vägverket, 1994
Mia Andersson, Vägars kulturvärden. Riksantikvarieämbetet. 1997
Bebyggelsehistorisk tidskrift. nr 39, 2000. Vägar och vägmiljöer.
Gösta Berg, ”Hur klövjestigen blev landsväg”, Svenska kulturbilder band 2, del III-IV. Stockholm. 1935
Karl Enghoff, De allmänna vägarna i Malmöhus län. Historisk översikt över vägväsendets utveckling från äldsta tider intill år 1937. Lund. 1938
Gunnar Hoppe, Vägarna inom Norrbottens län. Studier över den trafikgeografiska utvecklingen från 1500-talet till våra dagar. Uppsala. 1945
Jan-Olof Montelius, Svensk vägadministration. En historisk översikt. Vägverkets publikation 2007:139
Jan-Olof Montelius, Vägen i kulturlandskapet. Vägar och trafik före bilismen. Vägverkets publikation 2004:99
Jan-Olof Montelius, Vägunderhåll och vägbygge vid 1800-talets mitt. Ett bidrag till väghållningens historia. Dædalus 59. Tekniska museets årsbok, 1991
Vägar - Dåtid, nutid, framtid. Vägverket. 1991
 

Text: Jan-Olof Montelius, f.d. chef för Trafikverkets museum
 

Här nedan hittar du material som kan relateras till resor och transporter.

Uppdaterad: 27 juni 2022
Publicerad:
14 mars 2011

ANNONS

ANNONS

Lärarmaterial om Resor och transporter

Johans arbetsbok

av: Hälsinglands museum
Högstadiet

Varför slutade Johan Taikon aldrig att flytta?

+ Läs mer

I grevens garage

av: Hallwylska museet
Högstadiet

Hur förändrades Sverige när bilen blev vanlig?

+ Läs mer

Hur kan vi resa hållbart?

av: Nätverket Schyst resande
Högstadiet, Gymnasiet

Ett material för gymnasiet och högstadiet om resandets påverkan på människor, miljö och samhälle. Materialet innehåller tips och övningar kring hur vi kan göra mer medvetna val när vi reser.

+ Läs mer

Artiklar om Resor och transporter

SO-rummet bok
L

Hästens historia i människans tjänst

av: Lars Hildingson
2022-05-14

När isen drog sig tillbaka mot polerna efter den senaste istiden, och gräs började växa i Europa, spreds stora vildhästhjordar över ett i början trädfattigt landskap. Den tidens jägare organiserade välplanerade jakter på hästarna. Jaktlagens medlemmar måste ha haft ett funktionsdugligt talspråk, för planeringen krävde resonemang. Jägarna utnyttjade bergig terräng, till exempel i Solutré i nuvarande Frankrike, där de drev stora hjordar av hästar mot ett klippstup. Sista biten mot bråddjupet drev jägarna med rop och facklor hästarna att i panik rusa fram mot stupet. I tusental störtade djuren ner och slog ihjäl sig. Kanske fångade jägarna in föl och unghästar, fick dem tama och använde dem som lockdjur vid nya jakter - och efter hand som riddjur...

+ Läs mer

S

Ibn Battuta - en tidig utforskare av den muslimska världen

av: Leif Stenberg
2021-09-07

Ibn Battuta var en muslimsk resenär som under sitt liv anses ha besökt stora delar av den värld som var känd i hans livstid. Han föddes i Nordafrika år 1304 och brukar beskrivas just som en muslimsk resenär som färdades från sitt födelseland, dagens Marocko, till Mindanao, en av de öar som tillhör den nutida staten Filippinerna. Han är känd för sin dokumentation av det han såg under sina resor, det vill säga han har beskrivit miljöer, religiös praktik och det vardagsliv som han stötte på bland andra muslimer. En poäng är att han har uttryckt en samhörighet med de människor som han beskrivit i deras egenskap av att vara muslimer. Detta sagt även om de inte praktiserade islam på ett sätt som överensstämde med hur Ibn Battuta praktiserade sin religion. Det framstår följaktligen med all tydlighet redan från Ibn Battutas reseberättelser att islam har utifrån en gemensam grund tagit olika former på skilda platser...

+ Läs mer

SO-rummet bok
M

Columbus - resan som förändrade världshistorien, del 1: Tobak och hängmattor istället för guldstäder

av: Kaj Hildingson
2021-04-05

1492 landsteg Christofer Columbus på en ö i Västindien. Han hade just placerat en ny kontinent (Amerika) på kartorna. Columbus resa skulle förändra världen och påverka miljoner människor på gott och ont. Men själv trodde Columbus att han nått ett helt annat mål - ett mål som tagit åratal att uppnå - och skulle aldrig erkänna vad han verkligen gjort...

+ Läs mer

M

Ibn Battuta - världens störste resenär

av: Kaj Hildingson
2021-03-10

Kinesiska djonker som kunde rymma tusen personer och hade egna trädgårdar och byteshandel söder om Sahara med guld mot salt där deltagarna aldrig såg varandra. Det är bara några av de märkvärdigheter som Ibn Battuta (1304-1369) beskrev efter 25 års resor. Han föddes i Tanger i Nordafrika och under sina resor besökte han bland annat Timbuktu, Mogadishu, Mecka, Indien, Kina och Sri Lanka, gifte och skilde sig minst nio gånger, och färdades över 12 000 mil...

+ Läs mer

M

Zheng He - upptäcktsresorna som gick baklänges

av: Kaj Hildingson
2021-02-27

Den giraff som fördes till Kina år 1414 fick även de kräsna kinesiska hovmännen att falla i beundran. Annars tyckte de sig ha det mesta, men detta djur med sin smidighet och graciösa form liknade något från sagans värld. Inget liknande hade setts i Kina. Giraffen var en gåva från härskaren över Bengalen, som i sin tur fått den från Afrika. Giraffen hälsades som ett tecken från gudarna och sågs som ett levande bevis på att Kina var på väg att bli en stormakt till sjöss. De största och viktigaste havsexpeditionerna leddes av Zheng He, kallad "eunucken med tre juveler"...

+ Läs mer

M

George Stephenson - järnvägarnas fader

av: Kaj Hildingson
2020-09-29

"Jag ska bevisa för er att maskinen inte ens gör nio kilometer, att den påverkas av varje väder - kort och gott att den inte på något sätt kan tävla med kanalen." Detta häftiga utfall gjorde den brittiske parlamentsledamoten Harrison en vårdag år 1825. Debatten gällde huruvida en järnväg skulle byggas mellan Manchester och Liverpool, och motståndaren, ingenjören George Stephenson, visste vad det gällde. En seger för honom skulle betyda ett genombrott för järnvägen. Men järnvägarna hotade mäktiga ekonomiska intressen och redan utstakningen av banan hade lett till slagsmål och skottlossningar...

+ Läs mer

Länkar om Resor och transporter

ANNONS

ANNONS

Loading content ...
Loading content ...
Loading content ...

ANNONS

ANNONS

ANNONS