Berlinblockaden

Bakgrund och händelseförlopp

Marshallplanen kom att bli en del i spelet om Tyskland och huvudstaden Berlin som enligt Jaltaöverenskommelsen hade delats upp i fyra ockupationszoner. Tanken hade varit att denna uppdelning skulle vara tillfällig och att zonerna skulle slås ihop när väl Tyskland hade avrustats, nazisterna straffats och en demokratisk regering hade installerats. Det dröjde dock inte länge förrän motsättningarna mellan ockupationsmakterna blev stora. Detta kom till uttryck inte minst på det ekonomiska området. Sovjetunionen ville driva igenom ett enormt skadeståndskrav gentemot Tyskland för att på så sätt få resurser till det egna återuppbyggnadsarbetet i hemlandet. Ryssarna började därför montera ner östtyska fabriker som de fraktade hem.

USA motsatte sig kraven på tyskt skadestånd och var rädda för att ett alltför stort skadeståndskrav skulle hämma och begränsa den ekonomiska utvecklingen, inte bara i Tyskland, utan även i övriga Europa. Enligt dem gällde det istället att få fart på det tyska näringslivet och att knyta det till marknadsekonomin. USA bidrog till detta genom den s.k. Marshallhjälpen, och för att ytterligare förbättra den ekonomiska stabiliteten i Tyskland lät man 1948 införa en gemensam tysk valuta, benämnd D-mark. Samtidigt slogs de tre västliga ockupationszonerna samman till en ekonomisk enhet (som senare blev Västtyskland).

Ryssarna gillade inte de västallierades ekonomiska reformer och anklagade västmakterna för att vilja dela upp Tyskland. Konflikten blev ännu mer tillspetsad när västmakterna även lät införa D-marken i sin del av Berlin (Västberlin).

Sovjet svarade med att den 24 juni 1948 spärra väg- och tågförbindelserna västerifrån till staden. Denna händelse kom att kallas Berlinblockaden och var den första allvarliga konfrontationen mellan Öst och Väst under det kalla kriget. Risken för en militär konfrontation var tidvis överhängande. Det stora problemet för västmakterna och för befolkningen i Västberlin var att staden låg som en ö mitt ute i den sovjetiska ockupationszonen av östra Tyskland (DDR). Att ta sig dit var enbart möjligt med hjälp av bil och tågförbindelser från västmakternas ockupationszoner i västra Tyskland. Dessa förbindelser var nu stängda.

Genom ett avtal skrivet med ryssarna under Jaltakonferensen 1945 hade dock västmakterna erhållit tre flygkorridorer. Dessa utnyttjades nu genom att organisera en luftbro som förde in livsmedel, bränsle och andra förnödenheter till de två miljoner människorna som bodde i Västberlin. När luftbron var som mest intensiv landade ett flygplan varje minut i Västberlin.

Efter nästan ett år tvingades Sovjetunionen ge upp varefter vägförbindelserna öppnades igen. Berlinblockaden slutade därmed som en propagandaseger för västmakterna.

LÄS MER: Kalla kriget

LÄS MER: Marshallplanen

LÄS MER: Jaltakonferensen

PODCAST: Delningen av Tyskland efter andra världskriget

PODCAST: Vad var kalla kriget?


Text: Johnny Poetzsch och Robert de Vries (red.), lärare i historia och andra samhällsorienterande ämnen