När Förbundsrepubliken Tyskland, ofta kallad Västtyskland, bildades 1949 valdes Bonn till provisorisk huvudstad. Västberlin blev däremot aldrig Västtysklands huvudstad, eftersom staden låg som en västlig enklav inne i den sovjetiska ockupationszonen och senare i Östtyskland (DDR).
Bakgrund och händelseförlopp
Marshallplanen kom att bli en del i konflikten om Tyskland och huvudstaden Berlin, som efter andra världskriget hade delats upp i fyra ockupationszoner. Tanken hade varit att denna uppdelning skulle vara tillfällig och att zonerna skulle slås ihop när Tyskland hade avrustats, nazistiska ledare hade ställts inför rätta och en demokratisk regering hade bildats. Det dröjde dock inte länge förrän motsättningarna mellan ockupationsmakterna blev stora. Detta kom till uttryck inte minst på det ekonomiska området. Sovjetunionen ville driva igenom ett enormt skadeståndskrav mot Tyskland för att på så sätt få resurser till det egna återuppbyggnadsarbetet i hemlandet. Sovjetunionen började därför montera ner fabriker i den sovjetiska ockupationszonen och frakta hem utrustningen.
USA motsatte sig kraven på tyskt skadestånd och var rädda för att ett alltför stort skadeståndskrav skulle hämma och begränsa den ekonomiska utvecklingen, inte bara i Tyskland, utan även i övriga Europa. Enligt dem gällde det istället att få fart på det tyska näringslivet och att knyta det till marknadsekonomin. USA bidrog till detta genom den så kallade Marshallhjälpen, och för att ytterligare förbättra den ekonomiska stabiliteten i de västliga ockupationszonerna lät man 1948 införa en ny valuta, D-marken. Samtidigt slogs de tre västliga ockupationszonerna samman till en ekonomisk enhet (som senare blev Västtyskland).
Sovjetunionen ogillade de västallierades ekonomiska reformer och anklagade västmakterna för att vilja dela upp Tyskland. Konflikten blev ännu mer tillspetsad när västmakterna även lät införa D-marken i sin del av Berlin (Västberlin).
Sovjetunionen svarade med att den 24 juni 1948 spärra väg-, järnvägs- och vattenvägarna västerifrån till staden. Denna händelse kom att kallas Berlinblockaden och var den första allvarliga konfrontationen mellan Öst och Väst under det kalla kriget. Risken för en militär konfrontation var tidvis överhängande. Det stora problemet för västmakterna och för befolkningen i Västberlin var att staden låg som en ö mitt i den sovjetiska ockupationszonen av östra Tyskland, det område som 1949 blev DDR. Att ta sig dit från väst var i praktiken möjligt via vägar, järnvägar, vattenvägar och flygkorridorer från västmakternas ockupationszoner i västra Tyskland. Dessa förbindelser var nu stängda.
Genom tidigare överenskommelser med Sovjetunionen hade västmakterna rätt att använda tre flygkorridorer till Berlin. Dessa utnyttjades nu genom att organisera en luftbro som förde in livsmedel, bränsle och andra förnödenheter till de omkring två miljoner människor som bodde i Västberlin. När luftbron var som mest intensiv landade ett flygplan ungefär var 45:e sekund på Tempelhof flygplats i Västberlin.
Luftbron blev en enorm logistisk insats. Flygplanen behövde komma med mat, kol, mediciner och andra varor dag efter dag. För många västberlinare blev flygplanen en symbol för att de inte var övergivna.
Efter nästan ett år tvingades Sovjetunionen avbryta blockaden, och väg-, järnvägs- och vattenvägarna öppnades igen. Berlinblockaden blev även en propagandaseger för västmakterna.
Berlinblockaden gjorde uppdelningen mellan öst och väst ännu tydligare. Den visade hur Berlin hade blivit en symbol för hela kalla kriget – en stad där två olika politiska system stod direkt mot varandra. Några år senare blev också Tysklands delning tydligare genom bildandet av Västtyskland och Östtyskland 1949.
M LÄS MER: Kalla kriget
S LÄS MER: Marshallplanen
S LÄS MER: Jaltakonferensen
M PODCAST: Delningen av Tyskland efter andra världskriget
M PODCAST: Vad var kalla kriget?
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Björn Kumm, Kalla kriget, Historiska Media, 2006
Geir Lundestad, Öst, väst, nord, syd. Huvuddrag i internationell politik efter 1945, Studentlitteratur, 1997
Sven Skovmand, Bonniers världshistoria, Bonniers, 2008
FÖRFATTARE
Text: Johnny Poetzsch och Robert de Vries (red.), lärare i historia och andra samhällsorienterande ämnen
