De stora upptäckternas tid

Hantverket stod verkligen inte stilla under medeltiden. Nya sätt att konstruera stora byggnader gjorde att skickliga murare kunde bygga vackra katedraler. Timmermän byggde vattenhjul och väderkvarnar som tog till vara vindens och vattnets energi. De första vävstolarna kom till, och tack vare spinnrocken slapp man den gamla metoden att spinna med slända.

500 år efter kineserna lärde sig nu européerna att göra papper och trycka böcker. Tysken Johann Gutenberg förbättrade tekniken i mitten av 1400-talet. Han använde sig av lösa bokstavstyper, metallbitar med enskilda bokstäver på. Dem satte han samman till ord och meningar som sedan kunde tryckas på sida efter sida. Tidigare böcker hade varit handskrivna och därför mycket dyra. Nu fick allt fler råd att köpa tryckta böcker. Den tidens bästsäljare var Bibeln.

Krutet var en annan uppfinning från Kina som kom till Europa på den här tiden. I början användes det för att spränga hål i befästningarna till borgar och städer. Under slutet av 1400-talet lärde man sig hur det kunde användas till skjutvapen. Vapen som gav européerna ett övertag när de ville ta kontroll över handel och områden i andra världsdelar.

Ny världsbild

Mot medeltidens slut växte intresset för naturvetenskapen. Forskarna reste, experimenterade, räknade och mätte. Det ledde till en rad tekniska uppfinningar och geografiska upptäckter.

Astronomerna byggde stjärnkikare som gjorde att de kunde se längre ut i universum än tidigare. Det de såg i sina kikare stämde inte med kyrkans världsbild. Därför menade de, tvärtemot vad kyrkan lärde, att den klotformade jorden roterar runt solen som också är världsalltets centrum. Men det var farligt att säga och skriva sådant som stred mot kyrkans läror. Polacken Copernicus låg på sin dödsbädd när hans skrift om denna nya världsbild trycktes, så honom kom kyrkan inte åt. Däremot råkade andra astronomer illa ut. Ändå kom den nya världsbilden att slå igenom i början av 1500-talet. De stora geografiska upptäckterna byggde alltså på vetskapen om att jorden är ett klot.

De sökte nya vägar till lands och till sjöss

Den äventyrlige resenären Marco Polo från Norditalien hade redan omkring 1300 rest landvägen österut genom torra öknar och väglösa bergstrakter till Kina. Han och andra berättade vid hemkomsten om Österns sagolika prakt, om gyllene byggnader och jättelika städer. De talade om dyrbara kryddor, parfymer, sidentyger, ädelstenar och andra lyxvaror.

Det hade också gjorts resor till Amerika. Nordbon Leif Eriksson hade seglat från Grönland till Vinland omkring år 1000. Vi vet att han kom till New Foundland och att han utforskade Nordamerikas östkust. Men hans resor var okända för de spanska och portugisiska sjöfararna som seglade över Atlanten fem hundra år senare.

1400-talets kartritare trodde att det fanns två sjövägar till Indien. Kanske gick en av dem söderut runt Afrika och sedan österut över Indiska oceanen. En annan borde gå västerut, över Atlanten. Den portugisiske prinsen Henrik fick tillnamnet Sjöfararen. Detta eftersom han sände ut sjöfarare, särskilt längs Afrikas västkust. En orsak var att man ville öka sina kunskaper om hur världen såg ut. Men den viktigaste anledningen till de långa och farliga resorna var att kungar och köpmän ville tjäna pengar på handel. Det var därför de var beredda att satsa stora summor på att utrusta skeppen.
 

Amerigo – Amerika

Amerigo Vespucci var också italienare och hade studerat astronomi, geografi och navigation. Vi vet att han varit med på ett spanskt fartyg till Nya världen och att han 1501 seglade med några portugisiska fartyg till Brasilien.

I sina brev påstår han att han funnit en ny kontinent. Vespucci färdades söderut längs kusten. En dag i januari fann han en stor bukt som han trodde var en flodmynning och därför döptes floden till Rio de Janeiro (Januarifloden). Det var en varm och fuktig plats. Längre söderut kom han till en vik med bättre klimat, så den döpte han till Buenos Aires (bra luft).

Vespuccis brev trycktes och kom 1507 ut som en liten bok. Utgivaren skrev att en ny världsdel hade hittats, som han kallade Amerige eller America efter dess upptäckare Amerigo.

Sydamerika erövras

Under 1500-talet erövrade spanjorerna hela Sydamerika med undantag för Brasilien. Urbefolkningen kristnades med hårdhänta metoder och tvingades att slita ihjäl sig i gruvor och på spanjorernas plantager. Miljoner dog i sjukdomar, till exempel smittkoppor, som européerna fört med sig. De ersattes av afrikanska slavar som fångades i Afrika och sändes över Atlanten tätt packade i slavskepp.