Det man främst förknippar Leonardo med är nog målningen Mona Lisa och väggmålningen Nattvarden. Han är samtidigt ett av de tydligaste exemplen på det som brukar kallas en renässansmänniska, en person som intresserar sig för och är kunnig inom många olika områden.
Leonardo ses som en av renässansens mest betydelsefulla personer eftersom han arbetade med och studerade en mängd olika områden. Han var bland annat konstnär, arkitekt, ingenjör, uppfinnare, naturforskare, matematiker och musiker. Han studerade dessutom människokroppen, växter, vatten, fåglars flykt och mycket annat. I hans anteckningsböcker blandas därför konst med sådant som idag skulle kallas naturvetenskap och teknik.
Som tonåring flyttade Leonardo till Florens och fick sin konstnärliga utbildning i Andrea del Verrocchios verkstad. Verrocchio var en framstående skulptör, guldsmed och målare, och i hans verkstad fick Leonardo lära sig flera olika hantverk och konstformer.
Konstnär och ingenjör i furstarnas tjänst
Leonardo kom sedan att arbeta för hertigen av Milano, Ludovico Sforza, där han fick uppdrag som målare, skulptör, arkitekt och ingenjör. Detta varade fram till Milano övertogs av den franska armén 1499.
Vid ockupationen av Milano lämnade Leonardo staden och vistades bland annat i Mantua och Venedig, där ryktet om hans kunnighet och kompetens som militäringenjör spred sig. År 1502 började han arbeta för Cesare Borgia, son till påven Alexander VI. Leonardo följde under en tid Borgias armé och arbetade bland annat med kartor och befästningar.
Leonardos kunskaper var efterfrågade av många och han kom att arbeta för flera av samtidens mest inflytelserika makthavare, däribland den franske kungen Frans I och den franske ståthållaren i Milano, Charles d'Amboise. Under några år bodde och arbetade han även i Rom. De sista åren av sitt liv tillbringade han i Frankrike, där Frans I gav honom bostad i närheten av kungens slott i Amboise.
Människokroppen förenade konst och vetenskap
En annan av Leonardos mest kända teckningar är den Vitruvianske mannen från omkring 1490 (se bild). Teckningen föreställer en naken man med kroppen tecknad i två positioner lagda ovanpå varandra. Figuren är inskriven i både en cirkel och en kvadrat och visar Leonardos studier av människokroppens proportioner. Teckningen bygger på idéer hos den romerske arkitekten Vitruvius, som hade beskrivit hur människokroppens olika delar förhåller sig till varandra. Det finns inget säkert belägg för att mannen ska föreställa någon bestämd person.
Sfumato gav målningarna mjuka övergångar
Leonardo ansågs vara nyskapande, framförallt genom sitt sätt att använda ljus, skugga och mjuka övergångar mellan färger. En teknik som starkt förknippas med honom kallas sfumato. Konturer och skuggor tonas då samman så mjukt att övergångarna nästan verkar upplösas.
Porträttet av Mona Lisa, som idag hänger på konstmuseet Louvren i Paris, målades och bearbetades omkring 1503-1519. Mona Lisas gåtfulla leende har fängslat många genom åren. Leonardos användning av sfumato bidrar till att ansiktets uttryck kan uppfattas på olika sätt beroende på var betraktaren fäster blicken.
Moderna undersökningar har visat hur noggrant Leonardo arbetade. På delar av Mona Lisa har forskare kunnat mäta mycket tunna, genomskinliga färglager som bara är omkring 1-2 mikrometer tjocka. Genom att lägga sådana lager ovanpå varandra kunde han skapa mycket mjuka övergångar mellan ljus och skugga.
Nattvarden målades omkring 1495-1498 på väggen i matsalen i klostret Santa Maria delle Grazie i Milano. Leonardo använde inte vanlig freskoteknik, där färgen målas på våt puts. Han målade istället på torr vägg för att kunna arbeta långsamt och ändra detaljer efterhand. Det gav honom större konstnärlig frihet men gjorde samtidigt målningen mycket känslig. Den började skadas redan under Leonardos livstid.
Få målningar men ett enormt eftermäle
När det kommer till att verifiera Leonardo da Vincis konstverk har det varit omdiskuterat genom åren. Bara ett mindre antal bevarade målningar kan med stor säkerhet förknippas med honom, och flera verk är ofullbordade eller endast kända genom kopior och förberedande teckningar. Forskarnas bedömningar av vissa målningar har dessutom förändrats över tid.
Några av de verk som idag förknippas med Leonardo är:
Jesu dop, ca 1470-talet (ett samarbete med Andrea del Verrocchio, hans lärare och mästare)
Bebådelsen, ca 1472-1475
Madonnan med nejlikan, ca 1473-1478
Porträtt av Ginevra de' Benci, ca 1474-1478
Bénois-madonnan, ca 1478-1480
Porträtt av en musiker, ca 1483-1487
Den helige Hieronymus, ca 1480-1482 (ofullbordad)
Damen med hermelinen, ca 1489-1491
Nattvarden, 1495-1498
Slaget vid Anghiari, ca 1503-1506 (ofullbordad och senare förlorad väggmålning)
Salvator Mundi, ca 1500 (tillskrivningen till Leonardo är omdiskuterad)
Madonnan med garnnystanet, känd genom flera versioner med koppling till Leonardos verkstad
Den Vitruvianske mannen, ca 1490
Madonnan i grottan, som finns i två versioner
Leda och svanen, en förlorad målning som är känd genom kopior
Mona Lisa, ca 1503-1519
Johannes döparen, ca 1508-1519
Konungarnas tillbedjan, ca 1481 (ofullbordad)
Anna själv tredje, ca 1503-1519
Leonardo studerade döda kroppar för att förstå de levandeLeonardos nyfikenhet stannade inte vid människans utsida. Under två perioder, omkring 1490 och 1506-1513, studerade han människokroppen genom att själv delta i dissektioner. Han kan ha undersökt omkring 30 döda människor. Det gav honom möjlighet att studera skelett, muskler, hjärna, inre organ och blodkärl på nära håll. Han tecknade det han såg med en detaljrikedom som var ovanlig för tiden. Vid ett tillfälle undersökte Leonardo kroppen efter en gammal man som han hade träffat kort före dennes död. Genom dissektionen försökte han förstå varför mannen hade dött. Under andra undersökningar skar han upp kranier och studerade hjärtat och musklerna. Han utvecklade också smarta sätt att visa kroppen i sina teckningar, bland annat genom att avbilda samma kroppsdel från flera håll eller visa olika lager av muskler och ben. På så sätt påminner vissa bilder om illustrationerna i moderna anatomiböcker. Leonardo planerade att ge ut sina anatomiska studier som ett större verk, men det blev aldrig färdigt. Anteckningarna låg kvar bland hans privata papper efter hans död och publicerades först flera hundra år senare. Därför fick hans upptäckter mycket mindre betydelse för samtidens medicin än de annars kunde ha fått. Idag räknas hans anatomiska teckningar till de mest imponerande vetenskapliga bilderna från renässansen.
|
M LÄS MER: Leonardo da Vinci – det rastlösa geniet
M LÄS MER: Vetenskapspersoner och vetenskapshistoria
M LÄS MER: Renässans, upptäcktsresor och en ny världsbild
L LÄS MER: Lätta fakta om Louvren
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
Litteratur:
Carlo Pedretti, Leonardo Da Vinci, TAJ Books, 2000
Nationalencyklopedin, del 12, Bokförlaget Bra Böcker, 1993
FÖRFATTARE
Text: Ann Tillberg, legitimerad gymnasielärare
