Påskön - en historia om miljöförstöring och överexploatering av naturresurser
Omkring år 1200 anlände en grupp människor från Polynesien till en obebodd ö långt ute i sydöstra Stilla havet. Att de påträffat land och hamnat just där, är i sig ett mirakel eftersom ön omges av hundratals mil öppet hav vilket gör den till en av de mest avlägsna platserna på jorden. Men nu hade människan satt sin fot även där. I och med det var också Påskön (som den senare kom att kallas) befolkad. Vad som sedan hände kan liknas vid ett koncentrat av hela mänsklighetens historia, eller åtminstone av dess mörka sidor. Påsköns historia är en berättelse om överexploatering av naturresurser, krig och miljöförstöring. Och liksom så ofta annars saknas tankar på hållbar utveckling, dvs. vilka följder deras livsmönster skulle få för dem själva och de efterkommande generationerna på ön.
Påskön är mest känd för sina ca 1000 stenstatyer. De flesta statyerna på Påskön är huggna i ett stycke och några (ca 10 procent) har lösa huvudbonader.
Två kanoter når fram till Påskön
Ca 1200 e.Kr
Själva färden över öppet hav bör ha tagit drygt två veckor. Under den tiden har hövdingen, som enligt legenderna ska ha hetat Hotu Matu´a, och en grupp bestående av hans släktingar och vänner färdats i två jättelika kanoter, troligen en slags katamaraner, i mer än 260 mil ända från ön som idag kallas Mangareva i Franska Polynesien. Inte en enda gång har de sett land åt något håll; färden har gått rakt ut i det okända.
Så till sist steg de i land, på en ö som de själva kom att kalla Mata ki te rangi (ungefär ”Ögon som ser mot himlen”) och som idag är känd som Påskön.
ANNONS
ANNONS
Den exakta dateringen för denna händelse är häftigt omdiskuterad, men de senaste DNA-analyserna av spår från de äldsta bosättningarna pekar år 1200, ett datum som är betydligt senare än man tidigare trott.
Det var ett stort ögonblick, även om ingen som var med då lämnade någon fullständig redogörelse för vad som egentligen skedde, ingen som bevarats till idag i varje fall. I och med denna landstigning var huvuddragen i mänsklighetens utbredning över jorden, den som pågått ända sedan de första homo sapiens lämnade Afrika ungefär 100 000 år tidigare, avslutad. Alla större landytor (bortsett från de arktiska områdena) var nu bebodda av människor.
Vad som hände på just Påskön under de kommande århundradena skulle kunna beskrivas som ett koncentrat av hela mänsklighetens historia, eller åtminstone av dess mörka sidor. För öns historia är en berättelse som framförallt handlar om förtryck och miljöförstöring, och till sist om brutala och förödande inbördeskrig, som ledde till en tidigare levande kulturs fullständiga sammanbrott.
Ön som dessa första utforskare kom till var bördig, skogsklädd och full av ett rikt djurliv, i varje fall av många sorters land- och sjöfåglar. Ett stort antal trädslag frodades på ön, bland annat en slags vinpalm som är större än några andra på jorden. Med sig hade kolonisatörerna också egna örter, plantor och vissa djur, såsom hönor, men också råttor. De var helt enkelt rustade för att kolonisera ett nytt område, på samma sätt som deras förfäder gjort under de tusentals år då de sakta spridit sig över Stilla havets vidsträckta övärld.
Till att börja med verkade allt gå bra. Öns befolkning växte snabbt och delades så småningom upp i olika stammar under mer eller mindre fredligt överinseende av en överhövding, som påstods vara ättling till den förste ledaren, Hoto Matu´a.
Bild: Eric Gaba Karta över Påskön. Klicka på länken ovanför så öppnas en karta med högre upplösning.
De idag så välkända stenstoderna började resas, troligen som en del av en förfaderskult, och snart uppstod en tävling mellan öns olika stammar, där det gällde att bygga den mest spektakulära statyn för att kunna övertrumfa de andra.
Till sist bodde kanske så många som 20 000 eller till och med 30 000 människor på ön, uppdelade i olika territorier som konkurrerade intensivt med varandra. Och de förbrukade öns resurser i snabb takt; alltför snabb, skulle det snart visa sig.
ANNONS
ANNONS
En ostoppbar miljökatastrof orsakad av människan
Den livsstil som varit hållbar på de ännu bördigare öarna norrut, och åt nordväst, visade sig inte fungera på Påskön. Alltför många träd höggs ner för att göra plats för odlingar och för att bygga de stora kanoter som behövdes för djuphavsfiske. Andra träd användes för att bygga ställningar till de jättelika statyerna eller för att göra de långa rep som krävdes för att dra de många ton tunga stoderna. Många höggs ner för ved eftersom ön ligger relativt långt söderut och har svala vintrar. Ytterligare många fler höggs ner för att användas som bränsle när man skulle kremera de döda, i enlighet med uråldriga traditioner.
Katastrofen skedde inte från en dag till en annan. Men någon gång måste det ha stått klart för öns invånare att något hade blivit allvarligt fel. När så många träd hade huggits ner tog jorderosionen fart, vilket gjorde att allt mer av öns växtlighet dog ut. Vid det laget försvann även de sista landlevande fåglarna, och sjöfåglarna var nästan utrotade. Bristen på mat måste ha gjort människor desperata; ännu fler träd och buskage höggs ner för att få värme och för att göra plats åt fler odlingar, vilket förvärrade erosionen. En självförstärkande, destruktiv spiral hade inletts, som var omöjlig att hejda.
En dag var alla de stora träden på ön borta. De sista träden hade människorna inte behövt hugga ner; de dog av sig själva eftersom den ekologiska balansen rubbats så i grunden.
Kamp om öns knappa resurser
Inbördeskrig följde. De gamla hövdingarna störtades när de inte längre kunde ge folket det välstånd de hade lovat. Många av de stora statyerna vältes och krigsherrar tog makten. En ny kult växte fram. Nu började människorna på Påskön dyrka vad som tidigare varit en bifigur i det religiösa systemet, den så kallade Fågelmannen. Varje nytt år inleddes med en tävling där öns vuxna män tävlade om att först simma ut till en liten holme strax utanför kusten, där några av de få kvarvarande fåglarna fortfarande levde. Därifrån skulle männen ta med sig ett ägg tillbaka till land. Ett enda litet ägg, som symbol för att liv trots allt var möjligt.
Vid det laget levde kanske 5 000 människor på ön, under mycket knappa omständigheter. De kunde heller inte lämna platsen som varit deras och deras förfäders hem i många hundra år, eftersom de inte längre kände till tekniken som behövdes för att bygga den slags kanoter som krävdes för resor över havet. Dessutom var ju de stora träden som man byggde dem av sedan länge borta.
Människorna på Påskön var med andra ord strandsatta, utan kontakt med omvärlden, omgivna av statyer som deras förfäder byggt men som de själva vänt sig mot och slagit sönder; de levde i spillrorna av en förgången kultur, instängda på en karg ogästvänlig ö. Och sedan, för att fullborda olyckorna, kom europeiska sjömän som förde med sig sjukdomar som dödade nästan alla som överlevt så länge.
ANNONS
ANNONS
Samma tragiska händelseförlopp på många andra öar
Vad som hände på Påskön är ingen munter historia. Tyvärr är den ekologiska förstörelse som skedde där inte på något sätt unik. Arkeologiska studier på öar runt om på världshaven visar ofta spår av ett liknande tragiskt händelseförlopp. Först hittar man, djupt nere i marken, bevis på ett ursprungligt tillstånd med ett rikt och varierat djur- och växtliv. Sedan dyker de första spåren av människor upp, kanske några enstaka pilspetsar eller en bit av en lerkruka. Därefter går det fort. Människorna blir snabbt allt fler, och snart är alla andra stora landlevande djur borta. Växtlivet utarmas, och ett fåtal grödor breder ut sig.
Människorna går helt enkelt fram som en slåttermaskin, vart de än kommer, om inte naturen omkring dem är oerhört tålig. Den miljöförstörelse vi förknippar med den moderna tiden är inget nytt påfund, utan något som följt med ända från mänsklighetens gryning.
Visste du att:
Påskön är känd under detta namn därför att holländare upptäckte den på påskdagen 1722.
Påskön är känd för sina ca 1000 stenstoder. Dessa har tillverkats under en femhundraårsperiod. De flesta statyerna väger mellan 20 och 50 ton och är 4-5 meter höga. Den allra största resta bildstoden är 10 meter hög och väger 82 ton. Det motsvarar vikten av 15 vuxna elefanter staplade på varandra.
Statyerna var monument över stora män som bott på ön. De sattes på tempelplattformar. Alltid med ansiktena vända in mot ön.
Påsköns största staty har aldrig rests. Den ligger kvar i stenbrottet, 22 meter lång. Rest skulle den ha varit lika hög som ett åttavåningshus, och dess vikt bedöms vara mellan 130 och 150 ton.
Sannolikt transporterades statyerna från stenbrottet med hjälp av rullar och rep. Mot slutet av 1600-talet tog allt plötsligt slut. Man slutade att tillverka statyer. Halvfärdiga statyer blev kvar i stenbrottet. Statyer som var på väg att transporteras blev kvar på vägarna. Förmodligen utbröt ett våldsamt inbördeskrig mellan de nio olika stammarna på ön och det stoppade statytillverkningen. Många av statyerna ligger nu kullvräkta eller står nedsjunkna i marken så att bara huvudet är synligt.
Flera av figurerna är försedda med en stor huvudbonad som väger upp emot 10 ton. De röda lavablocken kom från vulkanen Puna Pau och fraktades åtskilliga kilometer innan de hissades kanske 10 meter rakt upp i luften och placerades uppe på statyernas huvuden. Hur det har kunnat utföras utan moderna kranar är en gåta.
Påskön tillhör Chile. Ön är 118 kvadratkilometer stor. Högsta punkten på ön är en vulkan som når 539 meter över havet. Klimatet är subtropiskt. Växt och djurlivet är sparsamt. Dagens befolkning livnär sig på fiske och fårskötsel.
1862 skedde en katastrof på Påskön. En peruansk flottilj tog mer än 1 000 människor med sig som slavar till Guanoöarna utanför Peru. Resten av befolkningen tog sin tillflykt till grottor. De slutade odla mark och lät allting förfalla. År 1877 fanns det bara 110 människor på ön. Ön erövrades 1888 av Chile.
Idag bor ca 5 000 människor på ön. Det finns två hotell, och två till tre gånger i veckan går det flyg till Chile som ligger 370 mil bort.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Beskriv ön som de första nybyggarna slog sig ner på.
Beskriv befolkningsutvecklingen på Påskön från de första människornas ankomst och några hundra år framåt.
Hur överexploaterades öns naturresurser?
Beskriv i punktform vilka följder miljöförstöringen fick för öborna.
Arbeta i grupp:
Ni har hamnat på en obebodd ö under samma omständigheter som de första människorna på Påskön. Ni måste bo på ön resten av era liv och efterkommande generationer ska också leva där. Presentera en punktlista med förslag på sådant som ni måste göra för att överleva. Presentera också en annan punktlista med förslag på åtgärder som ni måste vidta så att även efterföljande generationer ska kunna leva ett gott liv på ön.
VILL DU VETA MER? Läs Undergång - civilisationernas uppgång eller fall av Jared Diamond (2005).
Är du intresserad av att läsa fler spännande berättelser av författaren så rekommenderas 101 historiska händelser - en annorlunda världshistoria. Bokens webbplats
I veckans avsnitt, som görs i samarbete med Naturskyddsföreningen, intervjuar Mattias Axelsson (gymnasielärare) klimatforskaren Kjell Vowles (forskare på Chalmers) om vilka argument som används för att förneka mänsklig påverkan på klimatet.
I veckans avsnitt, som görs på uppdrag av Naturskyddsföreningen i samarbete med SO-rummet pratar vi med Erik Hansson (naturjournalist) om biologisk mångfald och biologiska mångfaldens dag som infaller 22 maj.
