Newton blev en framstående matematiker. Under 1660-talet utvecklade han bland annat en allmän form av binomialteoremet och grunderna till differential- och integralkalkylen. Det är matematiska metoder som exempelvis används för att beräkna förändringar, hastigheter och ytor. Matematikern Gottfried Wilhelm Leibniz utvecklade senare liknande metoder oberoende av Newton.
En av Newtons mest produktiva perioder började 1665, då ett pestutbrott tvingade honom att lämna Cambridge. Under långa perioder de följande två åren bodde han på familjens gård Woolsthorpe. Där gjorde han viktiga framsteg inom matematiken och började undersöka ljus och gravitation. Genom experiment med prismor visade han att vitt ljus består av spektrumets olika färger, alltså de färger som syns i en regnbåge.
I samband med sina experiment med ljus byggde Newton 1668 det första praktiskt fungerande spegelteleskopet. Till skillnad från vanliga teleskop med linser samlade det in ljuset med hjälp av en spegel. En senare modell visades för vetenskapsorganisationen Royal Society i London 1671.
Under åren 1665–1666 började Newton undersöka om samma kraft som får föremål att falla mot jorden också håller månen kvar i sin bana. Han utvecklade teorin under många år och presenterade gravitationslagen i boken Principia 1687. Gravitationslagen beskriver hur alla föremål med massa dras till varandra. Den kan bland annat användas för att beräkna himlakropparnas rörelser.
Enligt en berättelse som Newton själv återgav långt senare började han fundera över gravitationen när han såg ett äpple falla från ett träd. Berättelsen kan ha en verklig bakgrund, men det finns inga säkra belägg för att äpplet träffade honom i huvudet.
Newton gjorde en snabb akademisk karriär och blev professor i matematik vid Cambridge. År 1696 utsågs han till tillsynsman vid det brittiska myntverket i London, och 1699 blev han chef för verksamheten. Han deltog aktivt i kampen mot falskmyntning genom att bland annat förhöra misstänkta och samla bevis som användes i rättegångar.
Newton hamnade flera gånger i bittra konflikter med andra forskare. År 1693 gick han också igenom en svår psykisk kris och led bland annat av allvarliga sömnproblem och stark misstänksamhet mot några av sina vänner.
Newton lade grunden till den klassiska mekaniken – läran om hur krafter påverkar föremåls rörelser. År 1687 publicerade han sitt berömda verk Philosophiae Naturalis Principia Mathematica, som oftast bara kallas Principia. Det räknas som ett av vetenskapshistoriens mest inflytelserika verk.
I boken presenterade Newton sina tre rörelselagar och lagen om universell gravitation. Tillsammans gjorde lagarna det möjligt att beskriva och beräkna hur föremål rör sig både på jorden och i rymden.
Isaac Newton avled 1727 vid en ålder av 84 år.
Newtons tre rörelselagar i vardagenNewtons första rörelselag märks t.ex. när en buss bromsar och kroppen fortsätter framåt. Kroppen vill fortsätta röra sig i samma riktning. Den andra lagen innebär förenklat att ett lätt föremål är enklare att sätta fart på än ett tungt. Det krävs exempelvis mer kraft för att få fart på en full kundvagn än på en tom. Den tredje lagen säger att krafter alltid uppträder parvis. När du hoppar trycker du marken nedåt, samtidigt som marken trycker dig uppåt. Det är ungefär som om naturen alltid svarar med en motkraft.
|
M LÄS MER: Isaac Newton och den moderna matematiska vetenskapens födelse
M LÄS MER: Isaac Newton – mannen som upptäckte universums lagar
M LÄS MER: Naturvetenskapliga revolutionen
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
Litteratur:
Kurt Ågren, Bra Böckers världshistoria, del 8 – Ett nytt Europa (1500-1750), Bokförlaget Bra Böcker, 1985
Curt Suplee, Milestones of Science, National Geographic, 2000
Bra Böckers lexikon 2000, band 17, Bra Böcker AB, 1998
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
