En bonde kunde ha 7-8 små bitar åkerjord utspridda runt byn. Det gick åt mycket tid till att gå runt och sköta de olika små åkrarna.
Många storbönder ville därför använda nya metoder för att få större skördar. Men åkrarna runt byarna var alltför små för att de nya metoderna skulle fungera.
Eftersom efterfrågan på mat ökade steg priserna. Storbönderna blev alltmer angelägna om att kunna använda de nya metoderna, få fram mer mat och därmed öka sina inkomster.
Storbönder och godsägare drev igenom att åkermarken runt byarna delades upp på ett nytt sätt. Varje jordägare skulle i princip få mark som motsvarade värdet av den jord och de rättigheter som personen tidigare hade haft, men den skulle nu bestå av en eller flera större och mer sammanhängande åkrar.
Många småbönder och andra bybor förlorade samtidigt tillgången till gemensamma betesmarker och andra områden som de tidigare hade kunnat använda. En del hade inte heller råd med kostnaderna för att mäta upp och hägna in den nya marken. Vissa tvingades därför sälja sina gårdar och söka arbete som jordbruksarbetare eller i städerna.
Uppdelningen av åkrarna ökade alltså i många fall skillnaderna mellan människor. De stora jordägarna fick ännu större ägor, medan en stor grupp människor inte längre ägde någon jord alls. Men jordbruket blev mer effektivt och matproduktionen ökade.
Arbetet mekaniserades
När befolkningen växte ökade även efterfrågan på tyg att göra kläder av. I Storbritannien fanns ett system som kallades hemindustri. Köpmän som kallades förläggare lämnade ull till bondgårdar där kvinnorna spann ullen till garn. Sedan vävde männen garnet till tyg som förläggarna kom och hämtade.
Men det var svårt att få fram mer tyg. De som spann och vävde måste ofta sköta sina åkrar. Då blev inget tyg vävt. Precis som storbönderna ville förläggarna öka sin produktion för att tjäna mer pengar när efterfrågan på tyg hade ökat. Arbetet började därför organiseras på ett nytt sätt. När större spinnmaskiner som drevs av vattenkraft utvecklades kunde de inte användas i vanliga bostäder. Maskinerna och arbetarna samlades därför i särskilda byggnader (fabriker), där ägarna också kunde övervaka arbetstiden och produktionen. Ingen kunde nu helt plötsligt sluta spinna eller väva för att istället gå ut och arbeta på sin åker.
Inom kort kom en rad olika uppfinningar att förändra sättet att arbeta ytterligare. Alltmer arbete kom hädanefter att utföras av maskiner. Arbetet mekaniserades.
Många nya uppfinningar
Den första uppfinningen som förändrade vävarnas arbete var den flygande skytteln som uppfanns 1733. En enda vävare kunde nu på samma tid väva lika mycket tyg som 2-4 personer gjort tidigare.
När det gick snabbare att väva behövdes mer garn att väva tyg av. År 1738 lanserades en tidig spinnmaskin med valsar. Maskinen fungerade dock inte tillräckligt bra för att få något större genomslag. Det är ett av många exempel från den industriella revolutionen på hur en uppfinning kan driva fram en annan.
År 1764 uppfanns maskinen Spinning Jenny. Den kunde ersätta 4-6 personer som spann för hand. År 1785 kom den mekaniska vävstolen. Maskinen förbättrades under de följande årtiondena och började efterhand användas i alltfler fabriker. Därmed kunde både spinningen och vävningen stegvis mekaniseras, och tillverkningen av tyg ökade kraftigt.
Det hade behövts 40 miljoner handspinnare för att få fram samma mängd garn som maskinerna tillverkade i Storbritannien år 1870. Även om varenda människa i hela landet arbetat som handspinnare hade det inte räckt – befolkningen var då 30 miljoner.
Järn och stenkol blev viktiga råvaror
För att de nya maskinerna skulle kunna tillverkas i större mängd och hålla länge måste de göras av metall. Därför behövdes mer och billigare järn.
För att smälta järnmalm och framställa järn användes länge träkol. Efterhand tog skogarna i Storbritannien nästan slut. Tillgången på träkol var begränsad och bränslet blev dyrt i flera brittiska områden. Storbritannien importerade därför stora mängder färdigt stångjärn från bland annat Sverige.
Däremot hade Storbritannien gott om stenkol, men vanligt stenkol fungerade dåligt som bränsle i masugnarna.
Behovet av järn gjorde att experimenten med stenkol ökade. Under 1700-talet kom britterna på en metod som omvandlade stenkol till koks – stenkol som hade upphettats för att få bort vissa ämnen. Koks fungerade bra som bränsle vid järnframställningen. Metoden förbättrades senare och gjorde det möjligt att tillverka större mängder järn till lägre kostnad. Stenkol blev därmed ett viktigt bränsle för industrin.
Förutom i järnverken användes kol för att värma upp bostäder och som bränsle till ångmaskinerna.
Ångmaskinen – en ny kraftkälla
På 1760-talet arbetade mekanikern James Watt med att förbättra en ångmaskin. År 1765 utvecklade han idén till en separat kondensor, en maskindel som minskade ångmaskinens bränsleförbrukning. Uppfinningen patenterades 1769. Watt uppfann alltså inte ångmaskinen, men hans förbättringar gjorde den effektivare och användbar för fler industriella uppgifter. Senare kom olika typer av ångmaskiner som kunde driva maskiner, fartyg och lokomotiv.
De nya industrierna krävde en hel del transporter. Malm och kol måste föras till stålverken. Bomull och ull skulle fraktas till textilfabrikerna och sedan skulle de färdiga varorna skickas till kunderna. Det blev nödvändigt att bygga bättre vägar.
De första järnvägarna började byggas. År 1825 öppnades Stockton–Darlingtonbanan, som brukar räknas som världens första offentliga järnväg där ånglok användes. Den byggdes främst för att transportera kol men tog även betalande passagerare. Järnvägarna är historiens största förbättring av transporter på land. Tågen kunde transportera tyngre laster än de hästdragna vagnarna och det gick många gånger snabbare.
Ångmaskinen skapade geografiska förutsättningar för industrialiseringenÅngmaskinen som energikälla fick enorm betydelse för industrialiseringen. Eftersom ångmaskiner kunde placeras på betydligt fler platser än vattenhjul – så länge det fanns tillgång till bränsle och vatten – behövde industrin inte längre ta lika stor hänsyn till energikällans geografiska läge. Tidigare hade industrin för det mesta drivits av vattenhjul vid forsar, och produktionen kunde minska när det var ont om vatten eller när vattendragen frös. Med de effektiva ångmaskinerna blev industrin mindre beroende av vattenströmmar och årstider. Industrin kunde nu placeras i närheten av råvaror och naturtillgångar eller vid städer där det fanns stor efterfrågan på det som producerades. Många industrier förlades längs med vattendrag och kuster där det fanns goda transportmöjligheter. Ångmaskinen revolutionerade kommunikationernaEn annan fördel med ångmaskinen var att den kunde användas för att driva lokomotiv och ångfartyg. Ångmaskinen revolutionerade därmed också kommunikationerna. Tåg och ångbåtar var snabbare och kunde transportera betydligt fler människor och varor än många tidigare transportmedel. Dessutom blev det nu lättare att följa fasta tidtabeller, eftersom transporterna blev mindre beroende av vind och andra väderförhållanden.
|
Bra kommunikationer och gott om kapital
Att den industriella revolutionen började i Storbritannien berodde också på att landet hade goda hamnar och segelbara floder.
Storbritannien hade också byggt upp det brittiska imperiet – ett av världshistoriens största. Handeln över världshaven hade bidragit till att göra Storbritannien till ett av jordens rikaste länder. Det fanns gott om förmögna handelsmän, jordägare och andra investerare som ville satsa pengar på nya maskiner, fabriker och transportleder i hopp om att bli ännu rikare.
Storbritanniens industrialisering hade också en tydlig koppling till kolonialismen och den transatlantiska slavhandeln. Bomullsindustrin behövde stora mängder råbomull, och under slutet av 1700-talet kom mycket av den bomull som användes i Manchester från plantager i Amerika och Karibien där förslavade människor tvingades arbeta. Kolonierna gav samtidigt brittiska företag tillgång till både råvaror och marknader där de kunde sälja färdiga varor. Industrialiseringen hade alltså inte bara brittiska orsaker, utan byggde också på handel och exploatering i andra delar av världen.
Industrialiseringen spred sig från Storbritannien trots att britterna helst ville vara ensamma om de nya metoderna och uppfinningarna. Under lång tid var det förbjudet att exportera vissa typer av brittiska maskiner. Förbuden lättades gradvis och avskaffades 1843. Trots reglerna spreds tekniken genom bland annat ritningar, olagligt exporterade maskindelar och brittiska yrkesarbetare som flyttade utomlands.
I Sverige inleddes den industriella revolutionen omkring 1850. Där startade utvecklingen mot att bli ett industriland vid sågverken i Norrland.
Till skillnad från andra revolutioner, exempelvis den franska revolutionen, går det inte att bestämma exakt när den industriella revolutionen inleddes. Inte heller går det att säga att den har fått något slut. Den fortsatte att sprida sig över världen. Ryssland industrialiserades i större skala redan under slutet av 1800-talet, medan Kinas moderna industrisektor främst växte fram och utvecklades under 1900-talet.
Mannen som smugglade en fabrik i huvudetStorbritannien försökte länge hindra andra länder från att kopiera landets nya textilmaskiner. Det var inte bara förbjudet att exportera vissa maskiner – yrkesarbetare med viktiga kunskaper kunde också förbjudas att lämna landet. År 1789 reste den brittiske textilarbetaren Samuel Slater ändå till USA. Eftersom han inte kunde ta med sig ritningar hade han lärt sig hur maskinerna fungerade utantill. Med hjälp av sina kunskaper byggde han maskiner till en vattendriven bomullsfabrik som började tillverka garn 1790. Slater tog alltså inte med sig någon maskin över Atlanten. Istället bar han ritningarna i minnet. Händelsen visar hur svårt det är att stoppa spridningen av teknik när människor själva kan ta med sig kunskapen.
|
M LÄS MER: Industriella revolutionen
M LÄS MER: Industriella revolutionens sociala följder
M LÄS MER: Industriella revolutionens ekonomiska och miljörelaterade följder
M LÄS MER: Vetenskap, teknik och kommunikationer 1776-1914
M LÄS MER: Jordbruket förändras – bakgrund till den industriella revolutionen
M LÄS MER: Ångmaskinen möjliggjorde den industriella revolutionen
M LÄS MER: Hur uppfanns ångmaskinen?
M LÄS MER: Industriella revolutionens baksida
M LÄS MER: Vetenskapspersoner och vetenskapshistoria
M LÄS MER: Industriella revolutionens betydelse för produktion och hantering av mat
M LÄS MER: Vattenkraft i modern tid: Ångmaskinen och vattenkraftverk
L LÄS MER: Teknikhistoria
M PODCAST: Orsaker till den industriella revolutionen
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
