Revolutionärer och reformister
Inom arbetarrörelsen i Europa utvecklades en motsättning mellan reformister och revolutionärer. Reformisterna ville mer stegvis förändra samhället och genomföra olika förbättringar för arbetarna. Kampen för allmän och lika rösträtt fick en framträdande plats och de såg också fackföreningarna som viktiga för socialismen. Revolutionärerna menade däremot att all kraft skulle inriktas på att ta makten över produktionsmedlen och göra revolution. De socialistiska partierna splittrades i reformister och revolutionärer efter den ryska revolutionen 1917 och de kommunistiska eller marxist-leninistiska partierna uppstod.
Reformisternas idéer ligger till grund för socialdemokratin (demokratiska socialister). Efter splittringen blev socialdemokraterna ännu tydligare i sin tro på demokratin som ett medel för samhällsomdaningen och avståndstagande från användande av varje form av våld i denna.
Kommunismen
Kommunisternas drömsamhälle (utopi) är ett klasslöst samhälle där all egendom ägs gemensamt och fördelas åt var och en efter behov, och där staten inte längre behövs. Kommunismen tar sin utgångspunkt i Marx läror, men i den uttolkning och med de tillägg Lenin gjorde. Vladimir Lenin tog genom en blodig revolution makten i Ryssland 1917, och han menade att det kommunistiska partiet ska ha en ledande roll i samhällsutvecklingen. Partiet ska bestå av yrkesrevolutionärer skolade i marxism-leninism. Denna elit ska organisera revolutionen och ha stor makt under det första stadiet, innan man når det kommunistiska stadiet – det ideala klasslösa samhället. Partiet skulle enligt Lenin vara hemligt organiserat och väpnat våld behövs för att störta kapitalismen.
Efter Lenins död kämpade Josef Stalin och Leo Trotskij om makten. Trotskij landsförvisades och mördades på Stalins order. Hans anhängare, trotskisterna, har utgjort en särskild inriktning inom kommunismen. Under både Lenin och hans efterföljare Stalin utvecklades Sovjetunionen, som det ryska imperiet döpts om till, till en skoningslös diktatur där miljoner mördades och deporterades.
Kommunisterna tog makten i Kina 1949. Kinas kommunister utvecklade maoismen under Mao Zedongs ledning. Enligt maoismen stod inte kampen främst mellan industriarbetarna och fabriksägarna. Revolutionen skulle istället bygga på bönderna på landsbygden. De västliga industriländerna, världens ”städer”, skulle inringas och erövras via revolutioner i de underutvecklade länderna, världens ”landsbygd”. Enligt maoismen fortsätter också klasskampen även i det socialistiska samhälle som kommer efter revolutionen.
Kommunism idag
De länder som kommunisterna har tagit makten i har blivit diktaturer, där kommunistpartiet och dess ledare har bestämt allt. Så blev det i Ryssland 1917 och i de stater i Östeuropa som Sovjetunionen fick makten över efter 1945. De baltiska staterna ockuperades och införlivades med Sovjet redan 1940. Det kommunistiska Jugoslavien under Tito förde liksom Kina en egen, från Sovjet, skild utrikespolitik.
I de kommunistiska staterna har svåra brott begåtts, inte minst mot den egna befolkningen. Religiösa och nationella minoriteter har förföljts. De juridiska systemen har präglats av rättslöshet för de anklagade som varit dömda på förhand. Oliktänkande har avrättats och förföljts.
Kommunistländerna har också haft problem med att styra ekonomin genom statliga planer. I Sovjetunionen ledde svårigheterna att skapa ekonomisk utveckling till försök med inslag av marknadsekonomi och mer öppenhet i samhället. Det ledde i sin tur till att det kommunistiska styret i Östeuropa kollapsade 1989 och att kommunismen föll även i Sovjetunionen 1991 samtidigt som Sovjetunionen upplöstes. Som svar på det tog det kinesiska kommunistiska partiet ett ännu starkare grepp om makten och framställde sig som den enda garanten för fortsatt ekonomisk tillväxt. Den kommunistiska diktaturen i Kina har efter Maos död förenats med en marknadsekonomi.
Idag finns kommunistiska diktaturer i Kina, Kuba, Nordkorea, Laos och Vietnam. Kommuniska partier som bekänner sig till demokratin finns representerade i många länders parlament men betecknar sig ofta idag som ”vänsterpartier” eller ”socialistiska vänsterpartier”.
Socialism idag - demokratisk socialism
När de första socialdemokratiska partierna grundades på 1860-talet hade man allmän och lika rösträtt samt olika sociala reformer på dagordningen. För den framväxande demokratiska socialismen sköts frågan om kontrollen över det Marx kallat produktionsmedlen på framtiden, det viktiga var att söka praktiska lösningar idag på de olika samhällsproblemen. En allmän och lika rösträtt skulle ge socialdemokratin regeringsmakten och därmed möjlighet att genomföra sociala reformer – att höja levnadsstandarden, förbättra arbetsvillkoren och bygga ut den gemensamma välfärden.
Socialdemokrater tycker att gemensam och skattefinansierade välfärd gör att alla människor får samma möjligheter att nå sin potential och uppfylla sina livsdrömmar. Inte minst därför behövs barnomsorg för alla och att alla ska få en så hög utbildning de vill ha. Den gemensamma välfärden innebär också trygghet vid sjukdom, arbetslöshet och efter pensioneringen. Stora skillnader i inkomst och förmögenhet skapar skillnader i makt och möjligheter. Därför vill socialdemokraterna att inkomster ska fördelas jämnare. Socialdemokrater tycker också att samhället bör ingripa för att lösa olika problem samt förhindra förtryck och orättvisor.
Socialdemokratin strävar efter ett fritt, jämlikt och solidariskt samhälle. Människor ska kunna infria sina drömmar, utöva inflytande och utan hinder delta i samhällsutvecklingen i den grad de själva önskar. Det är den socialdemokariska drömmen (utopin). Det är människors vilja till förändring och gemensamma agerande i sociala rörelser som ska avgöra samhällets utveckling. I takt med att samhället förändras uppstår givetvis nya samhällsproblem. Det finns därför ingen möjlighet att skapa ett fullkomligt och perfekt samhälle eftersom samhällsutvecklingen aldrig ”tar slut” enligt socialdemokraterna.
Socialdemokratin
Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) är Sveriges största parti, och ett parti som har påverkat samhället mycket, både i Sverige och i världen. Inte i något annat land har socialdemokraterna ensamma regerat så mycket och så länge som i Sverige.
Många av de socialdemokratiska partierna runt om i världen är med i Socialistinternationalen, som är världens äldsta och största internationella politiska organisation. Socialdemokratiska partier kallar sig i många länder för socialistiska och ibland uppfattas de därför som mer radikala än till exempel de som kallar sig socialdemokratiska. Någon sådan generell skillnad finns inte. Även beteckningen arbetarparti finns också ofta kvar även om de socialdemokratiska partierna i lika hög grad får röster från andra grupper än arbetare.
