Bakgrunden var den allt djupare konflikten mellan USA och Kuba. Efter att Fidel Castro tagit makten 1959 närmade sig Kuba Sovjetunionen. År 1961 hade USA stött ett misslyckat invasionsförsök vid Grisbukten, där exilkubaner försökte störta Castro. Sovjetunionens ledare Nikita Chrusjtjov såg därför kärnvapenrobotarna som ett sätt att skydda Kuba mot en ny invasion från USA.
Amerikansk blockad och hot om kärnvapenkrig
USA krävde att robotramperna och annan militär utrustning (bl.a. sovjetiska bombplan) genast skulle avlägsnas från Kuba. Kennedy förklarade samtidigt att en kärnvapenattack från Kuba skulle betraktas som ett sovjetiskt angrepp på USA och mötas av vedergällning.
USA införde därefter en marin blockad runt Kuba, som den amerikanska regeringen officiellt kallade en "karantän". Syftet var att stoppa ytterligare leveranser av offensiva vapen till ön. Ordet karantän användes eftersom en formell blockad kunde uppfattas som en krigshandling. Samtidigt närmade sig flera sovjetiska fartyg med vapenutrustning Kuba. Världen stod på randen till ett kärnvapenkrig.
Diplomatiska förhandlingar mellan de båda supermakterna pågick i flera dagar medan världen höll andan. Samtidigt diskuterade den amerikanska ledningen möjligheten att bomba robotbaserna och därefter invadera Kuba. Risken fanns hela tiden att ett misstag eller en enskild militär händelse skulle få konflikten att gå över styr. Den 27 oktober sköts ett amerikanskt U-2-plan ner över Kuba och piloten Rudolf Anderson dödades. Dagen har senare beskrivits som krisens farligaste.
Ömsesidiga eftergifter avslutade krisen
Det avgörande genombrottet kom den 28 oktober. Chrusjtjov meddelade då att Sovjetunionen skulle montera ner kärnvapenrobotarna och föra bort dem från Kuba. I gengäld lovade Kennedy offentligt att USA inte skulle invadera ön. I en hemlig överenskommelse gjorde USA dessutom klart att de amerikanska Jupiterrobotarna i Turkiet skulle tas bort. De avvecklades några månader senare.
Planen var att FN skulle kontrollera på plats att de sovjetiska vapnen verkligen hade avlägsnats, men Kuba accepterade inte sådana inspektioner. Tillbakadragandet kontrollerades istället genom bland annat amerikansk flygspaning och observation av de sovjetiska fartygen till havs. Den amerikanska karantänen hävdes den 20 november sedan Sovjetunionen även gått med på att föra bort sina IL-28-bombplan från Kuba.
Heta linjen installerades efter krisen
Efter Kubakrisen lät de båda supermakterna införa en direkt kommunikationsförbindelse mellan Washington och Moskva i syfte att förhindra något liknande från att hända igen. Den så kallade heta linjen började användas 1963 och var från början en skriftlig förbindelse med teleprintrar, inte den röda telefon som ofta förekommer i filmer. Kubakrisen brukar beskrivas som den tidpunkt under kalla kriget då USA och Sovjetunionen kom närmast ett kärnvapenkrig.
Ett missförstånd kunde ha startat ett kärnvapenkrigDen 27 oktober 1962 jagade amerikanska krigsfartyg den sovjetiska ubåten B-59 i Atlanten. Amerikanerna släppte små sjunkbomber i vattnet för att signalera att ubåten skulle gå upp till ytan. Problemet var att besättningen på B-59 inte visste säkert vad explosionerna betydde. Kontakten med Moskva var dålig och inne i den trånga ubåten var värmen svår. Besättningen kunde tro att ett krig redan hade börjat. Det som de amerikanska fartygen inte visste var att B-59 bar på en kärnvapenbestyckad robot. Ubåtens befälhavare Valentin Savitskij blev övertygad om att de kunde vara under attack och lät förbereda kärnvapenroboten. En annan hög officer ombord, Vasilij Archipov, förstod däremot att amerikanerna försökte signalera snarare än angripa och lyckades lugna situationen. Fler beslut hade krävts innan roboten faktiskt kunde avfyras, men händelsen visar hur nära ett missförstånd kunde föra de båda stormakterna mot en katastrof. Samma dag sköts ett amerikanskt spaningsplan ner över Kuba och ett annat U-2-plan råkade flyga in över sovjetiskt område. USA:s kärnvapenstyrkor befann sig samtidigt på DEFCON 2, den näst högsta beredskapsnivån. Kubakrisens farligaste ögonblick uppstod därför inte bara genom medvetna beslut i Washington och Moskva. Slump, missförstånd och enskilda människors agerande kunde också ha fått enorma följder. |
M LÄS MER: Kubakrisen 1962 – det kalla krigets hetaste ögonblick
M LÄS MER: Kalla kriget
M PODCAST: Kubakrisen
M PODCAST: Vad var kalla kriget?
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
Litteratur:
Björn Kumm, Kalla kriget, Historiska Media, 2006
Geir Lundestad, Öst, väst, nord, syd. Huvuddrag i internationell politik efter 1945, Studentlitteratur, 1997
National Security Archive, The Underwater Cuban Missile Crisis at 60
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)