Ryska revolutionens orsaker

Varför blev det revolution?

De främsta bakomliggande orsakerna till den ryska revolutionen var:

• Enorma klasskillnader och ett dåligt utvecklat jordbruk
• Fabriksarbetarnas missnöje och socialistiska idéer
• Första världskriget och den växande matbristen

Enorma klasskillnader och ett dåligt utvecklat jordbruk

I början av 1900-talet var Ryssland ett av Europas största och folkrikaste länder. Men till skillnad från många länder i Västeuropa var Ryssland fortfarande till stor del ett jordbrukssamhälle.

De flesta invånarna var bönder som levde under fattiga förhållanden. Många hade svårt att försörja sina familjer, samtidigt som adeln och tsarfamiljen levde i överflöd. Skillnaderna mellan fattiga och rika var enorma.

Fram till 1861 hade många ryska bönder varit livegna. Det innebar att de var bundna till den jord de brukade och hade mycket begränsad frihet. Bönderna odlade för att försörja sina familjer, men många tvingades också arbeta utan lön på godsägarens mark ett visst antal dagar i veckan. Sådant arbete kallades dagsverken. Andra bönder fick i stället betala avgifter i pengar eller varor. När livegenskapen avskaffades 1861 fick bönderna större frihet, men det betydde inte att de fick bestämma över sin egen jord. Många levde fortfarande i fattigdom.

I många byar var det nämligen bygemenskapen, den så kallade miren, som bestämde hur jordbruksmarken skulle fördelas mellan familjerna. Bönderna kunde därför inte fritt bestämma över den jord de brukade. Många ville äga sin egen mark och få bättre levnadsvillkor. Regeringen försökte genomföra jordbruksreformer, men förändringarna räckte inte för att lösa problemen. Missnöjet på landsbygden fortsatte därför att växa.

Fabriksarbetarnas missnöje och socialistiska idéer

Mot slutet av 1800-talet började Ryssland industrialiseras. Fabriker växte fram och alltfler människor flyttade till städerna för att söka arbete. Men även där var livet hårt. Arbetarna hade långa arbetsdagar, låga löner och ofta farliga arbetsförhållanden.

Samtidigt styrdes landet av tsar Nikolaj II, som hade nästan all politisk makt och lät slå ner protester mot sitt styre. Missnöjet fick allt fler arbetare att intressera sig för socialistiska idéer om ett mer jämlikt samhälle.

Den tyske filosofen Karl Marx hade argumenterat för att arbetarna borde göra revolution och avskaffa klasskillnaderna. Hans idéer inspirerade bland andra Vladimir Lenin och bolsjevikerna, som ville störta det gamla samhällssystemet.

Första världskriget och den växande matbristen

När första världskriget bröt ut 1914 gick Ryssland in i kriget mot bland annat Tyskland och Österrike-Ungern.

Kriget blev en katastrof för Ryssland. Den ryska armén led stora nederlag och omkring två miljoner soldater stupade (se lista). Många soldater saknade dessutom tillräckligt med vapen, ammunition och annan nödvändig utrustning.

Samtidigt försämrades levnadsförhållandena för befolkningen. Miljontals män hade kallats in till armén, vilket skapade brist på arbetskraft. Transporterna fungerade dåligt och det blev allt svårare att få fram mat och bränsle till städerna.

Under vintern 1916-1917 var situationen särskilt svår. Människor fick stå i långa köer för att köpa bröd, samtidigt som priserna steg och hungern spred sig.

Men tsaren vägrade att avsluta kriget. Missnöjet växte därför både bland befolkningen och bland soldaterna vid fronten.

Februarirevolutionen – tsaren störtas

I februari 1917 (mars enligt vår kalender) bröt stora protester ut i huvudstaden Petrograd, dagens S:t Petersburg. Arbetare strejkade och tusentals människor demonstrerade mot matbristen, kriget och tsarens styre.

När militären beordrades att stoppa protesterna sköts flera demonstranter ihjäl. Men snart började många soldater vägra lyda order. Istället gick de över till demonstranternas sida.

När även ledande politiker och militärer drog tillbaka sitt stöd förlorade tsaren kontrollen över landet. Nikolaj II tvingades avgå och det månghundraåriga tsarväldet gick mot sitt slut.

En tillfällig regering, en så kallad provisorisk regering, tog över makten. Men den nya regeringen fortsatte Rysslands deltagande i första världskriget. Därmed kvarstod många av problemen som hade orsakat revolutionen.

Oktoberrevolutionen – Lenin tar makten

Under de följande månaderna fortsatte missnöjet att växa. Befolkningen ville ha fred, mat och bättre levnadsvillkor, men den provisoriska regeringen hade svårt att lösa landets problem.

Lenin, som återvänt från sin exil i Schweiz i april 1917, såg nu sin möjlighet att ta makten. Han och bolsjevikerna lovade folket fred, bröd och jord – ett budskap som lockade många krigströtta soldater, arbetare och bönder.

I oktober 1917 (november enligt vår kalender) genomförde bolsjevikerna ett väpnat maktövertagande i Petrograd. De tog kontroll över viktiga byggnader och störtade den provisoriska regeringen.

Därmed hade Ryssland genomgått två revolutioner på mindre än ett år. Men landet fick varken fred och trygghet eller ett demokratiskt styre. Istället följde ett blodigt inbördeskrig mellan bolsjevikerna och deras motståndare.

Efter bolsjevikernas seger bildades Sovjetunionen 1922. Lenins löften om ett mer jämlikt samhälle följdes av att en ny diktatur växte fram.

Den ryska revolutionen hade alltså flera orsaker: fattigdom, stora klasskillnader och ett långvarigt missnöje med tsarens styre. Men det var framförallt första världskriget, med sina militära nederlag och den växande matbristen, som utlöste revolutionen 1917.

M  LÄS MER: Ryska revolutionen

M  LÄS MER: Ryska revolutionens följder

S  LÄS MER: Lenin och bakgrunden till oktoberrevolutionen 1917

M  PODCAST: Orsaker till den ryska revolutionen

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
 

Litteratur:
Geoffrey Hosking, Ryssland – folk och imperium 1552-1917, Historiska Media, 2003
Richard Pipes, Den ryska revolutionen, Natur och Kultur, 2001
Candace Fleming, The family Romanov: Murder, rebellion and the fall of imperial Russia, Random House, 2014
Charles River Editors, Tsar Nicholas II and the end of the Romanov dynasty, Createspace, 2017

FÖRFATTARE

Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli