Kapitalismen
Ludvig Filip är kung och storkapitalist. Han kallas borgarkungen och känns igen med paraply under ena armen och en stor portfölj under den andra. Portföljen är full med anvisningar på hans pengar i utländska banker. Genom lyckliga spekulationer har han skapat sig en oerhörd förmögenhet. Han beskylls för att rätta Frankrikes politik efter sina börsspekulationer. Samma penninghunger sägs utmärka hans omgivning. Den ena ministern efter den andra överbevisas om att ha missbrukat sin ställning och använt statens pengar till sin egen fördel. Ofta sker detta genom pressens avslöjanden.
Endast de som betalar 200 franc i skatt får rösta. Detta utesluter den lägre medelklassen och hela arbetarbefolkningen. "Se till att ni blir rika, så får ni rösträtt" sägs det från kungens håll.
Arbetarna
Många av arbetarna lever i en helt annan värld. 17 timmars arbetsdag och lön under existensminimum är vanligt. Arbetarfamiljerna bor ofta sammanpackade som djur, i fuktiga och orena källare utan golv. Följderna av detta blir att mannen dricker, arbetardöttrarna prostituerar sig, allt familjeliv upplöses. Hatet blir brännande mot allt och alla: Gud, det är de rikas Gud. Och vad gäller kungen, prästerna, kapitalisterna "så häng dem i lyktstolparna"! I Paris östliga arbetarkvarter har revolutionen gamla traditioner. Man har sedan lång tid tillbaka övning i att resa barrikader.
I februari 1848 bryter revolutionen ut. "Borgarkungen" Ludvig Filip störtas. Revolutionen sprider sig snabbt till övriga Europa.
LÄS MER: Frankrike under 1800-talet - politik och nationalism (artikelserie)
LÄS MER: Franska revolutionen och nationalismens uppkomst (artikelserie)
LÄS MER: Frankrikes historia
LÄS MER: Nationalismens historia
LÄS MER: Nationalism och imperialism 1815-1914
Litteratur:
Colin Jones, The Cambridge Illustrated History of France, Cambridge, 1994
Max von Boehn, Från Kejsardöme till republik, Hökerberg, 1918
E.J. Hobsbawm, Revolutionernas tidsålder, Tidens Förlag, 1997
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare