Franska revolutionens följder

De främsta följderna av franska revolutionen är:

• Frankrike fick en ny författning (grundlag)

• Adelns makt och privilegier avskaffades

• Den franska kungamakten störtades

• Kyrkans makt minskade

• Skräckväldet under Maximilien de Robespierre

• Kvinnorna fick ökade rättigheter

• Borgarna kunde stärka sin makt

• Press- och yttrandefrihet infördes

• Napoleon tog makten i Frankrike

• Medborgarna blev lika inför lagen

Frankrike fick en ny författning

Efter att den uppretade folkmassan stormat fästningen Bastiljen i Paris den 14 juli 1789, spred sig oroligheterna runt om i landet. Adeln flydde från Frankrike då hungriga och uppretade bönder brände ner deras gods. I oktober 1789 tågade 6 000 kvinnor från Paris till Versailles där kungen Ludvig XVI och drottningen Marie Antoinette levde i ofattbar lyx. Kvinnorna som protesterade mot de höga brödpriserna krävde att kungen skulle flytta in till Paris, vilket han också gjorde då nationalgardet ställde sig på kvinnornas sida. Sommaren 1791 gjorde kungen och drottningen ett misslyckat flyktförsök men greps och fördes tillbaka till Paris. Samma höst fick Frankrike en ny författning enligt vilken kungens makt blev mycket begränsad.

Adelns makt och privilegier avskaffades

I samband med Frankrikes nya författning upplöstes det gamla ståndssamhället som varit rådande i nästan tusen år. Därmed avskaffades adelns makt och privilegier. Skattefriheten för adel och präster togs bort redan i augusti 1789.

Den franska kungamakten störtades

Trots att kungens makt efter revolutionen var nästan obefintlig, ansågs kungahuset ändå som ett hot mot revolutionen. I januari 1793 avrättades Ludvig XVI genom giljotinering. Drottningen följde hans öde i oktober samma år. Även kyrkans makt minskade drastiskt efter revolutionen. Kyrkans inflytande skulle minska ännu mer efter att advokaten Maximilien de Robespierre (1758-1794) fick makten över Pariskommunen. I samband med detta gick den franska revolutionen in i en ny och blodigare fas som inom historieskrivningen ofta benämns som skräckväldet.

Kyrkans makt minskade

Robespierre och välfärdsutskottet som han representerade förbjöd kristendomen och manade i stället till fosterlandsdyrkan. Kyrkorna rensades på alla religiösa utsmyckningar och prästerna antingen mördades eller fördrevs då de sågs som motståndare till revolutionen.

Skräckväldet under Maximilien de Robespierre

Skräckväldet innebar att Robespierre allt mer framstod som en diktator. Alla som uppfattades som motståndare förlorade sina huvuden i giljotinen. Tiotusentals människor mördades under skräckväldet, vilket avslutades först i slutet av juli 1794 då Robespierre själv hamnade under giljotinen efter order av sin närmaste krets av medarbetare.

Kvinnorna fick ökade rättigheter

Men var det s.k. "skräckväldet" enbart dåligt? Faktum är att det under perioden i fråga genomdrevs flera viktiga reformer i revolutionens anda. Ett obligatoriskt skolväsende infördes i Frankrike. Även kvinnornas rättigheter stärktes i och med att lika arvsrätt infördes. Tidigare hade de franska kvinnorna saknat arvsrätt. Och för första gången i fransk historia kunde kvinnor ansöka om skilsmässa från sina män utan att ange ett skäl. Dessutom var kvinnorna för första gången tillåtna att ingå äktenskap utan sin faders samtycke. Det skulle dock dröja fram till 1944 innan de franska kvinnorna fick allmän rösträtt.

Borgarna kunde stärka sin makt

Franska revolutionen innebar att borgarna, den mest pådrivande gruppen bakom revolutionen, kunde öka sin makt. Borgerliga ideal och levnadsmönster skulle därefter komma att prägla utvecklingen i Europa under hela 1800-talet.

Press- och yttrandefrihet infördes

Efter skräckväldets slut genomfördes reformer för en ökad yttrande- och tryckfrihet. Detta var ett steg närmare det vi idag ser som de viktigaste hörnstenarna i ett demokratiskt samhälle.

Napoleon tog makten i Frankrike

Generalen och överbefälhavaren i den franska armén, Napoleon Bonaparte (1769-1821), tog makten i Frankrike genom den så kallade Brumairekuppen i november 1799. Han blev först vad vi skulle kunna definiera som diktator, och senare kejsare (1804). Napoleons väg mot makten hade möjliggjorts av franska revolutionen och det värnpliktssystem som infördes i samband med de efterföljande franska revolutionskrigen. I enlighet med detta system var det lämplighet och personlig skicklighet som var avgörande för avancemang (tidigare hade börd varit viktigare). Under revolutionskrigen steg Napoleon snabbt i graderna och blev general redan vid 24 års ålder.

Medborgarna blev lika inför lagen

Napoleon kom att inskränka yttrande- och tryckfriheten i Frankrike, vilket kan ses som ett steg i fel riktning. Däremot var Napoleons politik starkt präglad av de revolutionära tankegångarna, vilket märktes i de lagar (Code Napoléon) som infördes 1804. Enligt Napoleons lag - som bland annat byggde på deklarationen om människans och medborgarens rättigheter som antagits redan i augusti 1789 av den franska nationalförsamlingen - var alla människor lika inför lagen, inga privilegier fick användas inför domstol och alla människor skulle fritt få välja religionstillhörighet.

LÄS MER: Franska revolutionen

LÄS MER: Franska revolutionens orsaker

PODCAST: Franska revolutionens orsaker

Litteratur:
E.J. Hobsbawm, Revolutionernas tidsålder, Tidens Förlag, 1997
Bengt Ankarloo, Franska revolutionen, Studentlitteratur, 1992
Carl-Göran Ekerwald, Frihet, jämlikhet, broderskap - ett försök att förstå franska revolutionen, Rabén & Sjögren, 1988
Kåre Tønnesson, Bra Böckers världshistoria, del 10 – Två revolutioner, Bokförlaget Bra Böcker, 1986


Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli