M

Dubbelmonarkin Österrike-Ungern

Dubbelmonarkin, kejsardömet Österrike och kungariket Ungern var formellt en personalunion mellan åren 1867-1918 med Frans Josef (1830-1916) som österrikisk kejsare och ungersk kung.
Bild:

Österrike-Ungerns flagga.

Många folkslag inom riket

1908 firade Frans Josef sextio år som kejsare över det Österrikisk-Ungerska imperiet. Ibland kallas det också Donaumonarkin, eftersom Donau flyter genom både Wien och Budapest. Ett annat namn är Habsburgmonarkin efter kejsarnas släktnamn. Men nu var det alltså fredagen den 12 juni 1908 och kejsaren hyllades av alla de olika folken som bodde inom imperiet. Festligheterna var mycket påkostade. Bland annat uppträdde en mängd folkdansare, vilka visade på kejsardömets etniska mångfald. Här fanns tjecker, tyskar, italienare, ungrare, rumäner, judar, slovaker, serber, kroater, armenier, zigenare med flera. En blick på kartan här nedanför visar oss att Habsburgmonarkin omfattade ett väldigt territorium.

Näst största riket i Europa

Dubbelmonarkin bestod av nuvarande Österrike, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Bosnien, Kroatien och Slovenien samt delar av nuvarande Polen, Ukraina, Rumänien och Serbien.

Bild:

Dubbelmonarkin Österrike-Ungern, 1914.

Trieste vid Adriatiska havet var imperiets hamnstad. Därifrån kunde man segla ut på världshaven. Åt motsatt håll låg de vilda Karpaterna och det mytomspunna Transsylvanien, Draculas hemvist. Däremellan fanns vidsträckta, bördiga slättland.

Frans Josef var kejsare av Österrike och kung av Ungern. Han härskade över tre stora kulturella centra: Wien, Budapest och Prag. Detta rike var till ytan efter Ryssland det största i Europa och till folkmängd det tredje efter Ryssland och Tyskland.

Nationalismen skapade splittring

Men polariseringen mellan väldets slaviska folk och de tyska och ungerska intressena ökade allt mer under 1800-talet. Alla kämpade för sin egen nationella frihet.

1867 blev Ungern ett eget kungadöme med stort självstyre. Utrikespolitik och försvarsmakt förblev dock gemensamt inom den nya dubbelmonarkin Österrike-Ungern.

Under ytan rådde runt sekelskiftet 1900 stora spänningar i det Habsburgska imperiet. Det gamla kejsarhovet stod i skarp motsättning till det moderna livet i Wien och andra större städer. Efter kejsar Frans Josef skulle dubbelmonarkin falla samman i och med första världskriget.

Antisemitismen i Österrike-Ungern och uppkomsten av nazismen

Det var i hjärtat av Centraleuropa som nazismen växte fram. Många olika folk och många olika tankar blandades. Det var också här Adolf Hitler föddes och växte upp. Han skulle komma att ta till sig just de mest antisemitiska, extremnationella och rasistiska idéerna i början av 1900-talet och utveckla dessa till den nazistiska (nationalsocialistiska) läran.

För att förstå hur Hitler kunde få en sådan makt, hur nazismen kunde få ett sådant genombrott och hur Förintelsen kunde ske måste man gå tillbaka i historien och lära känna förhållandena i det här området.

I det stora centraleuropeiska kejsarriket som kallades Österrike-Ungern eller Donaumonarkin levde judarna tillsammans med tyskar, ungrare, tjecker, polacker, slovaker och andra folk. Det var de fördomar dessa olika folk hade om judarna, som gjorde att antisemitismen växte fram i Centraleuropa.

Adolf Hitler växte upp i det sena 1800-talets Centraleuropa och tillbringade sin ungdom i sekelskiftets Wien. Genom honom kom nazismen att födas. Hitler och nazisterna kom först till makten i Tyskland. Men hur kunde då det tyska folket vinnas över till nazismen? Efter första världskriget hade tyskarna påtvingats ett förödmjukande fredsavtal, som väckte revanschkänsla. Arbetslöshet, sociala oroligheter och misär kännetecknade också Tyskland under mellankrigstiden. När nazisterna väl kommit till makten använde de den tyska krigsmakten för att sprida sitt skräckvälde till en stor del av Europa.

 

Litteratur:
Kristian Gerner, Centraleuropas historia, Natur och Kultur, 1997
Robert Kann, A History of the Habsburg Empire 1526-1918, Univ. of California Press, 1980
István Lázár, Hungary: A brief history, Budapest, 1996
Carl E. Schorske, Fin-de-siècle Vienna, London, 1979
 

Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare


Publicerad: 24 februari 2018