Katarina II - härskare över Ryssland


Katarina II på ett porträtt från cirka 1770, målat av Fjodor Rokotov.
En statskupp sätts i verket
28 juni 1762
Redan klockan fem på morgonen knackar det på dörren. I det stora sovrummet i sommarpalatset Mon Plaisir, i Petershof knappt tre mil utanför S:t Petersburg, ligger en 33-årig kvinna vid namn Katarina och sover. Hon är gift med kejsaren Peter III, men de är sedan länge fiender. Hon har ett bra tag misstänkt att han tänker spärra in henne, eller låta skicka henne tillbaka till det lilla tyska rike där hon föddes – eller kanske till och med döda henne. Kejsaren själv har minst lika länge varit livrädd för sin egen hustru.
ANNONS
ANNONS
Katarina vaknar av knackningen. Snart kliver en man in i hennes sovurm. Han heter Aleksej Orlov, en kraftfull, bister gardesofficer med ett stort ärr över ansiktet – han är bror till hennes älskare Georgi, vars barn hon under största hemlighet födde bara några månader tidigare. ”Det är dags att stiga upp”, säger Aleksej Orlov. ”Tiden har kommit för er att regera, madame.”
Katarina – en mörkhårig kvinna med blek hy, av samtida beskriven som en riktig skönhet - klär sig genast och följer honom ut in i en droska som kör henne in mot S:t Petersburg, den ryska huvudstaden. Det är en ljus sommarmorgon, fredagen den 28 juni år 1762.
På vägen berättar Orlov vad som hänt. De planer som gjorts upp under de senaste veckorna måste genast sättas i verket, eftersom kejsaren dagen innan låtit gripa en av deras medhjälpare. Det är oklart om deras komplott redan är avslöjad, men nu går det inte att vänta en dag till.
Katarina själv berättade aldrig vad hon egentligen tänkte denna morgon. Vad man däremot vet är att hon till det yttre verkade helt oberörd, och att hon hela tiden agerade med säker beslutsamhet.
Väl framme i S:t Petersburg möttes hon av soldater som strömmade fram mot henne, ropade ”hurra!” och kallade henne ”lilla moder”, matiushka; många trängde sig fram för att kyssa hennes hand, eller fållen på hennes klänning.
Snart rider Katarina in till stadens centrum, följd av en växande folkmassa. Utanför vinterpalatset vinkar hon leende till de som samlats där. En deklaration läses upp, där hon förklarar att hon tagit makten i Ryssland för att försvara dess kyrka, för att dess militära ära har besudlats genom vad som kallas en ovärdig allians med Preussen, och för att själva imperiets grundläggande institutioner ”fullständigt underminerats”. Inte med ett ord nämns den nuvarande kejsaren, hennes egen make. Men alla närvarande är överens – Peter III har förverkat sin rätt att regera. Under det dryga halvår som gått sedan han formellt tog över tronen har han gjort sig ovän med stora delar av den ryska eliten, och dessutom hunnit med att begå ett antal utrikespolitiska felbedömningar av katastrofala mått.
Ett olyckligt äktenskap
Katarina, som föddes som Sophie Friederike Auguste av Anhalt-Zerbst, men av sina vänner kallades Figchen, var systerdotter till den svenska kungen Adolf Fredrik och hade kommit till Ryssland redan som 15-åring för att gifta sig med just Peter, som då ännu bara var tronarvinge. Men det blev snart uppenbart att deras äktenskap inte skulle bli lyckat. Peter var en märklig ung man som mest föredrog att jaga med sina hundar, öva exercis med välklädda soldater samt leka med leksaker och dockor. Bara tio dagar efter deras första möte hade Katarina sitt omdöme klart: ”Han brydde sig inte mycket om den nation han var ödesbestämd att regera… och han var mycket barnslig.”
ANNONS
ANNONS
Katarina drabbades först av enorm ensamhet, men började så småningom finna sig till rätta i sitt nya hemland. Hon lärde sig ryska, blev en trogen stödjare av den ortodoxa kyrkan och var snart betydligt mer populär än sin make.
Men denna junidag, 18 år efter att hon första gången satt sin fot i Ryssland, är utgången trots allt oviss. Hur stor del av armén kommer att följa henne, som helt saknar formell legitimitet som regent? Kejsaren är ändå Peter den stores barnbarn (på sin moders sida) och därmed en mer eller mindre äkta Romanov. Kommer folket att acceptera en kvinna, som dessutom är en utlänning, från ett ganska så obetydligt tyskt furstehus, på den ryska tronen?
På eftermiddagen håller Katarina möten i Vinterpalatset, medan hennes medkonspiratörer skickar ut trupper runt om i huvudstaden för att säkra kuppmakarnas positioner. Efter en stund söker kansler Mikhail Vorontsov upp henne för att förklara att Katarinas agerande är opassande och att hon borde ge upp innan det är försent. Hon svarar först inte, men för honom sedan till ett fönster. Där pekar hon ut mot de församlade soldaterna på torget nedanför. ”Ni ser – det är inte jag som agerar, jag bara lyder folkets vilja”.
Senare samma kväll samlar hon sina rådgivare omkring sig. Peter III tros nu befinna sig tillsammans med sin älskarinna i Peterhof, palatsområdet hon själv lämnade samma morgon. Än finns inga tecken på att han har lyckats samla sig till ett motdrag mot sin hustrus kuppförsök. Kanske har ingen ens vågat berätta för honom vad som har hänt?
Katarina tar befälet
Uppmuntrad, och besluten om att så snabbt som möjligt slutföra vad som påbörjats, klär sig Katarina i en grön uniform, en sådan som en överste i gardet brukar bära, en sådan som Peter den store alltid bar i strid. Hon förklarar att hon tänker ge sig av med armén, för att säkra tronen och Rysslands framtid. Med en sabel i handen rider hon ut ur S:t Petersburg på sin vita hingst Brilliant, i täten för en jublande styrka bestående av närmare 14 000 man.
Redan dagen därpå, lördagen den 29 juni, är det hela över. Peter III har då i desperation försökt samla stöd från olika håll, men utan beslutsamhet och utan någon som helst framgång. På eftermiddagen ger han upp. I ett brev ber han Katarina om förlåtelse, han avsäger sig tronen och ber om tillstånd att få lämna Ryssland tillsammans med sin älskarinna.
Kampen är över innan den ens börjat. Inom en vecka kommer den tidigare tsaren lämpligt nog vara mördad och Katarinas plats på tronen säkrad. Den 12 september kröns hon formellt till kejsarinna Katarina II av Ryssland.
ANNONS
ANNONS
En av Rysslands mest kända regenter genom tiderna
Under sin första tid på tronen möts hon med misstänksamhet från många håll. För omvärlden är Katarinas bristande legitimitet uppenbar, och i Ryssland misstänker man länge att hon ska låta sig styras av bröderna Orlov, de som i praktiken satte henne på tronen. Så blir inte fallet. Hon visar sig vara en stark, intelligent och hänsynslös regent. Inom några år har hon säkrat sin maktställning och låter då skicka bort bröderna från hovet (efter att först ha skänkt dem titlar och rikedom).
Under de kommande 34 åren styr hon sedan landet med allt starkare envåldsmakt. Samtidigt som en rad älskare dyker upp vid hennes sida och kan njuta av en tid som utvalda, bara för att sedan ersättas av nya, leder hon sitt adopterade hemland genom det ena kriget efter det andra. Vid sin död, 1796, då hon är 67 år gammal, har hennes Ryssland lagt under sig stora områden som tidigare hört till Polen, och stora delar av det som idag är Ukraina, Krimhalvön inte minst. Rysslands status som imperium - dominerande stora delar av den euroasiatiska landmassan - är därmed fastslagen.
Hon har beskrivits som ett politiskt geni, en intrigerande tyrann eller som, rent allmänt, en ”extraordinär kvinna”. I rysk historia kallas hon med självklarhet Katarina den stora.
LÄS MER: Rysslands historia
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
- Beskriv den ryske tsaren som Katarina var gift med.
- Berätta kortfattat om Katarinas bakgrund innan hon blev rysk drottning.
- Varför genomförde Katarina och hennes medhjälpare en statskupp?
- Nämn några fakta om Katarinas tid vid makten som kan ha bidragit till att hon senare fick tilläggsattributet "den stora".
Ta reda på:
- Vem var Katarina II:s kända svenska kusin?
- Vad hände med Katarinas make, tsar Peter III?
- Nämn några andra viktiga historiska personer som var verksamma under samma tid som Katarina och beskriv kortfattat deras inverkan på Europas eller övriga världens historia vid den tiden.
VILL DU VETA MER? Läs Katarina den stora, en guldålder för Ryssland av Hélène Carrère d´Encauss (2002)
FÖRFATTARE
Text: Magnus Västerbro, författare och journalist med inriktning på historia
Webbsida: https://www.facebook.com/vasterbro
Är du intresserad av att läsa fler spännande berättelser av författaren så rekommenderas 101 historiska händelser - en annorlunda världshistoria.
Bokens webbplats