Jordbruk och bönder i medeltidens Sverige

Nästan alla av medeltidens människor i Sverige bodde i byar på landsbygden där de livnärde sig på jordbruk. Böndernas år kretsade kring sådd och skörd. Perioden mellan mars och oktober var den intensiva arbetsperioden. Sedan följde mörker och vila.
S

Skördetider. Del av en målning gjord av Pieter Bruegel d.ä.

Sådd och skörd

Tiden vid sådd och skörd var högsäsonger i jordbruket under vilka det medeltida samhällets resurser totalmobiliserades. Sådden inträffade i allmänhet i april-maj och skörden i augusti-september.

Under "vårand" (sådd) och "skördand" (skörd) var det förbjudet att lagsöka någon, eftersom ingen hade tid att infinna sig på tinget. Även vissa helgdagar kunde tas i anspråk för arbete, och landborna var då förbjudna att flytta.

Skörden var den mest arbetskrävande perioden, då även kvinnor och barn förväntades hjälpa till. Gutalagen stadgade att jordlösa kunde tvingas ta anställning hos bönderna under skörden, och i Stockholms stads tänkebok fastslogs 1493 att löskerfolk (löst folk) skulle skickas ut på landet för att hjälpa till.

När skörden var avslutad ordnades en fest inom byalaget.

ANNONS

ANNONS

Användbara begrepp

Avrad: Den årliga avgift landborna hade att betala till jordägaren. Den levererades ofta kring jul, var relaterad till den brukade jordens bördighet och kunde erläggas i form av pengar eller varor, ofta i form av det som producerades på gården, till exempel smör, kött eller bröd. Under senmedeltidens agrarkris tycks avraden ha sänkts på många håll.

Sädesslag

Korn var det dominerande sädesslaget, åtminstone från bronsåldern, och omfattade under medeltiden ungefär två tredjedelar av den odlade säden i Sverige. Det användes till bröd och öl.

Vete, som funnits ända sedan stenåldern, blev i allt högre grad en lyx under medeltiden.

Under bronsåldern kom också hirs och havre in i landet.

Råg var däremot sällsynt fram till 1000-talet. Åren efter 1300 stiger dock andelen avtryck efter råg i lerkärl till omkring en fjärdedel i östra Sverige, mot ca 10 procent under vikingatiden. Råg kan odlas på magra jordar, den kan användas till att baka jäst bröd (vilket de många tyska invandrarna i Sverige var vana att äta) och den ger halm av god kvalitet till djuren.

Kvarnar

En kvarn är en malningsanläggning som drivs av vind eller vatten. Kvarnar innebar en avsevärd energibesparing och spelade därför en viktig roll i den ekonomiska expansionen under nyodlingen (se nedan).

Vattenkvarnar infördes i Sverige omkring 1200. Väderkvarnar omtalas i Skåne på 1330-talet och från Enköping ungefär två decennier senare. Sådana större kvarnanläggningar anlades ofta av rika stormän eller av kyrkan, som sedan kunde ta avgifter av bönder som ville använda dem. Därför blev mot medeltidens slut den allra vanligaste kvarnen i Sverige den lilla fotkvarnen för hemmabruk, som erbjöd en möjlighet att mala gratis. Föga överraskande gjordes försök att förbjuda fotkvarnar. Den frekvens med vilken förordningarna (bestämmelserna) upprepades (1474, 1485, 1488) vittnar om att förbudet inte respekterades av bönderna.

Livet som bonde var ofta hårt. Dåligt väder kunde betyda dålig skörd, som kunde leda både till hunger och stora skulder. Skördetiden var den mest arbetsintensiva perioden på jordbruksåret. Del av en målning gjord av Pieter Bruegel d.ä.

Medeltidens nyodling

Under medeltiden fram till omkring 1300 skedde en agrar (jordbruks) expansion (utökning) i Sverige och det övriga Europa. Genom större skördar växte befolkningen, och det ökade antalet munnar drev sedan fram ytterligare produktionsökningar. Dessutom genererades ett allmänt ekonomiskt uppsving, som fick betydelse för handel, stadsgrundande och internationella kontakter. I Västergötland byggdes mer än 500 kyrkor före 1300, och detta kan inte ha varit möjligt utan en kontinuerlig ekonomisk tillväxt under perioden.

Viktiga förutsättningar för nyodlingen var ett milt klimat samt införseln av ny jordbruksteknik och nya redskap till Europa, främst från Asien.

Pollenanalyser visar hur odlingsområdena i södra och mellersta Sverige successivt utökades under perioden 800-1200. Det var under denna period som hästskon och bröstselen, plogen, harven och den järnskodda spaden togs i bruk och möjliggjorde en intensivare jordbearbetning.

Växelbruk (se faktaruta nedan) och ökad odling av råg höjde avkastningen. I slutet av 1200-talet började man dessutom i östra Sverige förbättra dräneringen av åkrarna genom att gräva diken. En mängd ortnamn från den här tiden påminner om att nya hus och uthus byggts, skogar röjts och ödemarker koloniserats.

ANNONS

ANNONS

Landskapslagarna är positiva till nyodling - den som vill nyodla ska alltid kunna ta initiativet till nya skiften av ängsmarkerna, och enligt Östgötalagen ska den som inte kan ge sin son jord ge honom redskap.

Nyodlarna kallas ofta i de historiska källorna för stubbekarlar och tycks trots lagarnas välvilja ha åtnjutit lägre social status. Detta kan hänga samman med att det framför allt var trälar som skickades ut att odla upp den nya marken. Deras avkomlingar kom man emellertid ofta att betrakta som fria, och därigenom drev nyodlingen på träldomens avveckling.

Arbetsfördelning mellan män och kvinnor

Arbetsfördelning mellan könen existerade i det medeltida bondesamhället. I sin historia om de nordiska folken (1555) uppger t.ex. Olaus Magnus att medan männen i Sverige skötte det tunga arbetet på åkrar och ängar hade kvinnorna ansvar för sysslorna i hemmet: bakning, ystning, bryggning, matlagning, klädtillverkning, bäddning samt tillsynen av barn och djur.

Arbetet kring sådd och skörd - samt i viss utsträckning tämjning av hästar - anges som gemensamma sysslor.

Samtidigt finns exempel på att kvinnor bokförts som brukare (skötare) av vissa gårdar i medeltida godsräkenskaper. I åtminstone några fall är det klarlagt att det då rört sig om änkor. Även i städerna fanns kvinnliga egenförsörjare. Åtminstone 15 procent av dem som togs upp i Stockholms skattebok (taxeringslängd) år 1460 var kvinnor. Många av dem var änkor efter välbeställda hantverkare eller köpmän och förvaltade själva sin egendom. I de fall yrke angivits handlar det dock om bagerskor, bryggerskor, sömmerskor och väverskor med låga inkomster.

De svenska bönderna och annan arbetskraft

Bryte

En bryte kan förenklat liknas vid en slags förman inom jordbruket. Från början var bryten en träl med uppsyningsuppgifter, den som "bröt" och fördelade brödet bland de andra. I och med att trälar flyttade ut från gårdarna under nyodlingen (se ovan), tilldelades jord och förvandlades till landbor, följde bryten med som en sorts övervakare. Liksom andra landbor arrenderade han jord och hus och även inventarier och redskap av jordägaren. Samtidigt var hans gård större än övriga landbors, han drev in avrad (se användbara begrepp) och kunde möjligen kräva dagsverken av sina grannar. Han var med andra ord samtidigt arrendator och förvaltare och kanske den som tog emot jordägaren när denne gästade byn.

Vissa testamenten antyder att brytama kunde samla på sig ansenliga förmögenheter, och på kungsgårdarna användes brytarna ibland inom den lokala administrationen. De försvinner dock ur källorna under 1300-talet. Agrarkrisen tycks ha inneburit att skillnaden mellan bryten och hans grannar utjämnades. För de pressade jordägarna tedde sig säkert också detta mellanled till landborna både besvärligt och kostsamt.

Landbor

Landbor är en benämning på bönder som arrenderade jorden de brukade - i regel av frälset. De fanns främst i Götalandskapen och Södermanland. De städslades ("blev antagna") för mellan ett och åtta år i taget, ägde i allmänhet sina redskap och sina djur men inte huset de bodde i.

Landborna var ofta ättlingar till trälar, men också till deklasserade (som fått lägre social rang) bönder. Socialt var det en fördel att äga sin egen jord, men ekonomiskt kunde landbon ofta ha det bättre. Lagen gjorde dessutom ingen skillnad mellan landbon och den frie bonden.

I Kristoffers landslag stadgades att landbon måste lämna ifrån sig huset i bättre skick än det befunnit sig i när han övertog det. Förutom avraden, som kan ha uppgått till ungefär en tredjedel av skörden men vars värde kraftigt urholkades genom agrarkrisen, krävdes sällan mer än en handfull dagsverken (dagsarbeten) per år och några körslor (transporter). Dessutom betalade landborna bara hälften mot skattebönderna gällande olika extraskatter.

ANNONS

ANNONS

Legohjon

Legohjon är en benämning på den inhyrda arbetskraften inom jordbruket. Ägde man mindre än tre mark (ungefär värdet av två kor) var man tvungen att ta tjänst hos andra.

Legohjonen anställdes för ett halvår i taget, stod under husbondens förmyndarskap och kunde agas av denne. Hjonen fick sin lön i varor (ofta kläder) och pengar. Kvinnor fick ungefär halva lönen mot männen och allas löner halverades under vinterhalvåret.

Systemet tycks ha haft till huvuduppgift att säkra böndernas behov av billig arbetskraft. Den husbonde som gav mer än den i lagen reglerade lönen kunde dömas till böter.

Skattebönder

Skattebönder utgjorde den största av alla sociala grupper i medeltidens Sverige. Vid medeltidens slut beräknas de ha ägt drygt hälften av all odlad jord i riket, vilket är en enastående hög siffra i medeltidens Europa, endast motsvarad i Norge och Schweiz. Deras andel av totalbefolkningen bör ha varit i samma storleksordning.

Skattebönder fanns framför allt i sent uppodlade områden som Norrland, Dalarna och Finland, men även i Uppland och Närke. Skillnaden mellan dem och landborna i rättsligt avseende var liten, men eftersom skattebönderna inte hade några herrar över sig ansågs deras närvaro naturlig vid politiska möten.

Genom senmedeltidens bondeuppror blev de på allvar en politisk maktfaktor. När den svenska riksdagen växte fram under 1500-talet fick bönderna egen representation där, vilket också är unikt i ett europeiskt perspektiv.

Växelbruk

Växelbruk var en teknik att låta halva åkern (två-säde) eller en tredjedel av den (tresäde) ligga i träda under året, varigenom jordens utsugning förhindrades. Tvåsäde tycks ha praktiserats i både Götalandskapen och Uppland redan på vikingatiden men tycks inte ha slagit igenom på allvar förrän senare. Det betraktas dock som normalt i landskapslagarna från dessa områden (ca 1300). Västgötalagen innehåller även bestämmelser om tresäde.

Ensäde, som innebär att all jord kontinuerligt odlas eller används som betesmark, har främst använts i områden med boskapsskötsel, där man haft stort behov av ängsmark och kunnat kompensera jordens utsugning genom rik tillgång på gödsel: Norrlandskusten, södra Västergötland och Småland.


LÄS MER: Skatter och tionde i medeltidens Sverige

LÄS MER: Kvinnors liv under medeltiden

LÄS MER: Livet på landet och i staden under medeltiden

LÄS MER: Byarnas och städernas uppkomst i medeltidens Sverige

Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan

 

Senast uppdaterad: 22 juli 2019
Publicerad: 18 juli 2019

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

ANNONS

Liknande artiklar

S

Lübeck och Hansans imperium

Under medeltiden kontrollerade Hansan sjöfarten i Östersjön. I den ledande staden Lübecks mäktiga...

S

Rådet och riksdagens föregångare i medeltidens Sverige

I början av medeltiden fungerade riksrådet endast som kungens rådgivare. Men under Kalmarunionens...

S

Skatter och tionde i medeltidens Sverige

I medeltidens Sverige fick den skattpliktiga delen av befolkningen betala skatt både till...

S

Byarnas och städernas uppkomst i medeltidens Sverige

Under slutet av vikingatiden och början av medeltiden växte byar fram i snabb takt runt om i...

ANNONS

Ämneskategorier

Livet på landet och i staden på medeltiden

Vardagsliv och andra företeelser i det medeltida samhället (500-1500).

Sverige och Norden på medeltiden

Nordens medeltid (1050-1520) räknas senare än i övriga Europa eftersom det tog lång tid för det som utmärker medeltiden...

Relaterade taggar

SO-rummet tag typ

Jordbruk

Här hittar du material som kan relateras till jordbruk förr eller idag.

Bönder

Benämningen bonde har använts (och används fortfarande) på olika sätt och vi ska här på ett...

Arbetsliv

Arbetet har alltid varit centralt för många människor, både som vardagsverksamhet och som livsstil...

Genus och genusperspektiv

Ordet genus är hämtat från latinet och betyder "sort" eller "släkte". Begreppet genus används för...

Sociala strukturer

Med sociala strukturer menas här fördelning av olika klasser eller sociala stånd i ett samhälle....