Jacquerie - medeltidens största bondeuppror i Frankrike
Lästid 6 minuter
La Jacquerie var ett stort bondeuppror som ägde rum i norra Frankrike 1358 under hundraårskriget. Upproret startade i byn St Leu och spred sig snabbt över landsbygden med bönder som brände och dödade bland adelns gods och slott. Adeln flydde först men organiserade sig snart och slog tillbaka med hjälp av tungt beväpnade och bepansrade trupper. Tusentals bönder dödades och upproret var i stort krossat efter bara en månad. Trots allt våld och de stora förlusterna i människoliv förändrades inget. Böndernas misär - som hade varit den främsta orsaken till upproret - fortsatte.
Massakern vid Meaux blev slutet på La Jacquerie. Numerärt underlägsna bepansrade riddare hade ingen svårighet att spräcka rebellernas linje och de dåligt rustade bönderna spridde sig åt alla håll, förföljda av riddarna som högg ner dem en efter en. Medeltida illustration till Froissarts krönika.
Bönder på marsch
På försommaren 1358 svepte en våg av död och fasor fram över landsbygden i norra Frankrike.
Det var inte digerdöden, den stora pesten, som härjade - den hade skördat sina flesta offer redan tio år tidigare. Det var inte heller sysslolösa soldaters plundringar, våldtäkter och meningslösa mord som väckte skräcken till liv.
Något fruktansvärt och otänkbart hade hänt: Bönderna hade tagit till vapen.
I bondbyarna hade skräcken från soldathoparnas härjningar äntligen dämpats. I dess ställe kom hat och stridslust. De förtryckta bönderna grep de vapen som fanns till hands - knivar, yxor och liar - och gav sig ut på en förtvivlad jakt.
ANNONS
ANNONS
Vad menas med Jacquerie?
Anledningen till att bondeupproret kommit att kallas "Jacquerie" beror på att de franska adelsmännen hånade bönderna som s.k. "Jacques", efter deras långa vadderade stridsskjorta (kallad "jacque"). Och som så ofta annars skrevs historien om bondeupproret 1358 av konfliktens segrare.
"Bäst att dräpa dem alla"
Upproret hade börjat den 28 maj 1358. En grupp bönder i byn St Leu, några mil norr om Paris, höll ett protestmöte på kyrkogården efter aftongudstjänsten. Detta år hade eländet nått sin kulmen. Stråtrövare och sysslolösa soldathopar stal säden och djuren ur ladorna, de tog kärrorna för att frakta bytet på och jordbruksredskapen och plogbillarna för att smida vapen av. Adelsmännen lyckades inte skydda sina bönder från angreppen, men fortsatte ändå att kräva arrenden och skatter som vanligt. Vad skulle bönderna och det enkla folket då leva av?
Stämningen var upphetsad på kyrkogården i St Leu. Någon vädrade högljutt sin åsikt om adelsmännen: ". . .det vore bäst att dräpa dem alla". Och svaret kom från flera håll: "Det är sant! Det är sant! Skam den som dröjer!"
Utan vidare rådslag gjorde en grupp om cirka hundra bönder ett rasande anfall mot det närmaste herresätet, bröt sig in, dödade adelsmannen, hans hustru och barn samt brände ner huset. Troligen fick minst ett tiotal personer sätta livet till inför böndernas raseri denna natt.
Upploppen spred sig omedelbart. Varje dag anslöt sig nya anhängare. Snart deltog tusentals bönder i det rasande upproret.
Vilka argument parisarna anför när de diskuterar med kung Karl VI vet vi inte, men vi kan se att de har möjligheter att sätta vapen bakom sina ord. Bilden är något yngre än bondeupproret 1358, men ger en god uppfattning om krigsfolks beväpning och den dåtida stadens murar och torn. Karl VI regerade åren 1380-1422 och kallas av historieskrivarna omväxlande "Karl den gode" och "Karl den galne".
ANNONS
ANNONS
Adeln slår tillbaka
Till att börja med gick adelsmännen inte till gemensamt försvar utan greps av panik och flydde med sina familjer till städerna. Upprorsmännen fortsatte att döda och bränna "utan nåd eller medlidande, likt rasande hundar", skriver krönikören Jean Froissart. Innan folkresningen var över sägs mer än 150 slott och herresäten ha plundrats och bränts ner.
Härjningarna blev snart så omfattande att hela godsägarklassen kände sig hotad. Godsägarna begärde hjälp av adeln i länderna norr om Frankrike. Hundratals hästburna och stridsvana riddare tog upp kampen med upprorsarméerna.
Tusentals bönder massakrerades och avrättades. Bönderna jagades genom byarna, och när de blev fast hängdes de i träden eller i dörrarna till sina stugor.
Efter en månad var upproret i stort sett krossat. Allt återgick sedan till det gamla. Följden hade bara blivit mera död och elände.
Guds mening
Vad var detta för märklig tid som gav upphov till så ofattbara grymheter?
För det första var det ett samhälle där avståndet mellan rika och fattiga var mycket större än i våra dagars europeiska samhällen. En greve kunde äga mer än hundra slott och lantgods. Samtidigt släpade sig en stor del av bondebefolkningen fram i armod (fattiga förhållanden), inte sällan på gränsen till svält.
Böndernas misär och herremännens rikedom var tingens ordning - och de rika hade ingen vilja att ändra på den. Det var Guds mening att en del skulle vara rika och andra fattiga, sa man.
De fattiga bönderna beskrevs sällan med medlidande. De flesta ballader och berättelser från den här tiden beskriver bonden som aggressiv, oförskämd, girig och smutsig. Ibland påstods han vara dum och godtrogen, ibland listig och snabbtänkt. Men ständigt var han missnöjd och vid dåligt humör, enligt berättelserna.
ANNONS
Ett välkänt ordspråk för herremännen löd: "Slå en bonde så kommer han att välsigna dig; välsigna en bonde och han kommer att slå dig."
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
När ägde Jacquerie rum?
Nämn några orsaker till varför bönderna var missnöjda.
Hur reagerade adelsmännen i början på upproret?
Vad hände med bönderna när adeln organiserade sitt försvar?
Vad blev resultatet av upproret?
Fundera på:
Varför tror du att bönderna valde att starta ett uppror trots risken för våld och död?
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Källor: Jonathan Sumption, Trial by Fire (The Hundred Years War II), Faber & Faber, 2001 Samuel Kline Cohn, Popular Protest in Late-Medieval Europe: Italy, France and Flanders, Manchester University Press, 2005 Jean Froissart, Chronicles, Penguin Books, 1978
FÖRFATTARE
Text: Peter Fowelin, SO-lärare och läromedelsförfattare
I början av medeltiden såg lagarna olika ut beroende på var man bodde. Den som bröt mot lagen fick oftast betala böter till brottsoffret eller till familjen. Om man inte betalade, så blev man fredlös. Vem som helst fick då döda brottslingen utan att själv bli straffad. Senare på medeltiden började kungarna ta över och bestämma lagarna i hela landet. Då kom nya regler som gällde överallt och straffen blev hårdare. De som dömdes för brott kunde få hemska straff, som utfördes inför publik av en bödel - en person som jobbade med att straffa brottslingar. Det var viktigt att många såg på när bödeln utförde straffen, för tanken var att skrämma alla andra från att begå brott...
Stockholm växte fram på 1200‑talet vid vattnet där Mälaren möter Östersjön. Läget var perfekt för både handel och försvar. Den som styrde över staden kunde också kontrollera den viktiga vattenvägen in i landet. Under medeltiden byggdes murar runt staden, och många handelsvaror kom dit från hela Sverige och området runt Östersjön. Tyska köpmän köpte varorna och sålde dem vidare till andra länder. På 1400-talet fanns omkring 70 städer i Sverige, och störst var Stockholm med ca 6 000 invånare. Några av de andra viktiga städerna i riket var Sigtuna, Skara, Lödöse, Söderköping, Kalmar, Åbo och Viborg...
Medeltidens hantverkare bodde i städerna. Unga pojkar som skulle bli hantverkare fick börja som lärling hos en mästare där de lärde de sig yrkets grunder och hemligheter. Efter några år fick de göra ett gesällprov och bli gesäll, innan de efter ytterligare många år, ansågs redo att göra ett mästarprov. När det var godkänt blev de mästare och fick öppna en egen verkstad och ha egna lärlingar och gesäller. Alla hantverkare inom varje yrke i en stad var tvungna att vara medlem i ett skrå - en slags hantverksklubb - t.ex. skomakarskrået eller bagarskrået. Skrånas viktigaste uppgift var att se till att hantverket i staden höll god kvalité och att hantverkarna hade det bra...
Tänk dig att du går genom smala, krokiga gränder där solen knappt hittar in. Det luktar rök, gödsel och gamla sopor. Vattnet du dricker kan göra dig sjuk eller ta ditt liv. När mörkret lägger sig över staden blir det riktigt mörkt, för det finns inga gatlyktor. Då är det nästan bara stadsvakterna kvar på gatorna. Deras viktigaste uppgift är att förhindra och upptäcka bränder, för om det börjar brinna sprids elden snabbt bland den täta bebyggelsen. Vill du följa med in i den medeltida staden? Häng med!
Medeltidens svenska städer var små men viktiga centrum för hantverk och handel. Där möttes människor från Sverige och andra länder - handeln förde därför med sig både rikedomar och nya idéer. Alla varor som kom in till städerna beskattades med tull som gav inkomster till kungen, men också till städerna. Med pengarna kunde kungen stärka sin makt, medan städerna använde dem till viktiga byggnadsarbeten och löner...
Sjukdom och död vilade tungt över medeltiden. Människor trodde att Gud avgjorde om man blev sjuk eller fick vara frisk. Böner ansågs ofta starkare än läkarens kunskap. Ibland tog klostren hand om sjuka, men de flesta människor på medeltiden fick klara sig själva med enkla huskurer. Spetälska skrämde med sina fruktansvärda symptom, och när digerdöden svepte fram förvandlades Europa till en plats där nästan hälften av befolkningen dog på bara några år...
Julia, Mattias och Kristoffer pratar om franska revolutionens orsaker. Vad är en revolution? Vilka orsaker låg bakom franska revolutionen? Här berättas bland annat om upplysningens idéer, franska krig och höjda skatter, om ståndssamhället och hur tredje ståndet krävde rättigheter.
