Birka låg i korsningen mellan flera viktiga sjötransportleder och låg tillräckligt långt in i Mälaren för att vara någorlunda skyddad mot angrepp från sjörövare.
Staden var ett enda gytter av byggnader längs smutsiga, ibland träbelagda gator och torg, fulla av folk och husdjur som rörde sig mellan handelsbodar och stånd. Men i utkanterna av staden, just innanför stadsvallen, låg en rad större hus i avskildhet. Utanför stadens murar fanns åkermark och några stora gravfält.
På en höjd i utkanten av Birka låg en borg. Staden och borgen omgavs av en vall av sten och jord som kröntes av en träpalissad med torn. Också i vattnet fanns nedstuckna pålar som skydd mot anfall från sjösidan.
Utifrån antalet gravar i och runt omkring staden har arkeologer räknat ut att Birka hade mellan 500 och 1 000 invånare. Många av dem var hantverkare och köpmän som också bedrev jordbruk på ängarna utanför staden.
Invånarna i Birka gjorde affärer både med människor från närområdet och med handelsmän från andra delar av Europa och världen. Att många av Birkas invånare sysslade med handel framgår bland annat av alla vågar och vikter som arkeologerna har hittat.
Till Birka kom varor som järn, pälsar och trälar, alltså människor som var ofria och kunde säljas som slavar. Hit kom också importerade varor och lyxvaror, till exempel smycken, siden, silver, glas, salt och keramik.
Handeln gjorde Birka till en mötesplats. Där kunde människor från olika delar av Norden, Europa och längre österut mötas. De bytte varor, men också idéer, nyheter, språk, mode och religiösa tankar. Därför var Birka inte bara en handelsplats, utan också en plats där kultur och kontakter spreds.
Under sommaren levde staden upp. Då anlände fartyg från när och fjärran, och antalet människor i staden kunde öka kraftigt. På gatorna kunde man säkert höra många olika språk.
Det var hit, till Birka, som munken Ansgar (från Tyskland) anlände på 800-talet för att sprida kristendomen.
Ansgars besök visar att Birka hade kontakt med den kristna världen i Västeuropa. De flesta människor i området följde fortfarande nordisk religion, men kristendomen började långsamt få fotfäste i Norden. Birka blev därför en plats där olika religioner och idéer möttes.
Någon egentlig hamn fanns inte i Birka. De grundgående vikingaskeppen behövde inga speciella anordningar. Strax utanför staden fanns dock några mindre hamnar där tyngre och mer djupgående handelsskepp kunde lägga till. På vintern gick transporterna över isen.
Staden hade sin blomstringstid ca 800-970 och lämnades åt sitt öde i slutet av 900-talet.
Utgrävningar tyder på att Birkaborna lämnade platsen ganska ordnat och tog med sig mycket av det som var värdefullt. Arkeologerna vet fortfarande inte säkert varför staden övergavs så snabbt. I modern tid har stora utgrävningar gjorts på Björkö där Birka låg. På platsen finns idag ett museum om staden.
Att Birka övergavs är fortfarande en historisk gåta. Forskare har föreslagit flera möjliga orsaker: förändrade vattenvägar, nya handelsmönster, konkurrens från Sigtuna eller hot från fiender. Det viktiga är att ingen förklaring är helt säker. Därför är Birka också ett bra exempel på hur arkeologer måste tolka spår och väga olika teorier mot varandra.
M LÄS MER: Birka – Sveriges första stad?
M LÄS MER: Vikingatiden
M LÄS MER: Ansgar och Birka
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
