© 2026 SO-rummet.se
Potatisens historia
I norra och västra Europa blev potatisen basföda för de flesta människor – och är så än idag. Den holländske målaren Vincent van Gogh målade "Potatisätarna" år 1885. Människor märkta av fattigdom och tungt arbete samlas efter en strävsam dag kring ett ångande fat med kokt potatis.
Även spanjorerna gillade potatis
Spanjorerna, som kom till Peru 1531, fick genast smak för potatisen. "En läcker rätt för varje spanjor", skrev en av erövrarna.
Peru är både kustland och bergland. I kustområdet odlades majs. Den var den viktigaste födan liksom i Mexiko. Men på 3 000 m över havet blir det för kallt för majsen. Där kunde potatisen fortfarande växa, och den ersatte majsen som viktigaste odlingsväxt.
Folket i bergen hade lärt sig att bevara potatisen genom kombinerad frysning och torkning. När potatisen skördats, lades den ut i ett lager på marken och fick ligga över natt, öppet i den bitande nattfrosten. När knölarna tinade upp nästa dag, blev de mjuka. Familjerna samlades och trampade systematiskt bland potatisen så att vätskan pressades ut. Så höll man på i fyra, fem dagar tills det mesta av vattnet var borta från potatismassan, som sedan torkades och lagrades. Av den torkade massan tillverkade ursprungsbefolkningen chuño, som är ett slags mjöl som de bakade bröd av.
