Portugal härskade på Indiska oceanen under 1500-talet
När Vasco da Gama i maj 1498 nådde Indien, kom han först till staden Calicut på Indiens västkust. Vasco da Gama togs emot av Calicuts härskare, Samudrin Raja, "Havets herre". "De visade oss stor vördnad och större aktning än man i Spanien ägnar en konung. Folkmassorna fyllde gator och hus, och enbart vår eskort räknade 2 000 man." Så berättar Alvaro Velho, en av medresenärerna.
En karack, den typ av bestyckade handelsfartyg som användes av portugiserna och spanjorerna på 1500-talet för att transportera skatter och dyrbar last från Asien och den Nya världen till Europa.
Han fortsätter:
"Samudrin Raja väntade oss på en liten gård. Han halvlåg på en vilobädd av grön sammet. På bädden fanns det en god madrass täckt av ett bomullslakan, vitt som snö och mycket finare än linne. Kuddarna var likadana. I sin vänstra hand höll konungen en väldig spottkopp av guld. [...] I denna kopp spottade konungen då och då en tugga av en viss ört som folket i detta land nyttjar på grund av dess lugnande verkan. [...] På konungens högra sida stod ett guldbäcken. [...] Det var så stort att en fullvuxen man nätt och jämnt kunde slå armarna om det. Vidare fanns där många silverkärl. Vilobäddens baldakin var förgylld."
ANNONS
ANNONS
Visste du att:
År 1494 delade påven upp den för Europa nya världen mellan kolonialväldena Spanien och Portugal. Brasilien blev portugisiskt och övriga Amerika spanskt.
Till en början koncentrerade sig portugiserna på att kontrollera kryddhandeln från Indien. Det lyckades fram till 1590-talet då Holland och England började ta över Asienhandeln.
Skryt och lögner
Portugiserna hade kommit till ett rikt land. Calicut var den största och mäktigaste handelsstaden på Indiens västkust. I staden fanns ett stort antal arabiska köpmän, som av Samudrin Raja tilläts bedriva handel. Kontrollen över handeln gjorde Samudrin rik och mäktig.
Vasco da Gama skröt inför Samudrin Raja och sa att han själv var utsänd av en konung som "var härskare över många herredömen och ägde stora rikedomar, långt överlägsna de andra konungarna i vår del av världen". Det var inte alls begäret efter guld och silver som drev konungen av Portugal att skicka ut expeditioner till främmande land. "Dylika metaller ägde han i sådant överflöd att han inte traktade efter Indiens skatter", ljög Vasco da Gama. Han tillade att hans härskare hade befallt honom att muntligt framföra sin önskan om vänskap och broderskap.
Samudrin Raja svarade att främlingen var välkommen och att han å sin sida betraktade honom som sin vän och broder och skulle sända en ambassadör med Vasco da Gamas fartyg till Portugal.
Men nu började problemen torna upp sig. Europa var på 1400-talet en fattig utkant av världen. På nästan alla områden låg Europa efter Asien och speciellt Kina. Det tycks som om Vasco da Gama var mer förberedd på att möta obetydliga småkungar i Afrika än en förfinad och praktfull härskare i Indien.
Bara guld, tack!
Dagen efter Vasco da Gamas besök hos Samudrin Raja började portugisernas uppblåsta teaterspel genomskådas i Calicut.
Portugiserna under ledning av Vasco da Gama anländer till Indien. Målning av João Vaz, ca 1900.
Alvaro Velho berättar att Vasco da Gama lät ställa i ordning en rad gåvor såsom "fyra mössor av scharlakan (rött ylletyg), sex hattar, fyra snören koraller, en låda innehållande sex handtvättfat, en låda socker, två kaggar olja och två kaggar honung".
Velho fortsätter:
"Eftersom det var brukligt att inte sända någonting till konungen utan hans medhjälpares vetskap, lät amiralen underrätta dem om sin avsikt. De infann sig i vårt härbärge, och när de fick syn på gåvorna, brast de i skratt och yttrade att detta verkligen inte var någon lämplig gåva till en konung. Den fattigaste handelsman från Mekka eller Indien brukade skänka mer än så. Om amiralen ville ge konungen en gåva, måste den vara av guld. Den här sortens saker skulle konungen aldrig ta emot."
ANNONS
ANNONS
Hovmännen vägrade att lämna Vasco da Gamas gåvor till Samudrin. Och när Vasco da Gama någon dag senare på nytt tilläts besöka kungen, frågade denne missnöjt varför portugiserna inte hade gett honom några gåvor, när de nu sagt att de kom från ett rikt land. Vasco da Gama svarade att han inte hade kommit med gåvor, eftersom målet med hans resa endast var att göra upptäckter. Svaret gjorde enligt Alvaro Velho inte intryck på Samudrin:
"Då frågade konungen vad portugisen egentligen hade kommit för att upptäcka - stenar eller människor? Om han kommit för att upptäcka människor, som han påstod, måste han väl ha någonting med sig till dem?"
Hotfull stämning
Bild: Wikimedia Commons Vasco da Gama var troligen född 1469. Det var alltså en ung befälhavare som 1498 ledde inseglingen mot den indiska hamnen Calicut. Han hade studerat astronomi och navigation och använde kompass och astrolabium, med vars hjälp han kunde mäta himlakroppars höjd över horisonten. År 1524 utnämndes han till vicekung över Indien och dog där samma år. Målning från 1524.
Efter dessa händelser kändes stämningen i Calicut mer och mer olustig. Vasco da Gama misstänkte att man i Calicut på olika sätt försökte hindra honom och hans följeslagare att komma tillbaka till sina skepp. Portugiserna hade skäl att misstänka att de arabiska köpmännen i staden var ute efter att kapa skeppen och lägga beslag på alla handelsvaror. Araberna ville inte ha europeisk konkurrens om sin lönsamma handel. Det är troligt att portugisernas grovhet och deras oförmåga att förstå vad som var ett passande uppträdande, bidrog till händelsernas hotfulla vändning.
Vasco da Gama lyckades dock någorlunda klara ut missförstånden och få tillåtelse att ta sig tillbaka till sina skepp. Efter att ha bedrivit viss handel i staden, begav han sig sedan därifrån. Med sig hade han en skrivelse från Samudrin Raja till kungen av Portugal. Den lydde:
"Vasco da Gama, adelsman av ditt hus, har varit i mitt land. Hans ankomst har gjort mig nöje. Mitt land är rikt på kanel, kryddnejlikor, peppar och dyrbara stenar. Av dig önskar jag erhålla guld, silver, koraller och scharlakan."
ANNONS
ANNONS
Målet: ekonomisk kontroll
Vasco da Gama återvände 1499 till Portugal. För varje år seglade sedan allt fler skepp från Portugal till Indien. Under de följande tio åren gjorde sig de enkla och jämförelsevis fattiga portugiserna till herrar över inte bara Calicut och de andra indiska handelsstäderna, utan över i stort sett hela Indiska oceanen - från Afrika i väster till Sydkinas kust i öster. Hur var denna utveckling möjlig?
Vasco da Gama hade visat att resan till Indien var genomförbar, men också att den var kostsam och riskabel. Av 170 man kom endast 55 levande hem. Att bedriva handel över så långa avstånd var besvärligt. Men om man med våld kunde tränga ut araberna, som nu behärskade handeln, skulle mycket vara vunnet. Att bekämpa muslimerna och att sprida kristendomen var också ett mål i sig, vid sidan om de rent ekonomiska motiven.
Kampen mot muslimerna och omdirigeringen av världshandelns huvudvägar var målen för Portugals härskare. Pengar och folk samlades till en ny flotta. Redan i mars år 1500 avseglade 13 fartyg med 1 200-1 500 man ombord under befäl av Pedro Alvarez Cabral.
Cabrals instruktioner uteslöt ett fredligt utnyttjande av upptäckterna i Indiska oceanen. Visserligen skulle han försöka stärka vänskapen med Samudrin Raja, men samtidigt fick han order att stoppa alla arabiska fartyg som seglade mot Röda havet. Cabral skulle helt enkelt försöka blockera den arabiska handelsväg på vilken Asiens handelsvaror hade förts till Europa sedan flera hundra år. Krig hade beslutats. Och krigets metod skulle bli sjöröveri och terror.
Terror mot araberna
Att försöka betvinga arabernas handelsimperium med 13 fartyg var djärvt. Men troligen hade portugiserna genom Vasco da Gamas resa en ganska klar bild av sina motståndares svaghet. Da Gama hade haft rika tillfällen att studera fartyg och befästningar i de hamnar han besökte. Han hade kunnat se att sjöfarten inte var inställd på sjökrig. Fartygen var inte beväpnade, och kuststäderna låg ofta öppna för angrepp från sjösidan. Ingen av städerna eller furstarna kring Indiska oceanen hade krigsfartyg som kunde ta upp kampen mot portugisernas skepp.
Även om Cabral hade fina gåvor med sig till Samudrin, var försöket att få denne på Portugals sida dömt att misslyckas. Calicut hade länge bedrivit fredlig och lönande handel med araberna. Cabral blev visserligen vänligt mottagen av Samudrin och portugiserna fick bl.a. tillstånd att grunda ett litet handelskontor i Calicut. Men Samudrin ville inte gå med på att ingå en allians med en nation som bedrev sjöröveri mot araberna, hans bästa kunder. Förhandlingarna drog ut på tiden.
ANNONS
ANNONS
De bytesvaror Cabral hade med till Calicut var inte särskilt eftertraktade i staden, och efter tre månader hade endast två av Cabrals fartyg lyckats få full last av indiska varor. Cabral ansåg sig ha rätt att lägga beslag på peppar, bara han var redo att betala det lokala priset. På morgonen den 16 december år 1500 beslagtog han ett skepp som hörde till araberna. Ryktet om detta våldsdåd spred sig som en löpeld efter stranden. En ursinnig skara formligen slet det portugisiska handelskontoret i bitar och dödade 30-40 portugiser.
Cabrals svar blev besinningslöst. Han fångade in 600 arabiska matroser, som inte haft det ringaste med upploppet att göra. Matroserna dödades, många brändes levande i sina egna övertända skepp. Dessutom bombarderades Calicut under två dagar, och många människor omkom.
Vasco da Gamas hämnd
Att fortsätta förhandla med Samudrin var i detta läge inte meningsfullt. Istället fortsatte portugiserna sin vålds- och terrorpolitik mot araberna. Den portugisiske kungen lät Vasco da Gama år 1502 utrusta en ny flotta bestående av 15 skepp. När da Gama nådde de arabiska farvattnen, angrep han ett pilgrimsfartyg som var på väg från den heliga staden Mekka. Fartyget vägrade att låta sig kapas av portugiserna. Da Gama lät då bränna det medan det fortfarande fanns flera hundra besättningsmän och passagerare ombord, bland dem både kvinnor och barn.
Vasco da Gama seglade till Calicut. Han ville hämnas både överfallet mot Cabrals handelskontor och de oförrätter han själv tyckte sig ha lidit vid sitt första besök i staden. När Vasco da Gama kom tillbaka till Calicut ställde han samma krav som Cabral: Alla arabiska köpmän skulle vägras tillträde till staden. Samudrin Rajas undvikande svar betraktades som en oförskämdhet, och da Gama ankrade stridsberedd.
Samudrin sände en förhandlare till Vasco da Gamas skepp med ett erbjudande om att i vissa, begränsade frågor gå portugiserna till mötes. Da Gama bevärdigade sig inte ens att svara Samudrin. Istället tillfångatog han Samudrins utsände och började bombardera staden. Ute på sjön kapade han också ett antal fartyg lastade med ris. Besättningsmännens händer, näsor och öron höggs av och lastades på ett litet fartyg tillsammans med Samudrins förhandlare, som blivit stympad på samma sätt. Fartyget sändes tillbaka till Samudrin Raja.
De misshandlade köpmännen på skeppen fick sedan sina händer bundna samt tänderna utslagna för att de inte skulle kunna bita sig loss. Köpmännen lades på ett annat fartyg och täcktes med torra löv som antändes.
Araberna och Samudrin Raja i Calicut kunde inte stillatigande betrakta detta. De antog utmaningen.
ANNONS
ANNONS
En avgörande drabbning
Det var en enorm uppgift för araberna att skapa en krigsflotta som kunde ta upp kampen med portugiserna. Timmer för fartygsbygget inköptes vid Svarta havet och fraktades över land. Man samlade sjömän, navigatörer och soldater. Kanoner måste gjutas, och det var ett hantverk som araberna inte hade någon större erfarenhet av. Trots alla svårigheter sände araberna år 1507 ut en flotta på 12 stora skepp med 1 500 man ombord från Suez i Röda havet.
Samtidigt hade också Samudrin Raja börjat bygga upp en krigsflotta. År 1506 hade han ett par hundra fartyg, men det var främst små fartyg som var mycket underlägsna portugisernas flytande fästningar.
Portugiserna rustade också för strid. Den portugisiske vicekungen, Francisco d'Almeida, hade år 1508 samlat nästan hela den portugisiska flottstyrkan i asiatiska farvatten. Den bestod av 12 stora och 7 mindre fartyg med 1 200 man ombord.
Striden utkämpades i februari 1509 i Diu på Indiens västkust norr om Calicut. Muslimerna hade tagit sin tillflykt till hamnen i Diu. Men portugiserna seglade rakt in i hamnen utan att bry sig om beskjutningen från land. Det blev en blodig drabbning. Portugiserna förlorade 100 man, men motståndarnas förluster var långt större, och deras flotta blev tillintetgjord.
På papperet hade flottstyrkorna varit jämnstarka, men portugisernas artilleri och stridsskicklighet avgjorde striden.
Segern var avgörande. Portugiserna behärskade efter detta slag de asiatiska farvattnen under lång tid. De skaffade sig full kontroll över sjöfarten på Östafrika, Röda havet, Persiska viken och farvattnen kring Indien ända bort till Malackahalvön. Portugiserna fick också stort inflytande över handeln från de kinesiska kust- och handelsstäderna.
Därmed började en lång period med europeiskt sjöherravälde i asiatiska farvatten. Portugiserna höll stånd till slutet av 1500-talet, men sedan tog engelsmän och holländare över.
Europa - världens centrum
Det var portugiserna och spanjorerna som visade vägen för Europa på 1400-talet och början av 1500-talet.
Spanjorerna vände sig åt väster: Efter Columbus upptäckt av sjövägen till Amerika strömmade guld och silver till Europa över Atlanten.
Portugiserna vände sig åt öster. Från de portugisiska handelsområdena kom dyrbara kryddor och andra lyxvaror.
Inflödet av ädelmetaller blev av stor betydelse för hela den europeiska ekonomins utveckling.
De stora upptäckternas tid markerar en historisk vändpunkt. Det lilla Europa blev världens centrum och skulle så förbli in i vår egen tid.
När världens tyngdpunkt mot slutet av 1800-talet började förskjutas från Europa, var det emigrerade européer eller deras ättlingar i Nordamerika som ställde sig främst på världsscenen. Detta skedde inte i första hand i kamp mot Europa. I Nordamerika utvecklades ett samhällsskick som byggde på samma ekonomiska, politiska och kulturella grund som fanns i Europa. Nordamerika och Europa skapade gemensamt den västvärld som än idag dominerar världen.
ANNONS
ANNONS
Handelsvaror och handelsvägar
Spanjorerna upptäckte vattenvägen till Amerika vid samma tidpunkt som portugiserna lade under sig handeln i Indiska oceanen. Men spanjorer och portugiser kom till helt olika typer av samhällen. Spanjorerna mötte urfolk om var lätta att besegra och röva från. Portugiserna mötte i Asien mäktiga furstar med väl organiserade stater och moderna krigshärar.
I Amerika var det de ädla metallerna, guld och silver, som lockade. Spanjorerna bedrev inte handel med den amerikanska urbefolkningen, utan rövade.
Portugiserna kunde i längden inte röva och ta. Det var kontrollen över handeln med österns dyrbara varor som gjorde att Portugal kunde samla stora rikedomar. Guld och silver spelade heller inte lika stor roll för portugiserna. Istället var det främst de exotiska kryddorna som man köpte upp, transporterade och sedan sålde i Europa som gav stora vinster.
En av Vasco da Gamas medresenärer berättade så här om de varor som fanns att köpa i den stora handelsstaden Calicut:
"Från landet kring Calicut eller Övre Indien kommer de kryddor som används i östern och västern, i Portugal liksom i alla andra jordens länder, liksom dyrbara stenar av alla sorter. Följande kryddor finns i Calicut och produceras där: ingefära, peppar och kanel, fastän sistnämnda krydda ej är av samma höga kvalitet som den från Ceylon..."
Han beskrev också hur kryddorna transporterades till Europa, innan portugiserna började frakta dem sjövägen runt Afrika.
"Calicut är stapelstad för all handel med kanel. Kryddnejlikor förs till staden från en ö, som kallas Moluckerna. Fartyg från Mekka transporterar dessa kryddor från Calicut till Jidda [i närheten av Mekka], och från nyssnämnda ö till Jidda tar en segling 50 dagar vid förlig vind...
I Jidda lossas godset, varvid tull betalas till sultanen. På mindre fartyg förs sedan varorna genom Röda havet till en plats i närheten av Sinai... där tull betalas.
På kamelryggar för köpmännen sedan kryddorna till Kairo, en resa som varar tio dagar. I Kairo betalas åter tull. På vägen till Kairo angrips de ofta av rövare som lever där i landet...
I Kairo lastas varorna på fartyg i Nilfloden... och efter två dagars färd utför floden når de en plats som heter Rosette, där tull betalas än en gång. Där lastas varorna på kameler och förs under en dagsresa till en stad som heter Alexandria och är en hamnstad. Denna hamn besöks av galärer från Venedig och Genua som här hämtar kryddorna."
Karta som visar upptäckternas och handelns vägar.
Portugisernas segelled runt Afrika tog faktiskt längre tid än den väg över Arabiska halvön som beskrivs här. De portugisiska skeppen behövde 6-8 månader för att ta sig ända vägen från Calicut till Portugal. Men vinstmöjligheterna var goda, eftersom den gamla handelsvägen var besvärlig och dyr med sina många omlastningar och tullstationer. Ett portugisiskt skepp som fyllt sina lastrum med österns alla handelsvaror tjänade in sina omkostnader många gånger om när lasten såldes i Portugal. De stora vinsterna medförde att Manuel den store, som var Portugals härskare 1485-1521 och har kallats "Kryddkungen", blev Europas rikaste kung.
ANNONS
ANNONS
Asiatiska utmaningar
Perioden av europeisk och nordamerikansk dominans i de asiatiska farvattnen kom att vara ändå in i vår tid. Endast en gång har detta sjöherravälde utmanats sedan 1500-talet. År 1941 - under andra världskriget - angrep japanerna den amerikanska flottbasen Pearl Harbor, och under några år utspelades en oviss kamp i Stilla havet. Amerikanerna avgick med segern. Japanerna förlorade den militära kampen om haven i öster. Men de kom att dominera ekonomin i Sydostasien. Japan har tagit en plats bland de rika länderna på jordklotet, och andra asiatiska länder följer i Japans fotspår, t.ex. Kina, Singapore, Taiwan och Sydkorea.
Trots att Kina och Japan under senare tid blivit en allt viktigare konkurrent till Europa och USA ligger ändå den ekonomiska, politiska, militära och till och med kulturella tyngdpunkten i världen fortfarande i väst, hos Europa och Nordamerika.
På 1400-talet var Europa på flera punkter underlägset rikena i öster. Men det fanns undantag. Militärtekniskt hade Europa kommit längre. Ännu viktigare var att de kolonier och handelsvälden som européerna skapade var lönande. Europas försprång gentemot den övriga världen ökade alltmer.
Europas snabba utveckling och förändring efter de stora upptäckterna skedde inte i första hand på grund av att det satt kloka härskare i de europeiska länderna. Att Europa blev mäktigare än den övriga världen berodde på teknikens landvinningar och kapitalismens framväxt.
Hur blev till en början portugiserna mottagna i Indien?
Varför gillade inte araberna att portugiserna anlände till Indien?
Vad hade portugiserna för övertag som gjorde att de kunde tränga ut araberna från Indiska oceanen och dominera handeln med Östasien under 1500-talet?
Nämn några viktiga skillnader mellan portugisernas verksamhet i Östasien, och spanjorernas verksamhet i Amerika under slutet av 1400-talet och 1500-talet.
Text: Peter Fowelin, SO-lärare och läromedelsförfattare
