+ Visa hela artikelserien

Mot Afrikas inre, del 1: Mungo Park och döden på Niger

I slutet av 1700-talet begav sig skotten Mungo Park till Västafrika för att lösa gåtan om floden Niger flöt åt öster eller väster. Det kunde han ta reda på, men flera andra frågor om floden misslyckades Park med att lösa. Inte heller under sin andra resa lyckades han lösa gåtorna. Däremot lyckades Park med att reta upp alla härskare längs Niger vilket till sist kostade honom livet. Trots att han lämnade flera olösta frågor efter sig blev Parks resor starten på européernas kolonisering av Afrika och deras jakt på slavar, guld och elfenben.
M

Mungo Park som ville utforska Afrikas hjärta.

I årtusenden var Nilen och Afrikas övriga stora floder gåtor för européerna. Var Nilen rann upp och om den hängde ihop med andra afrikanska floder som Niger var länge olösta problem.

De första som utforskade Afrikas inre, med undantag för urbefolkningen, var araberna. Efter erövringen av Nordafrika på 600-talet och i början av 700-talet trängde arabiska köpmän långt in i Afrikas inre på jakt efter slavar och guld.

Européerna kom långt senare. Den stora kapplöpningen för dem gällde ju att finna sjövägarna till Indien och Kina. Sedan Columbus nått Amerika 1492 fördes efterhand en strid ström av guld och silver över Atlanten efter conquistadorernas erövringar. Da Gama fann sjövägen mellan Europa och Indien 1497 vilket skapade en lönande handel. Därför fanns det länge inget större intresse i Europa för att utforska Afrikas inre.

ANNONS

ANNONS

Data och fakta

1771: Mungo Park föds.

1795: Expeditionen startar från Gambia.

1796: Park utforskar floderna Senegal och Gambia. Han visar också att Niger flyter österut.

1806: Park drunknar under försöken att utforska Nigers lopp.

1828: Fransmannen René Caillé tar sig förklädd in staden Timbuktu som är förbjuden för kristna.

Men det saknades inte rikedomar i Afrika. Från kontinentens inre kom guld, elfenben och, viktigast av allt, slavar. Handeln med afrikanska slavar är gammal och hänger samman med berättelsen om hur Afrika kartlades av andra än dess urinvånare.

Arabiska slavhandlare

Arabiska slavhandlare trängde djupt in i Afrika på slavjakt och fick efter hand en god bild av dess inre. Men de var inte intresserade av att berätta vad de fått reda på. Av fruktan för konkurrens höll araberna europeiska handelsmän borta både från norra Afrika och Röda havet. Först när Henrik Sjöfararen i mitten av 1400-talet sände ut portugisiska fartyg utmed Afrikas västkust kunde arabernas välde kringseglas.

Det finns också geografiska skäl till att det var svårt att kartlägga kontinenten. Afrika är till stor del en platå. Det betyder att många av de floder som flyter från dess inre kastar sig ner i forsar och vattenfall några tiotal mil från kusten. Därför kan floderna inte användas som farleder in i kontinenten på samma sätt som floderna i Latinamerika.

Ett annat problem var sjukdomarna, speciellt malarian. Mot den fanns ingen bot och det talades om Afrika som ”den vite mannens grav.”

Först när kininbarken fördes över Atlanten från Sydamerika fick resenärer i Afrika ett användbart medel mot den fruktade sjukdomen. Kinin började användas mot malaria i stor skala i mitten av 1800-talet.

Floden Nigers gåta

I slutet av 1700-talet anställde den brittiska organisationen African Association en ny forskare, skotten Mungo Park (1771-1806). Sällskapet ville att Park skulle undersöka floden Nigers lopp och om den hängde samman med Nilen. Den grekiske historikern Herodotos skrev på 400-talet f.Kr om en flod i västra Afrika som flöt mot öster. Men många geografer menade att Niger flöt mot väster och på något sätt hade förbindelse med Nilen.

Karta som visar Mungo Parks expeditioner.

De tre forskare African Association sänt ut tidigare hade förgäves försökt lösa gåtan. De hade alla rånmördats eller blivit sjuka. Park fick rådet att bara ta med sig en liten packning för att minska risken för rån.

Mungo Park visste mycket litet om Afrika och de besvärligheter som väntade. När han kom fram till Afrikas västkust, var regntiden inne. I sex månader fick Park vänta vid kusten. Den 2 december 1795 kunde han till sist ge sig av mot Afrikas inre från Gambiaflodens mynning tillsammans med två afrikanska guider.

I början gick färden lätt och urinvånarna lät Parks sällskap passera. Men efter en månad började bekymren. En grupp krigare tog ifrån Park hälften av hans varor och sa att han var skyldig att betala skatt till deras härskare. Först därefter fick sällskapet fortsätta.

ANNONS

ANNONS

Beskattad på nästan allt

Nu började hungern bli ett ständigt hot och de två guiderna bad att Park skulle vända om. Men han fortsatte till en ny härskare. Här togs Park vänligt emot, men resultatet blev detsamma. Han måste betala skatt till denne härskare också, och nu blev Park av med det mesta av sina ägodelar.

Till råga på alla bekymmer var ett krig nära. Krigstrummor dundrade runtom där Park drog fram. I Kaartaområdet tog kungen vänligt emot, men förklarade att det var omöjligt att gå vidare mot den stora floden. Om Mungo Park försökte, skulle han i nästa område betraktas som spion för Kaarta och dödas. Enda möjliga vägen var norrut, runt de krigförande områdena.

I arabers våld

Park gav sig vidare, nu med en enda guide. Så blev han tillfångatagen av den muslimske kungen av Ludamar. Muslimerna misstänkte att européerna tänkte kartlägga handelsvägarna i området och själva ta över.

I sin reseskildring visar Park stor bitterhet mot de arabisktalande folken i södra Sahara. Allt han ägde togs ifrån honom. Sin kompass lyckades han rädda genom att gräva ner den i golvet på sin hydda.

Efter fyra månaders fångenskap lyckades Park rymma. Några saker hade han fått tillbaka: två skjortor, två par byxor, två näsdukar, två tröjor, en hatt, två par kängor och en rock. Han knöt ihop sina skatter i ett knyte, grävde upp kompassen och lyckades ge sig iväg ensam på sin häst på morgonen den 2 juli 1796.

Park blev plundrad på nytt och måste lämna ifrån sig sin rock. Utan vatten och mat stapplade han omkring och föll till sist till marken. Nu var Mungo Park beredd på att dö.

- Här alltså, tänkte han.

Plötsligt kom ett regn, och detta svalkade den utmattade forskningsresanden så mycket att han beslöt att fortsätta. Under flera veckor fortsatte han mot Niger. Park fick tigga för att överleva och genom att byta med knappar och tygstycken fick han lite foder till sin häst.

Framme vid Niger

Efter många umbäranden nådde han sitt mål. Floden skymtade, och när Mungo Park kom närmare kunde han som förste europé till sist se åt vilket håll den flöt.

Mungo Park berättar:

”Jag såg med oändlig hänförelse min resas stora mål. Den länge eftersökta och majestätiska Niger glimmade i morgonsolen, lika bred som Themsen vid Westminster och långsamt flytande åt öster”.

På andra sidan floden låg staden Ségou, men Park vågade sig inte över. Han måste stanna och vänta på härskarens beslut. Skulle han få fortsätta eller inte? Det kom inget besked och Park fortsatte istället ytterligare trettio mil längs floden till staden Silla. Där var Parks krafter slut och han beslöt att vända om. Han tog en annan väg tillbaka och passerade bland annat Bamako, idag huvudstad i Mali.

ANNONS

ANNONS

På återresan blev Park svårt sjuk och räddades till livet av en man som vårdade honom i flera månader. I december 1797 återvände Park till Skottland, något som väckte stor uppståndelse. Efter så lång tid hade alla antagit att han var död. Själv ansåg han sig misslyckad, eftersom alla mål med resan inte hade slutförts.

Missmodet försvann när det visade sig att Park inte alls ansågs misslyckad i Storbritannien. Hans bok Resor i Afrikas inre blev en stor succé. Den väckte ett starkt intresse för Afrika som ansågs som framtidens land. Floden Niger tycktes vara vägen in i Afrikas hjärta.

En ny expedition

Mungo Park uppmanades efterhand att resa tillbaka och fortsätta sina forskningar. Även om det nu var bevisat att Niger flöt åt öster, var det okänt vilket lopp den följde. Park tackade ja och den här gången stod den brittiska regeringen bakom honom. Han fick gott om pengar och rätt att hyra brittiska soldater.

Den andra resan 1805 började inte bättre än den förra. Precis som den gången hade regntiden inletts när Park kom fram till Västafrika. Med ett sällskap på 56 man begav han sig inåt landet. Men innan expeditionen över huvud taget nådde Niger i augusti hade alla utom elva dött i feber.

Mungo Park och hans män lyckades bygga en båt och fortsatte i den utför Niger. Parks tänkte färdas längst hela floden till den rann ut i havet och därifrån ta sig hem till Skottland.
Men längs Niger fanns en rad mindre välden vars härskare krävde skatt eller tull av alla som passerade. Park betalade aldrig några avgifter vilket retade upp härskarna. Till slut sände de budbärare i förväg nedför floden och förvarnade nästa härskare om att Parks expedition var på väg. Stämningen blev allt mer uppjagad.

Jagade längs floden

Invånarna längs floden blev allt fientligare och förföljde Parks båt i kanoter och skrek hotelser. Endast med hjälp av sina gevär kunde Park och hans män hålla angriparna på avstånd. Park höll sig mitt i floden för att undvika att bli angripen från stränderna. Till sist hann några av förföljarna upp Parks båt.

En av Parks infödda guider överlevde och kunde så småningom berätta vad som hänt. Enligt guiden anfölls båten på en plats där Nigers båda stränder löper nära varandra. När båten var på väg att sjunka, hoppade Mungo Park i vattnet tillsammans med en officer. De tog med sig de två andra européerna som låg sjuka. Därefter har ingen sett till Mungo Park.

Trots att Park misslyckades med att nå Nigers mynning ledde hans resor till att européerna fick veta mer om det inre av Afrika. Det dröjde till 1830 innan upptäcktsresanden Richard Lander lyckades färdas längs hela Nigers lopp ända till havet. Han bevisade då att Niger inte hade någon förbindelse med Nilen.

Parks resor ökade framför allt européernas intresse för Afrika och han skulle få många efterföljare. Parks resor var också ett startskott för den europeiska kolonialiseringen av Afrika. 1913 var hela Afrika koloniserat - förutom Etiopien och Liberia.

LÄS MER: Mot Afrikas inre, del 2: David Livingstone - hyllad trots misstag

LÄS MER: Mot Afrikas inre, del 3: Henry Stanley - genom mörkrets hjärta

ANNONS

Timbuktu - den förbjudna staden

På sin andra resa passerade Mungo Park staden Timbuktu som var förbjuden för varje kristen. Det var en legendarisk stad, en av startpunkterna för de hemlighetsfulla guldkaravaner som innan Columbus nått Amerika stod för det mesta av Europas guldimport.

Europas nyfikenhet på den berömda staden växte sig allt starkare. År 1824 lovade en fransk organisation 10 000 franc till den som nådde fram till Timbuktu och överlevde för att berätta om den.

1827 gav sig fransmannen René Caillé av mot Timbuktu. Han reste förklädd till muslim. För att förklara att han talade så dålig arabiska berättade Caillé att han var egyptisk arab som rövats bort som slav till Europa när han var barn.

Till en början följde Caillé med en karavan som startade från Guineakusten. Men han blev svårt sjuk i skörbjugg. En kvinna skötte om honom med örter, och han kunde fortsätta.

Caillé färdades insvept i en matta för att dölja sitt ljushyllta ansikte och i april 1828 nådde han sitt mål.

Staden blev en stor besvikelse. Caillé tyckte sig bara finna en samling lerhus omgivna av ett träsk och inte de guldtäckta tak han drömt om. Fastän det tagit honom två år att nå sitt mål lämnade han staden efter bara två veckor. I staden Rabat i Marocko vägrade den franske konsuln att ta emot den luggslitna figur som bankade på dörren. Först i staden Tanger fick Caillé hjälp att sig hem.

Namnet Timbuktu har behållit sitt magiska skimmer genom åren, även om staden sedan länge förlorat sin betydelse.

Timbuktu
Bild: Okänd
René Caillés teckning av Timbuktu år 1828. Caillé hade länge drivits av längtan att få se Timbuktu och blev vid den första anblicken hänförd. Men när han tittade närmare på staden blev han besviken: "Staden uppvisade ... ingenting annat än en mängd fula hus, byggda av lera."

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Nämn några av de varor som kom från Afrika.
     
  2. Ange några orsaker till att det inre av Afrika inte kunde utforskas av européerna lika lätt som Latinamerika.
     
  3. Floden Nigers lopp var länge en gåta. Hur flyter den egentligen?
     
  4. Varför var araberna i Afrika djupt misstänksamma mot europeiska resenärer?
     
  5. Vad fick Parks rapporter för effekt i Europa?
     

 

Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare

 

Senast uppdaterad: 21 september 2021
Publicerad: 2 augusti 2021

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

ANNONS

Liknande artiklar

SO-rummet bok
M

Mot Afrikas inre, del 3: Henry Stanley - genom mörkrets hjärta

Precis som Arkimedes och Galilei är Henry Stanley mest känd för några ord han kanske aldrig sa. Men...

M

De svarta skeppen öppnar Japan för omvärlden

År 1853 anlände en mindre men tungt utrustad amerikansk flottstyrka till Japan. Uppdraget gick ut...

SO-rummet bok
M

Mot Afrikas inre, del 2: David Livingstone - hyllad trots misstag

Skotten David Livingstone hade egentligen tänkt att åka till Kina som missionär. Men när krig bröt...

M

Simón Bolivár och Sydamerikas avkolonisering

Simón Bolivár ledde Sydamerika till självständighet från det spanska imperiet i början av 1800-...

ANNONS

Ämneskategorier

Vetenskap, teknik och kommunikationer 1776-1914

Under det långa 1800-talet industrialiserades samhället. Vetenskap, teknik och kommunikationer genomgick en kraftig...

Kända personer 1776-1914

Historia om några av det långa 1800-talets mest kända personer och deras levnadsöden.

Benins historia

Historia om Benin. Här hittar du material som behandlar landets historia i stora och små perspektiv.

Guineas historia

Få en överblick av Guineas historia. Här hittar du material som behandlar landets historia i stora drag.

Malis historia

Här hittar du material som behandlar Malis historia i stora och små perspektiv.

Nigers historia

Historia om Niger. Här hittar du material som behandlar landets historia i stora och små perspektiv.

Nigerias historia

Fördjupa dig i Nigerias historia. Här finns material som behandlar landets historia i små och stora drag.

Relaterade taggar

Upptäckare och upptäcktsresor

En upptäcktsresa är en resa med syfte att upptäcka, kartlägga eller göra anspråk på (göra till sina...

Kolonisation och kolonialism

Kolonisation är när en stat tar ett område utanför sitt eget land i besittning. Kolonialism är...