Kartago grundades på 800-talet f.Kr av feniciska kolonisatörer från staden Tyros. Kartago var beläget vid Nordafrikas Medelhavskust, strax intill dagens Tunis, Tunisiens huvudstad.
Omkring 650 f.Kr uppnåde Kartago självständighet från Tyros och började därefter som stadsstat att expandera i området.
Med tiden blev Kartago huvudstaden i ett nytt feniciskt handelsrike (med samma namn) där även andra stora städer och kolonier ingick (se karta).
Från omkring 600 f.Kr till 200 f.Kr var Kartago en stormakt vid Medelhavet och utgjorde med sina rikedomar och sin starka flotta ett hot mot romarna.
Kampen om makten i Medelhavsområdet utkämpades mellan den romerska republiken och Kartagos invånare i de tre puniska krigen:
- första puniska kriget (264-241 f.Kr)
- andra puniska kriget (218-201 f.Kr)
- tredje puniska kriget (149-146 f.Kr)
Romarna kallade befolkningen i Kartago för puner, därav begreppet de puniska krigen.
Kartagos främste fältherre under det andra puniska kriget var Hannibal (se karta). År 216 f.Kr besegrade Hannibal romarna i ett stort fältslag vid Cannae i södra Italien, men besegrades själv några år senare (se karta).
År 146 f.Kr, efter det tredje puniska kriget, besegrades Kartago i grunden av romarna som därefter jämnade staden med marken. Romarna var nu de nya herrarna över Medelhavsområdet.
LÄS MER: De puniska krigen: Kartago vs Rom
LÄS MER: De puniska krigen
LÄS MER: Hannibal
LÄS MER: De tidiga upptäckarna 2: Fenicierna - de hemlighetsfulla handelsmännen
LÄS MER: Handelsförbindelser över Medelhavet under forntiden: minoerna, mykenarna, egyptierna och fenicierna
Litteratur:
Hugo Montgomery, Medelhavsvärldens historia till omkring 400 e.Kr, Almqvist & Wiksell, 1995
Rudi Thomsen, Bra Böckers världshistoria, del 2 - Högkulturerna tar form (1200-200 f.Kr), Bokförlaget Bra Böcker, 1983
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
