James Cook och kontinenten som inte fanns

1492 upptäckte Columbus en ny kontinent som européerna inte trodde fanns. På 1700-talet gjorde James Cook tvärtom och bevisade att en kontinent många trodde på inte existerade. De flesta upptäcktsresande är berömda för vad de funnit. Cooks berömmelse vilar alltså delvis på vad han inte fann. Men under sina långa havsresor kartlade Cook också stora områden som tidigare var okända för européerna, stoppade en dödlig sjukdom med surkål och såg till att en ögrupp i Stilla havet fick namn efter en svensk forskare.
M

James Cook gav med sina resor mer information om jordens geografi än någon annan upptäckare. Genom sina noggranna observationer och omsorg om manskapets hälsa visade han vägen för kommande vetenskapliga upptäcktsfärder.

Ända sedan antiken hade geografer varit övertygade om att det fanns en stor okänd kontinent, Terra Australis Incognita, på södra halvklotet. Dels ansåg geograferna att det måste finnas en motvikt till de stora landmassorna norr om ekvatorn för att hindra jorden från att slå runt. Dels tyckte många kartritare att det gjorde sig bättre att rita ett okänt land istället för en ocean i söder.

Hur stort det okända landet var visste ingen. En del vetenskapsmän hävdade att det sträckte sig ända upp till ekvatorn. Den vågade ju ingen vit man korsa på många hundra år eftersom det ryktades att varje skepp som gav sig dit var räddningslöst förlorat. När portugiserna och sedan spanjorerna började kartlägga haven på 1400- och 1500-talen, visade det sig att den okända kontinenten inte kunde vara så stor som man tidigare trott.

ANNONS

ANNONS

Data och fakta

1605: Holländaren Willem Janszoon når som förste europé Australien.

1642: Holländaren Abel Tasman visar att Australien är kringflutet av hav och kommer som förste europé till Nya Zeeland.

1728: James Cook föds i Yorkshire i Storbritannien.

1755: Cook tar värvning i brittiska flottan.

1768-1771: Cooks första stora resa. Med fartyget "Endeavour" når han Tahiti och kartlägger stora delar av Nya Zeelands kust. Också delar av Australiens kust kartläggs. Cook tar östra Australien i besittning för Storbritanniens räkning.

1772-1775: Cooks andra resa. Hans fartyg är det första som passerar södra polcirkeln. Genom att segla runt jordklotet så nära polcirkeln som möjligt bevisar Cook att det inte finns någon stor sydlig kontinent.

1776-1779: Cooks tredje resa. Cooks expedition kommer till Hawaii, troligen de första européer som landstiger där. Under sökandet efter en nordvästpassage kartlägger Cook Nordamerikas nordvästra kust och korsar norra polcirkeln.

14 februari 1779: Cook dödas under strid med invånarna på Hawaii.

Men att kontinenten fanns var ännu på 1700-talet många forskare övertygade om. Spanjorer och portugiser hade redan lönande kolonier och lade inte ner någon större möda på att hitta den okända kontinenten. De framväxande sjömakterna Holland och Storbritannien var mer intresserade. Den brittiske geografen Dalrymple ansåg att det land som lyckades hitta kontinenten och göra sig till herre över den skulle bli en stormakt som behärskade hela Stilla havet.

Européerna når Australien

År 1605 seglade holländaren Willem Janszoon från Java för att undersöka Nya Guineas kust. Han blev den förste europé som såg Australien. Vad han funnit visste man inte, kanske en del av den hemlighetsfulla kontinenten?

År 1642 fick holländaren Abel Tasman i uppgift att undersöka Australien. Han bevisade att Australien var omflutet av vatten och alltså inte kunde vara en del av den okända kontinenten. Han kom också som förste europé till Tasmanien, som bär hans namn, och landsteg sedan på Nya Zeeland. Nu trodde han sig ha funnit den norra spetsen på Terra Incognita. Det visade sig också vara fel.

I mer än hundra år korsade andra upptäckare de södra farvattnen, och det okända område där en kontinent skulle kunna ligga begränsades alltmer. Till sist sände britterna ut en expedition för att en gång för alla ta reda på hur det låg till med kontinenten. Till ledare utsågs kapten James Cook (1728-1779).

Lantarbetarsonen blir sjöman

James Cook var ett undantag i en tid då de flesta kaptener kom från fina familjer. Cook hade arbetat sig upp hela vägen. Han föddes i Yorkshire i norra England 1728, son till en lantarbetare. Det var faderns arbetsgivare som betalade James skolgång i byn Great Ayton. Efter att ha slutat skolan började James arbeta tillsammans med sin far.

Livet på landet passade James dåligt, och 17 år gammal fick han arbete hos en grönsakshandlare i en by vid kusten. Här måste han ha fått smak på havet. Efter 18 månader sa han upp sig och tog tjänst på ett fartyg som gick mellan Newcastle och London.

På sin lediga tid studerade James Cook matematik och navigation. 1755 tog han anställning som sjöman i den brittiska flottan. Den begåvade sjömannen upptäcktes av kapten Hugh Palliser. Palliser blev efter hand guvernör på Newfoundland och en av flottans högsta chefer. Men vad han stoltast berättade om på sin ålders höst var att det var han som hade upptäckt James Cook.

Cooks kartor

1756 utbröt sjuårskriget där Storbritannien och Frankrike kämpade på olika sidor. Frankrike hade skaffat sig kolonier i Kanada, och en del av kriget utkämpades där. Cook spelade en stor roll när S:t Lawrencefloden kartlades, så att den brittiska flottan kunde segla upp till staden Quebec, som erövrades 1759.

ANNONS

ANNONS

När kriget var slut fortsatte Cook att kartlägga vattnen längs den nordamerikanska ostkusten. Arbetet gjordes så noggrant att det väckte stor förtjusning hos flottans chefer. De kartor som Cook ritade över vattnen runt Newfoundland och Labrador överträffades inte på över hundra år.

Planetobservationer

Cook skrev i Nordamerika en rapport om en solförmörkelse, vilket fick forskare att uppmärksamma honom. För astronomerna väntade nämligen en stor händelse. Planeten Venus skulle passera mellan jorden och solen i juni 1769. Det skulle inte ske igen på över hundra år. Genom att observera händelsen från tre olika platser på jorden skulle det vara möjligt att noga räkna ut avståndet mellan solen och jorden.

En av de tre platserna var ön Tahiti i Stilla havet. Kung Georg III godkände planen och beslöt att en brittisk expedition skulle sändas iväg. Till befälhavare utsågs den 40-årige James Cook.

Han valde ett skepp av den typ han lärt sig uppskatta under många års seglatser mellan Newcastle och London. En bark som inte var någon snabbseglande skönhet men stark och säker. Sedan fartyget valts ut döptes hon om till "Endeavour", på svenska "Strävan".

Första resan 1768 -1761 – på hemligt uppdrag

Den 25 augusti 1768 avseglade Cook. Förutom att observera Venus hade han ett hemligt uppdrag. Han skulle leta efter den okända kontinenten Terra Australis Incognita. Med på resan fanns åtta vetenskapsmän, däribland svensken Daniel Solander som var lärjunge till Carl von Linné.

"Endeavour" seglade västerut över Atlanten, rundade Sydamerikas sydspets Kap Horn och anlände så småningom till Tahiti. Sedan de vetenskapliga observationerna avslutats återstod det hemliga uppdraget. Cook seglade rakt söderut. Här fanns ingen okänd kontinent. Allt de såg förutom det ändlösa havet var sjöfåglar, tång, några sälar och tumlare.

Det enda ovanliga som hände var att en av sjömännen dog av alkoholförgiftning efter att ha druckit en hel flaska rom.

 

Karta
Bild: Jon Platek
Karta som visar James Cooks tre resor runt jorden. Den första i rött, den andra i grönt och den tredje i blått. Sträckan som Cooks besättning reste efter hans död på Hawaii visas med en blå streckad linje.

ANNONS

ANNONS

Möte med maorier

Cook gav upp sökandet och seglade istället västerut. I oktober siktade utkiken östra Nya Zeelands kust. Besättningen hade hoppats att hitta en säker ankarplats, men invånarna ville inte alls ha något med främlingarna att göra. Urinvånarna maorierna paddlade hotfullt ut mot "Endeavour" i sina kanoter.

Cook var ivrig att försöka övertyga maorierna om sina goda avsikter och beordrade att maorierna i en av kanoterna skulle föras ombord. När de vägrade öppnade engelsmännen eld, och fyra män i kanoten dödades. Vetenskapsmännen ombord chockades och inte heller Cook kunde riktigt finna någon ursäkt för vad som skett. "Endeavour" lättade ankar och lämnade Poverty Bay, som bukten döpts till.

Cook fortsatte längs kusten och kunde visa att Nya Zeeland var omflutet av vatten. Det var alltså inte en del av den stora okända kontinenten.
Expeditionen stötte på flera maorier. För det mesta var de hotfulla och avvisande, räckte ut tungan och skakade sina vapen. Vissa var dock intresserade av byteshandel, och på så sätt kunde expeditionens medlemmar lära sig litet om sederna på Nya Zeeland. En tolk från Tahiti upptäckte att han kunde göra sig förstådd. Efter hand förstod vetenskapsmannen Joseph Banks att maorierna egentligen inte ville slåss. De var ute efter att visa sitt mod genom att förolämpa främlingarna.

"Vi börjar förstå de här människorna och är inte så rädda längre", skriver Banks i sin dagbok.

Maorierna tatuerade sig rikligt över hela kroppen. Husen var rikt dekorerade med träsniderier liksom kanoterna. Något som dock chockade Cook och hans besättning var maoriernas vana att äta upp de fiender som dödats i strid.

Surkål mot skörbjugg

Efter att i flera månader ha seglat längs Nya Zeelands kust och kartlagt stora delar av den började "Endeavour" läcka. Skrovet var dessutom fullt av tång på undersidan. Det bromsade fartyget, och det stod klart att en ordentlig översyn behövde göras.

Besättningen var dock i bättre form än någon besättning hittills varit efter en så lång sjöresa. Den hade nu varat i ett och ett halvt år, och inte en enda man hade dött av den fruktade skörbjuggen. Sjukdomen orsakas av vitaminfattig kost och får bland annat gommarna att ruttna och tänderna att falla ut.

ANNONS

Cook lät servera surkål till besättningen för att hålla skörbjuggen borta. En del besättningsmän rynkade på näsan. Men Cook kom på en osviklig metod. Han lät servera surkål till officerarna och lät dem högljutt prisa den goda maten. Inom en vecka måste surkålen ransoneras - så uppskattad hade den blivit.

Cook skriver i loggboken:

"Sådana är sjömännen att vad man än ger dem av vanliga saker, om det är aldrig så mycket för deras bästa, det tycker de inte om, och man hör inget annat än mumlanden mot den som kom på det. Men i samma ögonblick som de ser sina överordnade uppskatta något, blir detta det bästa ting i världen och upptäckaren en förbannat bra karl".

Botany bay
Bild: National Gallery of Victoria
James Cook vid Botany Bay 1770. Vetenskapsmän hade en viktig uppgift i Cooks expeditioner. Målning av E. Phillips Fox, 1902.

Eftersom hälsan ombord var så god fortsatte Cook västerut och nådde Australien. Här ankrade fartyget i en bukt och vetenskapsmännen gick iland och samlade växter. Daniel Solander blev därmed den förste svensk som satte sin fot i Australien. Bukten som ligger nära huvudstaden Sydney fick namnet Botany Bay efter alla botaniska fynd som gjordes. Här finns också udden Cape Solander, uppkallad efter den svenske forskaren. Han har även gett namn åt de små obebodda Solanderöarna söder om Nya Zeeland.

Skeppsbrott på Stora Barriärrevet

Seglatsen blev allt farligare allteftersom "Endeavour" närmade sig Stora Barriärrevet på Australiens nordöstra sida.

Stora Barriärrevet, uppbyggt av koraller, är det största verk på jorden som skapats av levande varelser. För fartyg är det en dödsfälla och tidigare upptäckare i området hade vänt redan vid åsynen av revet.

ANNONS

ANNONS

Cook seglade nära revet i veckor, och en natt hände det. Med ett ryck fastnade fartyget. Tidvattnet stod som högst och höll på att sjunka. Det enda sättet att få loss "Endeavour" var att vänta tills tidvattnet steg igen.

Under tiden lossade besättningen allt tungt gods för att göra skeppet lättare. På morgonen steg tidvattnet, men ingenting hände. Läget började bli desperat. Fartyget hade sprungit läck och vattnet steg inne i skeppet. Männen som arbetade vid pumparna som pumpade ut vattnet började bli utmattade. Det var ungefär tre mil till fastlandet och det fanns inte tillräckligt med båtar till alla.

Cook höll huvudet kallt. Han visste att nästa gång tidvattnet kom skulle det vara ännu högre. Ännu fler tunga föremål kastades över bord och ankare lades ut för att försöka dra loss fartyget. Försöket lyckades. Klockan 10 på kvällen kunde "Endeavour" dras av revet och ut på djupt vatten. Med hjälp av ett segel fyllt med ull och drev kunde hålet i skrovet tappas till hjälpligt. I gryningen nåddes land, varefter fartyget kunde repareras. Cook döpte floden där reparationen skedde till "Endeavour", och så heter den än i dag.

Ett underligt djur

Medan skeppet lagades kunde vetenskapsmännen samla växter och studera djurlivet. Många besättningsmedlemmar berättade att de sett ett konstigt djur. Det var grått med lång svans och rörde sig snabbt. Men det underliga var att det hoppade fram på bakbenen. Urinvånarna kallade djuret något som för Cooks män lät som kangaroo, vilket på svenska har blivit känguru.

Enligt en vanlig myt betydde kangaroo ungefär ”jag vet inte”. Men senare forskning har visat att det är fel, urinvånarna kallade djuret ”gangurru”, vilket betyder känguru på deras språk.

Efter att hjälpligt ha reparerat sitt fartyg fortsatte Cook resan. Men nu var förråden på väg att ta slut och "Endeavour" var i dåligt skick. Expeditionen hade varit ute i nästan två år.

Den osunda staden

Cook måste satsa på att nå Indonesien och staden Batavia som hölls av holländarna. En upptäcktsresande vid namn Torres skulle år 1606 ha funnit en passage mellan norra Australien och Nya Guinea. Cook chansade på att uppgiften var riktig. På nytt gick färden genom farliga korallrev. Mästernavigatören Cook själv skrev att det antagligen var det farligaste område som något fartyg hade passerat, och han döpte det till Labyrinten.
Till sist nådde Cook öppet vatten och kunde bevisa att Torres hade haft rätt. Han seglade vidare till Batavia, men där var det slut på den goda tur som följt honom under resan. Staden var mycket ohälsosam och det sades att av 100 holländska soldater som sändes dit var 50 döda inom ett år. Under två år hade Cook knappt förlorat en enda man tack vare surkålen. När "Endeavour" lämnade Batavia efter tio veckor, var 7 man döda och 40 svårt sjuka.

ANNONS

ANNONS

Den ende som var helt frisk var segelmakaren som gjort det till en vana att dricka sig berusad varje gång han gick iland.

Under hemresan dog ännu fler, bland dem expeditionens brittiske konstnär Parkinson och vetenskapsmannen Spöring från Åbo i Finland.

I juli 1771 återvände Cook till Storbritannien och kunde lägga fram sina resultat. Expeditionen hade varit borta nästan exakt tre år. Cook hade undersökt södra Stilla havet noggrannare än någon före honom och kunnat visa att om det fanns en sydkontinent var den mindre än man tidigare trott. Han hade kartlagt stora delar av Nya Zeelands kust och bevisat att landet inte var en del av någon sydkontinent. Cook hade också utforskat en lång sträcka av Australiens kust.

Däremot blev observationen av Venus ett fiasko. Vetenskapsmännen i Storbritannien var lika missnöjda med Cooks rapport som de varit med alla de andras. Anledningen är att Venus omges av dis som gör planeten suddig när man tittar på den i teleskop. Det var omöjligt att se exakt när planeten började passera solen.

Andra resan 1772-1775 – mot Sydpolen!

Tanken på en sydkontinent som Storbritannien skulle kunna lägga under sig ville dock inte släppa. Cook fick snart ett nytt uppdrag. Han skulle segla runt jorden så nära Sydpolen han kunde komma för att ta reda på om det fanns något land där.

Cook tackade ja men höll hårt på ett krav. Denna gång ville han ha två skepp med sig. Han kom ihåg hur nära han hade varit att lida skeppsbrott med "Endeavour". Liksom förra gången skulle vetenskapsmän och tecknare delta. 16 man ur Cooks förra besättning ville också följa med trots alla strapatser under den förra resan. Cook var en omtyckt befälhavare.

Cook fick dessutom med sig en nyhet, en kronometer. Det är en klocka som visar exakt tid i alla väder ombord på ett guppande fartyg. Med dess hjälp skulle det gå att mäta longituden, alltså hur långt åt väster eller öster man hade seglat.

I juni 1772 startade fartygen "Resolution", där Cook var kapten, och "Adventure" den långa resan. Den här gången skulle färden till en början gå österut. Vindarna i de arktiska farvattnen på södra halvklotet blåser åt det hållet, och Cook hade insett att det skulle gå lättare att ta den östliga vägen runt Afrikas sydspets.

I Kapstaden, där förråden fylldes på, befann sig svensken Anders Sparrman. Liksom Solander var han lärjunge till Carl von Linné. Sparrman fick frågan om han ville följa med, och efter en natts betänketid svarade han ja.

ANNONS

ANNONS

Seglats bland isberg

Cook hade nu bråttom att hinna söderut för att kunna utnyttja sommaren. På södra halvklotet är ju årstiderna omkastade jämfört med norra. I november 1772 lämnade hans båda skepp Kapstaden och den 10 december siktades de första isbergen.

Ju längre söderut Cook kom, desto fler isberg kom i sikte. Det blev allt farligare att navigera. Den 17 januari 1773 passerade Cook över den södra polcirkeln.

"Vi är utan tvivel det första och enda skepp som har korsat den linjen", skrev Cook i sin loggbok.

Nästa dag såg de för första gången packis, hårt sammanpressad is som kan täcka milsvida områden. Att fortsätta var omöjligt och Cook vände tillfälligt om. I tät dimma tappade de båda fartygen bort varandra och lyckades inte få kontakt igen. Enligt en uppgjord plan skulle de i så fall mötas på Nya Zeeland.

Cook fortsatte färden runt södra polcirkeln. Den 26 januari 1774 korsade Cook polcirkeln på nytt, nu för tredje gången, och nådde ända till 71 graders sydlig bredd. Längre söderut skulle ingen komma på över 50 år, då James Weddell slog Cooks notering.

Framför fartyget syntes packis så långt ögat kunde nå. Det var omöjligt att fortsätta.

"Jag som hade ambitionen inte bara att nå längre än någon före mig gjort utan också så långt en människa kan sörjde inte över detta avbrott", skrev Cook.

Efter alla  "mörka kalla farliga dagar", som Sparrman skrev i sin dagbok, gav Cook order om att styra norrut. Södra halvklotets vinter närmade sig, och då skulle det bli omöjligt att segla här.

Cook hade nu undersökt tre fjärdedelar av jordklotet nära Sydpolen utan att hitta någon kontinent. En fjärdedel fanns kvar, men den undersökningen måste vänta till nästa sommar. Liksom förra året beslöt Cook att under tiden utforska Stilla havet ytterligare.

Stenstoder på Påskön

Under flera månader genomkorsade expeditionen södra Stilla havet och besökte en rad öar, bland dem Påskön. Där fann den häpna expeditionen hundratals stora stenstatyer. En del balanserade röda stencylindrar på huvudet. Var statyerna kom ifrån fick dock expeditionen inget svar på. Cook kom även till Tahiti och Tongaöarna. De sistnämnda hade vänliga invånare tyckte Cook, så han kallade ögruppen för Vänskapsöarna. Men Sparrman lade märke till invånarnas många stridsklubbor och drog slutsatsen att det inte alltid gick så fredligt till.

I oktober 1774 återvände Cook till mötesplatsen på Nya Zeeland och hoppades att "Adventure" skulle vara där. Men inget skepp syntes till, och invånarna gav undvikande svar när Cook frågade om de visste något. Det var med en gnagande känsla att något otrevligt hänt som han gav sig av på den sista fjärdedelen av sin resa. Den gick fort och 28 december rundades Kap Horn, Sydamerikas sydspets. Cook fortsatte färden tills dess att han fullbordat cirkeln runt jorden.

 

Påskön
Stenstoderna på Påskön imponerade mycket på Cook som skrev följande kommentar: "De kolossala stenstatyerna som är resta på olika platser längs kusten är säkerligen ej avbildningar av någon gudom eller kultplatser utan högst sannolikt gravplatser för vissa stammar eller familjer." Kopparstick av medlem av en fransk expedition 1786.

ANNONS

ANNONS

Kontinenten som inte fanns

I samma ögonblick krossades en månghundraårig myt i småbitar. Det fanns ingen stor sydlig kontinent som britterna kunde ta i besittning! Den kontinent som ligger runt Sydpolen, Antarktis, var istäckt och nästan oanvändbar. Cook kom heller aldrig så nära Sydpolen att han kunde se Antarktis. Han ansåg det däremot troligt att det fanns land runt Sydpolen.

Åter till Storbritannien

Nu var äntligen uppgiften löst och Cook gav order om hemfärd. Expeditionen hade varat i nästan tre år. I Kapstaden väntade ett brev. Där fick gåtan om systerfartyget "Adventures" försvinnande sin lösning. Fartygets kapten berättade att tio besättningsmän hade dödats i ett bråk och därefter ätits upp av maorier på Nya Zeeland. Det var anledningen till att de varit så generade inför Cook. Efter den händelsen hade ”Adventures” kapten ingen lust att fortsätta upptäcktsfärden utan styrde hemåt.

Cook fortsatte också hemåt och den 30 juni 1775 fälldes ankaret utanför brittisk kust. Expeditionen var slut efter tre år och arton dagar. Cook var stolt över att bara fyra man dött på hela tiden, därav endast en av skörbjugg.

På nytt hyllades han. Cook fick också en tjänst på landbacken som chef för sjukhuset i Greenwich. Det var inget som passade den bereste kaptenen.

"För några månader sedan var knappast södra halvklotet stort nog för mig, och nu ska jag nöja mig med det område som utgörs av Greenwichs sjukhus. Det är mycket för litet för ett så livligt sinne som mitt", skrev han till en vän.

Tredje resan 1776-1779 – Nordvästpassagen

Så kom en gammal fråga upp, frågan om det fanns en väg över havet, en nordvästpassage, mellan Atlanten och Stilla havet norr om Amerika. Sedan början av 1500-talet hade ett femtiotal fruktlösa försök gjorts att finna en sådan väg, men nu ville britterna försöka igen.

Det var inte svårt att övertala Cook att ta befälet för en ny expedition. Han fick till och med befälet över sitt gamla fartyg "Resolution". Systerfartyget hette denna gång "Discovery", ännu ett av de stabila, robusta skepp som Cook föredrog.

Liksom tidigare följde vetenskapsmän och konstnärer med på resan, och sommaren 1776 bar det av på nytt. Cook passerade åter gamla kända platser: Nya Zeeland, Australien, Tongaöarna och Tahiti i Stilla havet. Denna gång tog han god tid på sig.

18 januari 1778 kom Cooks skepp till Hawaiiöarna. Det var troligen första gången européer nådde ögruppen.

ANNONS

ANNONS

På väg mot Berings sund som skiljer Amerika och Asien åt kartlade Cook stora delar av Nordamerikas västkust.

I augusti nådde fartygen Alaskas västspets och korsade Berings sund och norra polcirkeln. Men liksom tidigare i Antarktis stoppades skeppen av packisen. Det var nu augusti och den korta polarsommaren närmade sig sitt slut. Cook beslöt att vända söderut och övervintra på Hawaiiöarna.

Åter till Hawaii

Cook anlände till Hawaii i januari 1779 och hyllades som en kung. I flera dagar var besättningsmännen och öborna de bästa vänner. Men efter hand svalnade vänskapen. Två fartygsbesättningar betydde många matgäster, och invånarna gjorde det allt klarare att gästerna borde ge sig av.

 

Hawaii
På Tongaöarna lät hövdingarna uppföra fantasifulla danser för Cook och hans män.

I februari beslöt Cook att avresa, men fyra dagar senare skadades "Resolutions" mast så svårt att det blev nödvändigt att återvända för reparationer. Det blev flera sammanstötningar mellan invånarna på Hawaii och besättningsmännen. Den 14 februari upptäckte Cook att en mindre båt stulits från "Discovery". Han tog med sig några män, gick till kungens bostad och förklarade att han skulle hållas som gisslan tills dess att båten återlämnades.

Cooks död

Tusentals av kungens undersåtar närmade sig under bråket, och plötsligt hördes skott från den andra sidan av viken. Ryktet spreds att en ung man skjutits av britterna, och den uppdämda vreden exploderade. Stenar började regna över Cook och hans män. En gevärssalva fick angriparna att tillfälligt vika tillbaka.

När Cook vände sig mot havet för att skjuta ut en båt klubbades han ner. Cook stapplade ut i vattnet men fick ett hugg i nacken följt av flera andra. Sedan hölls han under vattnet tills han drunknade. Flera av hans män dödades också.

ANNONS

ANNONS

Sex dagar senare återlämnade urinvånarna kvarlevorna av den store upptäcktsresanden: skallen, och skelettdelar från armar, händer och ben. Så behandlade urinvånarna sina härskare inför begravningar som ett tecken på respekt. Kvarlevorna sänktes i havet under kanonsalut.

Cooks död
Bild: SO-rummet.se
Cooks död på Hawaii. De uppretade urinvånarna dödade Cook men överlämnade sedan hans kvarlevor för en värdig sjöbegravning.

Kapten Clerke från ”Discovery” tog över befälet och tillbringade nästa sommar med att försöka fullgöra Cooks uppdrag. Inte heller han lyckades finna någon nordvästpassage. På återresan dog Clerke.

I augusti 1780 ankrade fartygen utanför Orkneyöarna. Cooks tredje expedition var slut, men den här gången var kaptenen inte med hem. Liksom sin föregångare Magellan dödades han i en onödig skärmytsling i Stilla havet.

Vetenskapen i centrum

Cook kartlade under sina resor stora delar av Stilla havet liksom Australiens, Nya Zeelands och Kanadas kuster. Han fann för britterna okända öar och ögrupper som Hawaii.

Columbus hade upptäckt en ny kontinent som européerna inte trodde fanns. Cook gjorde tvärtom och bevisade att den kontinent många trodde på inte existerade. Med Cooks resor avslutas de stora europeiska upptäcktsresornas tid som inleddes på 1400-talet med de expeditioner Henrik Sjöfararen lät sända ut längs Afrikas västkust.

Men Cook är också bryggan till moderna upptäcktsfärder. Motiven för hans resor var som så ofta när det gällde upptäckarexpeditioner politiska och ekonomiska. Han skulle ge Storbritannien en ny kontinent, men så blev det inte.

Istället blev det vetenskapsmän som drog den största nyttan av Cooks resor, ett undantag under de stora upptäcktsresornas epok. Genom att ta med forskare och konstnärer bildade han mönster för framtida vetenskapliga expeditioner, ett mönster som bland många andra följdes av Charles Darwin på fartyget "Beagle".

Cook visade också hur den fruktade skörbjuggen skulle bekämpas. Det var också han som för första gången använde en kronometer för att bestämma longituden under en längre resa. Redan under sin livstid var James Cook respekterad över stora delar av världen. Under de år han var ute på upptäcktsfärder råkade Storbritannien och Frankrike ibland i krig. Men fransmännen hade order att låta den store upptäcktsresandens fartyg vara i fred om de skulle stöta på dem.

LÄS MER: James Cook

LÄS MER: Terra nullius - obebott land

LÄS MER: Upptäckare och upptäcktsresor

LÄS MER: Kolonisation och kolonialism

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Varför var många geografer länge övertygade om att det måste finnas en stor, okänd kontinent på södra halvklotet?
     
  2. Storbritannien och Holland var på 1700-talet mer intresserade av att finna den okända kontinenten än Spanien och Portugal. Varför?
     
  3. Cook kom på ett sätt att stoppa den fruktade skörbjuggen. Vilket?
     
  4. Varför skulle Cook på sin andra resa segla så långt söderut han kunde?
     
  5. Cook löste den gamla frågan om sydkontinenten. Vad var svaret?
     
  6. Vad hade Cook för uppdrag på sin tredje resa?
     
  7. Vad kom Cooks upptäcktsfärder att betyda för framtiden?

Ta reda på:

  1. Nämn några andra viktiga historiska personer som var verksamma under samma tid som James Cook och beskriv kortfattat deras inverkan på Europas eller övriga världens historia vid den tiden.
     

 

Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare

 

Senast uppdaterad: 8 november 2023
Publicerad: 27 april 2021

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

Liknande artiklar

M
Staden Kilwa

Afrikas glömda handel

En vanlig uppfattning är att det inte fanns några handelsvägar i Afrika före européernas...

L
Copernicus världsbild

En ny världsbild - den heliocentriska

Alla har väl funderat över hur universum egentligen är uppbyggt. Tar det slut någonstans? Vad...

SO-rummet bok
L
Potatis

Potatisens historia

Potatisens hemland är bergstrakterna i Peru. Inkafolket åt potatis tillsammans med tomater,...

S

Kejsarinnan Matilda

Medeltidens mäktiga kvinnor var vanligen inhoppare för män. När adelsmannen befann sig på resa,...

L

Östersjön - Sveriges viktigaste vattenväg

Från Helsingborg till Haparanda har Sverige kust mot Östersjön. Till Östersjön gränsar våra...

M

Portugal härskade på Indiska oceanen under 1500-talet

När Vasco da Gama i maj 1498 nådde Indien, kom han först till staden Calicut på Indiens västkust....

ANNONS

ANNONS

Ämneskategorier

Hi

Renässans, upptäcktsresor och en ny världsbild

Renässansen och de stora upptäcktsresorna som förändrade världen och gav upphov till en ny tidsepok.

Hi

Sjöfart och sjökrigföring 1500-1776

Marin- och örlogshistoria i krig och fred under den nya tiden. Här berättas om sjökrigföring, sjöslag, långväga handel...

Hi

Kända personer 1500-1776

Historia om några av den nya tidens mest kända personer och deras levnadsöden.

Hi
Karta

Storbritanniens historia

Historia om Storbritannien (England, Skottland, Wales och Nordirland). Här finns material som behandlar Storbritanniens...

Relaterade taggar

Hi
Porträtt

James Cook

James Cook (1728-1779) hann under sitt liv vara både navigatör, kommendörkapten och...

Hi
Fartyg

Upptäckare och upptäcktsresor

En upptäcktsresa är en resa med syfte att upptäcka, kartlägga eller göra anspråk på (göra till sina...

Hi
Karta

Kartografi

Kartor är en förenklad bild av verkligheten. Kartografi går ut på att med hjälp av geografiska data...

Hi
Kolonialism

Kolonisation och kolonialism

Kolonisation är när en stat tar ett område utanför sitt eget land i besittning. Kolonialism är...

Liknande Podcasts

SO-rummet podcast icon
M

Frågan om Skottlands självständighet

av: Mattias Axelsson
2021-05-10

I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i samhällskunskap och historia) om Skottland och kraven på skotsk självständighet.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Nordirlands historia

av: Mattias Axelsson
2021-04-12

I veckans avsnitt pratar gymnasieläraren Mattias Axelsson om Nordirlands historia under 1900-talet och framåt.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
L

Vasatiden

av: Juia, Mattias och Kristoffer
2017-04-25

Julia, Mattias och Kristoffer pratar om Vasatiden - alltså när Gustav Vasa och hans söner regerade Sverige.

+ Lyssna