Skiftesreformerna var några svenska jordbruksreformer som genomfördes i omgångar – storskiftet, enskiftet och laga skifte – från mitten av 1700-talet och under 1800-talet.
Jordbruket före skiftesreformerna
Ännu under 1700-talet bodde nästan allt folk i byar där de arbetade inom jordbruket. Byarnas åkerjord var uppdelad i s.k. tegar (jordlotter, markdelar) så att varje gård fick en del av den bästa jorden, en del av den näst bästa, och så vidare. Tegarna låg utspridda runt omkring byarna där gårdarna låg tätt samlade.
Men hemmansklyvningen hade gjort att tegarna blivit allt mindre (med hemmansklyvning menas att familjens jord, i samband med arv, delades upp i mindre och nya självständiga delar). Böndernas åkermark var därmed utspridd på många ställen, ibland på 40-50 olika tegar. Bönderna var därför tvungna att samverka med sina grannar. Alla måste plöja, så och skörda samtidigt – det var i stort sett omöjligt att göra annorlunda än grannarna i byn. Systemet var opraktiskt och ett hinder för utvecklingen av nya jordbruksmetoder.
Skiftesreformerna effektiviserade jordbruket
Skiftesreformerna gick ut på att böndernas många små utspridda jordlotter slogs samman till större enheter för att göra jordbruket effektivare. En följd blev att jordbruket gav större avkastning. Det blev nu också möjligt att odla upp nya jordar, som tidigare legat för långt bort. Under 1800-talet började Sverige till och med att exportera spannmål (främst havre till Storbritannien).
En social följd av skiftesreformerna och omfördelningen av jordbruksmarken blev att bönderna flyttade ut från byarna till sina nya sammanhängande ägor runt omkring på landsbygden.
Från bygemenskap till utspridda gårdar
Samtidigt trängdes många jordlösa och fattiga bort från byarna där de tidigare hade kunnat ta del av byns allmänning (bybornas gemensamma mark). Många av dessa jordlösa hamnade i "backstugor" och "torparstugor" lite varstans på landsbygden. Andra flyttade in till tätorter och städer där det fanns fler möjligheter till annan sysselsättning, bland annat inom den snabbt växande industrin.
Skiftesreformerna förändrade landsbygden i Sverige under 1800-talet och upplöste de tusenåriga byarna, samtidigt som städerna växte och blev fler.
Hur bestämdes vem som skulle få vilken jord?Visste du att det finns gamla kartor som visar exakt hur svenska byar såg ut innan skiftesreformerna förändrade landsbygden? När en by skulle skiftas kom en lantmätare dit för att mäta upp marken. Han ritade detaljerade kartor över åkrar, ängar, gårdar och vägar. Kartorna visade också vilka jordlotter som tillhörde de olika gårdarna. Arbetet kunde vara både svårt och tidskrävande. Marken skulle värderas efter sin bördighet, så att jordägarna fick en så rättvis fördelning som möjligt. Alla skulle inte få lika mycket mark, utan ägornas storlek och kvalitet skulle motsvara vad de hade rätt till sedan tidigare. Skifteskartorna är idag viktiga historiska dokument. Genom att jämföra en gammal skifteskarta med en modern karta går det att se hur gårdarna har flyttats, hur åkrarna har förändrats och var gamla byvägar en gång låg. Lantmäteriet har digitaliserat stora mängder historiska kartor. Därför kan den som är nyfiken på sin hembygds historia själv undersöka hur landskapet såg ut för 100 eller 200 år sedan.
|
M LÄS MER: Livet på landet och i staden 1776-1914
S LÄS MER: Rutger Macklean
M LÄS MER: Jordbruk förr och idag
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Lars Magnusson, Sveriges ekonomiska historia, Tiden Athena, 1996
Carlsson & Rosén, Svensk historia 2, Bonniers, 1980
Susanna Hedenborg, Lars Kvarnström, Det svenska samhället 1720-2006, Studentlitteratur AB, 2006
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.) och fördjupningen är skriven av Torbjörn Nilsson, professor i historia
Fördjupningen är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
