Livets växter - om olika växters användningsområden förr

Vi kan lära oss mycket om äldre tiders användning av växter i vardagslivet. Växter användes inte bara till mat, utan också som läkemedel, till textilfärgning och mot ohyra.
M

Ett axplock av medicinalväxter från förr.

"Ingen ört kan vara allmännare än denna i trädgårdar, på gator, tak... den ätes av kon, geten och svinet, men ratas av fåret och hästen." (Korsört)

"Roten, tvättad, torkad, hackad och malen nyttjas i blandning med sädesmjöl av lappnybyggare till nödbröd, men det är bittert och elakt, näppeligen för utsvultna människor." (Vattenklöver)

Lagd i öl ger den "en för de flesta angenäm smak, men är icke blott starkt berusande utan förorsakar i synnerhet för de ovana.., svår huvudvärk och vanmakt i knän". (Pors)

ANNONS

ANNONS

"En del hushållerskor bruka.., till vinterförråd skära upp gräslök... lägga in den med salt i sten- eller glaskärl, andra smälta smör däröver." (Gräslök)

"Med spad, kokat på skvattram, tvättar man boskap och svin för lus, och barn för skabb och elakt skorv." (Skvattram)

"Ätes av geten, hästen och något av fåret. Till gul färg förtjänar den mycken uppmärksamhet... beta yllegarnet först i alun, torka det därefter, och sedan färga det i ett starkt och länge kokat bad av blommor." (Färgkulla)

Citaten är hämtade från en ekonomisk flora som kom ut i Lund 1806. Boken ger inte bara råd om hur växterna kunde användas, läsarna får också reda på hur och när växterna skulle samlas in och sparas samt hur man skulle ta till vara frön för att kunna så. Floran från 1806 ger en inblick i en annan värld än vår. Och ändå är den världen inte så avlägsen. 1867 kom en liknande flora, och den ger ungefär samma slags råd och upplysningar.

Deras villkor och våra

Vilka villkor gällde för dem som vandrade runt i markerna och samlade in växter av olika slag? Hur levde de, vad tänkte, hoppades, fruktade, drömde de om? Vi får sällan inblick i deras innersta tankar, men skrifter som den här och liknande kan lära oss mycket om äldre tiders vardagsliv.

Vi köper färdiga kläder i alla möjliga färger. Många köper nytt flera gånger om året för att följa med i modet. Sjukvård finns över hela landet liksom apotek med vetenskapligt utprovade mediciner. Tandläkare botar snabbt den svåraste tandvärk, ingen behöver svälta, och i butikerna finns färsk frukt och grönsaker året om. Mycket som nu är lätt fixat kunde då vara stora och ibland tidskrävande vardagsproblem, som måste lösas med det naturen gav.

Till vad behövde man då växterna? Huvudsakligen var det som mat och läkemedel samt mot ohyra och till textilfärgning.

Mat under nödår

Det var bekymmersamt på vårarna om fjolårets skörd varit dålig. Särskilt besvärligt blev det om man inte fick tag i något vitaminrikt. Man visste inte vad vitaminer var men hade märkt att det var lättare att hålla sig frisk genom att äta kål och annat grönt. För inte mindre än 15 olika växter anges att de kan ätas som sallad eller kålersättning om våren. Andra kunde man göra dricka av.

Mest känd av de senare är tallstrunt, dvs de färska tallskotten. Men också torkade vinbär, vinbärsblad och nypon rekommenderades. Lite mer överraskande är kanske det halvdussin växter vars stjälkar och skott ansågs smaka som sparris. Vanligast och mest kända av dem är kardborre och mjölkört.

ANNONS

ANNONS

En dyster påminnelse om att skördarna lätt slog fel får vi med alla förslag på rötter och frön som kunde användas till nödbröd eller nödfoder. Det behövs ingen större fantasi för att inse hur desperat situationen kunde vara när man måste vada runt i strandvattnet eller kalla åar och gräva upp rötterna från vattenklöver, näckros och missne. Rötterna torkades, maldes och blandades sedan in i det lilla mjöl som fanns kvar i förråden. Den förutseende borde dock, så fort man såg hur det skulle bli med skörden, ha lagt upp ett vinterförråd i god tid.

Nödfoder

Speciellt framhåller författarna vad som behövdes för svinen. Ofta kan man också läsa att den eller den växten passar för getter och får. Återigen en påminnelse om det småskaliga i den tidens liv. Getter och får kunde beta på magrare marker än korna. Många skogstorp kunde bara hålla getter och får.

År 1805 fanns 1 200 000 får, 140 000 getter och 800 000 kor. Efter 1850 ökade kostammen, medan antalet getter började minska. På olika sätt åskådliggörs här ett mera ekologiskt jordbruk än vårt moderna. Bonden eller torparen kunde inte köpa in foder utifrån vid missväxt. Även om han kunnat köpa skulle det ha varit omöjligt att forsla fram tillräckliga fodermängder. Det fanns inte fordon för det, och vägarna var sådana att längre och tyngre transporter inte kunde äga rum. Först i slutet av 1800-talet täckte järnvägsnätet större delen av det bebodda Sverige.

Medicin

Vi klagar ibland över dålig sjukvård. Någon gång kan det vara berättigat, men nu kan de flesta svenskar ganska snabbt få vård av läkare som är specialister på olika slags sjukdomar. Hur skulle det vara att inte ha någon läkare alls? Det var verkligheten för de flesta förr i tiden. Med tanke på den bristfälliga läkarutbildningen kanske det var bäst så i många fall.

Genom åren hade man istället fått lita till växternas helande egenskaper, verkliga eller inbillade. Böckernas långa listor på medicinskt verksamma örter visar tydligt vad som var vardagskrämpor.

Allmänt bäst var tydligen tulkörten, "vars vidriga lukt gör den verksam mot många krämpor". Sedan gammalt trodde man att ju vedervärdigare en medicin smakade, desto större nytta gjorde den.

ANNONS

Ett halvdussin växter rekommenderades som maskmedel och minst lika många mot diarréer och kolik. Förmodligen är det en återspegling av att vattenkvaliteten och den allmänna hygienen inte var så värst bra.

Som tidigare nämnts var vitaminer okända, men man visste att om man inte åt vissa växter eller frukter så lossnade tänderna, tandköttet blödde och man blev allmänt kraftlös. Bristsjukdomen kallades skörbjugg. Vi vet nu att den beror på C-vitamin-brist. Redan på vikingatiden visste man att om besättningarna hade hjortronmylta med sig på sjöfärderna slapp manskapet undan skörbjugg. Hjortron innehåller C-vitamin.

Hjortron och andra bär växte inte överallt, men det fanns ersättningar. Besksöta, vattenklöver, skärbjuggsörter, vägsenap, björksaven på våren, gräslök, pepparrot och gul fetknopp är böckernas vanligaste förslag.
 

Vem läste böckerna?

När man läser alla råden i floran, måste man komma ihåg att den här sortens böcker i första hand vände sig till andra än det sk vanliga folket, främst präster. I prästens utbildning ingick en viss sjukvårdskunskap. Han var närmast till hands för församlingsborna, och naturligtvis fick de ett större förtroende för honom om han kunde bota sjukdomar och se till att sår läktes.

Ibland lyckades prästerna alldeles utmärkt. Stadsläkaren i Kristinehamn klagade en gång hos högre myndigheter över att prästen i en grannsocken botade folk bättre än han själv. Han menade att det gav läkarkåren ett dåligt rykte. Prästen ifråga fick fortsätta med sin verksamhet.
 

ANNONS

ANNONS

Mot ohyra och smuts

Våra moderna bostäder är lätta att hålla rena från smuts, ohyra, råttor och möss. I värsta fall kan vi spruta och lägga ut gifter. 1800-talsfolket lade ut häggruskor vid nybärgad säd i ladorna, tvättade sig med avkok på saften från täckarun mot skabb eller strök väggarna med avkok på bladen från stinknäva och stormhatt mot löss och annan ohyra.

Både kläder och människor måste tvättas. Vanligen tvättade folk sig en gång i veckan, på lördag. När kläderna skulle få en grundlig rengöring användes björkaska. Askan lades i en tygpåse som låg över kläderna i tvättkaret. Sedan hälldes kokande vatten över påsen, och den lut som bildades fick rinna ner genom tygerna. Det var en enkel men mycket effektiv metod.
 

Plåster fanns inte

Skador under arbete förekom naturligtvis ofta, och med den dåliga allmänna hygienen kunde sårläkningen ta tid. Plåster fanns inte, och då återstod bara att lägga på diverse växtblad som groblad och vallört.

Ofta sägs att den eller den växten är bra mot frossa. Frossa är en malarialiknande sjukdom som var mycket vanlig långt in på 1800-talet. Lika ofta nämns vattusot i samband med växterna.

Vissa växter hade den eftertraktade egenskapen att de ökade ruset vid öldrickande, men det kunde balanseras av andra som var speciellt nyttiga vid den följande "rushuvudvärken".

Det fanns också växter som man måste varna för. Sprängört kunde orsaka döden hos boskap och borde enligt författarna utrotas. Vildpersilja kunde hos människorna "orsaka ett slags vansinne, inte sällan med skratt".

Andra skönhetsideal än våra kommer tydligt fram i rådet att vatten destillerat med vitsippa kan ta bort fräknar och solbränna.
 

Färgning

Tillvaron var grå för många, och därför var det nog särskilt nödvändigt att liva upp den med glada färger på kläderna. Av alla de växter som kan färgsätta textilier fick man mest fram gula nyanser. Några få kunde ge rött, grönt, blått och brunt.

Även de äldsta textilier som hittats i Norden visar spår av att ha färgats. Dessutom har man på boplatser funnit frön från vissa växter som bara används till färgning.

Hur kom man på idén att färga tyger? Det kan ha gått till så att en tygbit eller garner råkat bli kvar i ett kärl med vatten ute i solen under en vecka. Någon kan ha observerat att tyget blivit gulfärgat och sedan fortsatt experimentera.

Det är svårt att veta hur vanligt det var att färga sina textilier hemma. De flesta böcker med råd i ämnet som kom ut i slutet av 1700-talet hämtade sina recept från utländsk litteratur. Det kan bero på att författarna inte brytt sig om att ta reda på hur det gick till på den svenska landsbygden. Det kan också vara så att man ville komplettera den inhemska kunskapen med annan. 1700-talet var en tid av aktivt kunskapsspridande för att öka landets välstånd genom att utnyttja de egna tillgångarna. En annan förklaring är att folk inte gärna ville släppa ifrån sig speciella kunskaper, som kanske gav en liten extrainkomst.

ANNONS

ANNONS

Att färga tyg eller garn är inte svårt. Man lägger det i vatten tillsammans med växten eller den del av växten som färgar. Svårigheten är att få färgen att fastna och att inte blekna bort i sol och tvätt. Det gör man genom betning, som innebär att det som ska färgas behandlas med ett eller flera metallsalter. Det vanliga var att tyget fick ligga i ett vattenbad där saltet lösts. Ibland måste lösningen värmas upp. Metallsalterna tränger in i fibrerna, och färgämnet fastnar sedan i metallsaltet.
 

Blåfärgning

Blåfärgning var lite speciell. På sina håll fanns på landsbygden långt in på 1900-talet en särskild färggryta, "den otäcka grytan". Den fylldes av urin, och i den lades färgämnet. "Helst skulle urinet komma från manfolk och då från sådana som drack starka drycker." Förklaringen är att urin innehåller ammoniak, som var nödvändig för den kemiska processen under färgningen.
 

Redskap

Redskapen för det dagliga livet måste 1800-talsmänniskan mestadels tillverka i hemmet. Vävskedar, räfspinnar, träkuggar, hjulaxlar, spinnrockar, sländor m.m. - allt hade sina särskilda krav för att fungera bra och vara hållbart. Inte bara de vanliga trädslagen användes utan också, för oss kanske lite överraskande, buskar som olvon, måbär, benved, brakved och hagtorn. Den senare lämnade bland annat "virke till vackra spatserkäppar ".

De flesta buskarna fanns inte överallt, och därför lämnades goda råd om hur man ska så eller plantera dem.

Hade de gamla rätt?

När moderna läkemedelskemister undersökt folkmedicinens växter, har det i många fall visat sig att i örterna finns ämnen som har samma effekt som framforskade mediciner. Vallört är ett fint exempel på detta. "Vall" hänger samman med "välla", smälta eller läka ihop.

På roten gjordes pulver eller avkok, och det användes dels för att stilla blodflöden, dels i omslag till öppna sår. I roten finns ett ämne som heter allantoin, och det verkar både koagulerande på blodet och bakteriedödande.

Många av de växtdelar som åts som kål på vårarna, t.ex. färska maskrosblad, innehåller C-vitamin.

Daggkåpans blad och andra, som ofta lades på sår för att blodet skulle sluta rinna, har visat sig innehålla garvämnen. Garvämnena gör att blodet koagulerar lättare, de kan också genom porerna tränga ner i körtlarna. Då minskar körtlarnas verksamhet, och därmed går svullnader ner därför att vävnaderna torkar ut. En positiv bieffekt fick man genom att vissa bakterier inte kunde utvecklas i den förändrade vävnaden.

ANNONS

ANNONS

Att man nu funnit många exempel på att den gamla folkmedicinen använde vissa växter rätt innebär självfallet inte att det alltid var så. Mycket var rent nonsens och ibland livsfarligt. Ett tragiskt exempel på det är sävenbom, som användes för aborter. I avkoken från grenspetsarna och bären finns ett ämne som i liten mängd ökar blodtillförseln till alla organ i underlivet, vilket kan framkalla abort. Men överdosering - och vilken kvinna tog inte till extra för säkerhets skull - leder ofta till andningsförlamning. En långsam och plågsam död.

LÄS MER: Historia om sjukdomar, läkekonst och medicin

LÄS MER: Historia om mode, utseende och hygien

LÄS MER: Historia om mat, kryddor och matvanor

LÄS MER: Arbetet förr med att karda ull och spinna lin

Tornedalen på 1870-talet

En äldre släkting till mig var född 1871 i Haparanda där hennes far var provinsialläkare. Hon berättade en gång om något som hon aldrig kunde glömma. Det var ett av hennes tidigaste barndomsminnen. De hade just ätit kvällsmålet när det knackade svagt på dörren. Utanför stod en man, ja i själva verket vacklade han. Bakom honom fanns en kälke, och på den låg tre små barn. Det var vad som återstod av en familj på sju personer som bott längre upp i Tornedalen. De övriga tre hade svultit ihjäl.

I läkarhuset hade man just då, på kvällen, ingen mat att bjuda på så där direkt. Det enda var potatisskalen som pigan just skulle gå ut till grisen med. Pappan tog skalen och skrapade försiktigt av de få potatisresterna från skalen och gav sina barn. Själv bad han att få varmt vatten, och så tuggade han i sig skalen medan han väntade på det som familjen gjorde i ordning åt dem. Det var deras första mål på en vecka. Det här hände alltså på 1870-talet.
 

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Varför var växterna extra viktiga för människor förr i tiden? Jämför med idag.
     
  2. Ge några exempel på vad växter kunde användas till inom sjukvård.
     
  3. Ge exempel på växter som kunde användas vid nödår.
     
  4. Hur kunde det gå till när man färgade kläder förr?
     

 

Text: Jan-Olof Fallström, bokrecensent och läromedelsförfattare
 

 

Senast uppdaterad: 14 november 2023
Publicerad: 15 november 2022

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

Liknande artiklar

M
Nu är det jul igen

Advent, lucia och julfirandet förr

Advent, lucia och jul har i Sverige genomgått många förändringar över tid. Adventsljus, som nu är...

M
1600-tals-familj

Kvinnans roll i 1500-talets och 1600-talets Sverige

Under 1500- och 1600-talen var kvinnans roll djupt rotad i samhällets sociala och kulturella normer...

M
Munk som skriver

Böckernas utveckling under medeltiden

Som en följd av kristendomens seger i Europa grundades en rad kloster runtom i Europa. Från 700-...

M
Hårt bröd

Historia om några svenska matvanor

Svenska restauranger beskylldes förr för att vara stela och tråkiga. Tvånget för män att bära slips...

M
nattfrieri

Fritidsnöjen och frieri förr i tiden

En mans väg till en kvinna gick i det gamla bondesamhället över en rad gåvor, gengåvor och hemliga...

SO-rummet bok
L
Choklad

Chokladens historia

En aztekisk saga berättar att en helig man hämtade kakaobönor från paradiset och sådde dem i sin...

ANNONS

ANNONS

Ämneskategorier

Hi

Livet på landet och i staden på medeltiden

Vardagsliv och andra företeelser i det medeltida samhället (500-1500).

Hi

Livet på landet och i staden 1500-1776

Vardagsliv och andra företeelser på landsbygden och i städerna under den nya tiden.

Hi

Livet på landet och i staden 1776-1914

Vardagsliv och andra företeelser på landsbygden och i städerna under det långa 1800-talet.

Hi

Historia om läkekonst och sjukdomar

Läkekonstens historia innefattar historia om medicin, sjukvård och sjukdomar. I det här avsnittet berörs...

Hi

Historia om mode, utseende och hygien

Kläder hänger samman med mode och utseende. I det här avsnittet om modehistoria och hygienhistoria berörs bland annat...

Hi

Historia om mat och matvanor

Våra matvanor har varierat genom historien, men vi har i regel fått äta det som funnits till hands. Maten har ändå -...

Relaterade taggar

Hi
Bild saknas

Jordbruk

Här hittar du material som kan relateras till jordbruk förr eller idag.

Hi
bönder med hölass

Bönder

Benämningen bonde har använts (och används fortfarande) på olika sätt och vi ska här på ett...

Hi
Medeltida marknad.

Mat och dryck

I tiotusentals år har människans jakt på föda både förändrat samhället och fört det framåt....

Liknande Podcasts

SO-rummet podcast icon
L

Skiftesreformerna i Sverige

av: Mattias Axelsson
2021-09-23

I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i bl.a. historia) om skiftesreformerna i Sverige under slutet av 1700- och början av 1800-talet, särskilt laga skifte.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Våffeldagen

av: Mattias Axelsson
2021-03-22

I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i bl.a. religionskunskap) om våffeldagen.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Fastlagen och fastan

av: Mattias Axelsson
2021-02-15

I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i bl.a. historia) om fastlagen och fastan.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Orsaker till den industriella revolutionen

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2017-03-15

Mattias, Julia och Kristoffer pratar om den industriella revolutionens orsaker. Vad var den industriella revolutionen och vilka orsaker låg bakom?

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Att vara kvinna under 1800-talet

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2017-02-08

Mattias, Julia och Kristoffer pratar om hur det var att vara kvinna under 1800-talet i Sverige.

+ Lyssna