Bondestenåldern (yngre stenåldern) inleddes för omkring 12 000 år sedan då folk i Mellanöstern började odla grödor (ätbara växter) av olika slag och hålla sig med tama djur. Människan blev därmed bofast och kunde ordna tillvaron på ett effektivare sätt. Det blev nu möjligt att försörja en större befolkning, och efter hand växte de första byarna fram.
Men övergången till jordbruk medförde också att människorna fick arbeta hårdare och leva mer tätt tillsammans. Därmed blev de bland annat mer utsatta för sjukdomar.
När människor blev bofasta kunde det samlade välståndet öka, men det började också så uppstå skillnader mellan fattiga och rika.
Utvecklingen från jägar- och samlarsamhället till jordbrukssamhället innebar en enorm omställning av människans sätt att leva. Händelsen kallas därför ofta för jordbruksrevolutionen.
Jordbruksrevolutionen ledde till att människor bytte livsstrategi. Jägare och samlare följde naturens årstider och flyttade ofta mellan olika platser. Bönder behövde istället stanna nära sina åkrar och djur. Det gav mer kontroll över maten, men också mer arbete och större beroende av väder, skördar och boskap.
Bondestenåldern är viktig eftersom den lade grunden för mycket av det som senare blev vanliga delar av samhället: byar, åkrar, boskap, ägande, arbetsdelning och större skillnader mellan människor. På så sätt förändrade jordbruket inte bara hur människor fick mat, utan också hur de organiserade sina liv.
M LÄS MER: Jordbruksrevolutionen
M LÄS MER: Människans förhistoria och stenåldern
M LÄS MER: Mat och matvanor på stenåldern
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
David Christian, Berättelsen om allt – 13,8 miljarder års historia, Fri tanke, 2018
Jared Diamond, Vete, vapen och virus, Norsteds, 2004
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.); faktarutan är skriven av Lars Hammarén, författare och gymnasielärare i historia