S Bondestenåldern i Sverige
Jordbruksrevolutionen spreds från Mellanöstern, via Balkanhalvön norrut i Europa. Den nådde alltså Sverige omkring eller något före 4000 f.Kr. Bronsåldern och järnåldern inträffade betydligt senare i Sverige än längre söderut i världen. På den tiden tog det lång tid för nymodigheter (t.ex. uppfinningar, utveckling av redskap och metoder etc) att spridas och slå igenom i avlägsna länder.
Huruvida jordbruket fördes till Sverige genom en invandring av ett nytt folk vet vi egentligen ingenting om. Det är heller inte klarlagt när det svenska språket, eller snarare dess tidiga föregångare, började talas här. Såväl jordbruk som språk kan ha spritts huvudsakligen genom kulturell påverkan. Någon större invandring behöver inte förutsättas för de omvälvande händelser som ändå ägde rum.
Ändå menar många forskare att de dramatiska förändringar som skedde omkring 2000 f.Kr. var följden av ett nytt folks inträngande. Ett indoeuropeiskt folk, som alltså skulle ha haft med sig det indoeuropeiska språket. De utmärkte sig genom en ny typ av båtformig yxa och deras kultur kallas därför båtyxekulturen eller numera oftast stridsyxekulturen. Båtyxefolket hade troligen också med sig hästen.
Det som talar för en viss konfrontation mellan kulturer talar att man funnit ovanligt många skelett med krossade skallar från denna tid. Till spekulationerna i samband med detta hör också att vi vid denna tid skulle ha fått våra nya gudar: Tor, Oden och de andra asarna. De skulle, enligt Ynglingasagan, ha kommit från Asien, närmare bestämt Mindre Asien (det som idag utgörs av Turkiet).
Under bondestenåldern förändrades gravskicket gradvis. På många ställen runt om i Sverige finns imponerande så kallade megalitgravar eller storstensgravar. De tidigaste megalitgravarna var dösarna som följdes av gånggrifter och hällkistor. De senare användes även under bronsåldern och in i järnåldern. En annan kulturyttring var de berömda hällristningarna.
