Denna stora förändring brukar kallas jordbruksrevolutionen. Ordet revolution kan få oss att tänka på något plötsligt och dramatiskt, men jordbruksrevolutionen gick mycket långsamt. Förändringen tog flera tusen år och skedde vid olika tidpunkter i olika delar av världen. Det revolutionerande var alltså inte hastigheten, utan att människors sätt att leva förändrades i grunden. Samtidigt försvann inte äldre sätt att skaffa mat. Människor fortsatte att jaga, fiska och samla växter, och det gör vi fortfarande idag.
Övergången till jordbruk gjorde att fler människor kunde bo kvar längre på samma plats och bygga gårdar och byar. De odlade bland annat vete och korn och höll djur som kor, får, getter och grisar. Husdjuren gav inte bara kött och mjölk. De kunde också ge ull, skinn och gödsel. Vissa djur kunde dessutom användas som dragdjur och hjälpa till att transportera varor eller bearbeta jorden.
Jordbruket gjorde det möjligt att producera mer mat på en begränsad yta. Men livet blev inte automatiskt enklare. Att röja skog, gräva, så och skörda med handredskap krävde mycket arbete. Om skörden förstördes av torka, kyla, skadedjur eller krig kunde hela samhället drabbas av svält.
Ett liv styrt av årstiderna
I det äldre jordbrukssamhället följde arbetet årets rytm. På våren skulle jorden bearbetas och fröna sås. Under sommaren behövde grödorna skötas och hö samlas in till djuren. Hösten var skördetid, och under vintern arbetade familjen bland annat med djuren, redskapen och olika hantverk.
Nästan allt arbete utfördes med människors och djurs muskelkraft. Oxar och senare hästar drog plogar, vagnar och harvar. Säden skördades för hand med skära eller lie. Därefter skulle kornen skiljas från stråna genom tröskning, ett tungt arbete som kunde ta en stor del av vintern.
På många svenska gårdar kombinerades växtodling med djurhållning. Djuren gav gödsel till åkrarna, medan ängarna gav vinterfoder. En del åkrar lämnades ibland i träda, vilket betyder att marken fick vila från odling under en period. På så sätt försökte bönderna undvika att jorden blev helt utarmad.
Hela hushållet deltog i arbetet. Män, kvinnor och barn kunde ha olika uppgifter, men gränserna var inte alltid tydliga. Vid sådd och skörd behövdes alla som kunde hjälpa till. En dålig skörd var därför inte bara ett ekonomiskt problem. Den kunde betyda att familjen inte hade tillräckligt med mat fram till nästa skörd.
Nya jordbruksmetoder förändrade Sverige
Under 1700- och 1800-talen förändrades det svenska jordbruket kraftigt. Nya redskap började användas, odlingsmetoderna förbättrades och marken utnyttjades mer effektivt. Förändringarna bidrog till större skördar och lade en viktig grund för den kommande industrialiseringen.
Bönderna började odla fler sorters grödor och använda växelbruk, vilket innebär att olika växter odlas på samma åker under olika år. Baljväxter som ärter och klöver kunde tillföra näring till marken. Potatisen, som ännu var en relativt ny gröda i Sverige, fick stor betydelse eftersom den kunde ge mycket mat på en förhållandevis liten jordyta.
Samtidigt genomfördes de svenska skiftesreformerna. Tidigare kunde varje bonde ha många små tegar, alltså smala jordstycken, som låg utspridda på olika platser runt byn. Det innebar att mycket tid gick åt till att förflytta människor, djur och redskap mellan de små åkrarna. Genom bland annat storskiftet, enskiftet och laga skiftet samlades därför varje gårds mark i större och mer sammanhängande områden. Det gjorde arbetet effektivare och sparade mycket tid.
Men förändringen hade också ett pris. För att komma närmare sin nya mark tvingades många familjer lämna byn och flytta ut till gårdar som låg mer ensamma. Grannar som tidigare hade bott tätt tillsammans och hjälpts åt i vardagen fick längre till varandra. De gamla bygemenskaperna splittrades, samtidigt som landskapet fick ett nytt utseende med gårdar utspridda bland åkrar och ängar. Spåren av denna omvandling syns fortfarande på den svenska landsbygden idag.
När jordbruket gav större skördar kunde fler människor försörjas. Befolkningen ökade, samtidigt som jordbruket så småningom behövde färre arbetare. Framförallt under 1800-talets senare del lämnade därför många människor landsbygden och sökte arbete i de växande städerna och industrierna. På så sätt bidrog jordbrukets förändring till att skapa både arbetskraft och en större marknad för det framväxande industrisamhället.
Från häst till traktor
Under 1800-talet började jordbruket mekaniseras. Det betyder att maskiner tog över uppgifter som tidigare hade utförts för hand eller med hjälp av dragdjur. Först kom bland annat förbättrade plogar, såningsmaskiner och tröskverk. Under 1900-talet blev traktorer och skördetröskor vanliga.
En skördetröska kan skära av säden, skilja kornen från stråna och samla in dem i ett enda arbetsmoment. Att skörda en hektar för hand krävde förr flera personers arbete under många dagar, medan en modern skördetröska kan klara samma yta på ungefär en timme. Samma utveckling gäller många andra jordbruksmaskiner, som har gjort det möjligt att utföra tunga och tidskrävande arbeten snabbare och med betydligt mindre arbetskraft.
Även växtförädling, konstbevattning och gödsling bidrog till större skördar. Genom växtförädling valde man ut och korsade växter med önskade egenskaper, till exempel sådana som gav mer spannmål eller tålde sjukdomar bättre. Konstbevattning gjorde det möjligt att odla även när regnet inte räckte till, medan gödsel tillförde näringsämnen som växterna behövde för att växa.
Under 1900-talet fick mineralgödsel stor betydelse. Den innehåller bland annat kväve, fosfor och kalium, som hjälper grödorna att utvecklas och ge större skördar. Samtidigt kan näringsämnen från gödseln läcka ut i sjöar och hav och orsaka miljöproblem.
Tillsammans med de nya maskinerna gjorde dessa metoder jordbruket betydligt effektivare. Det minskade behovet av arbetskraft, samtidigt som gårdarna blev färre och i många fall större. Allt fler lantbrukare började också specialisera sin produktion. En gård kunde exempelvis inrikta sig främst på spannmål, mjölk, grisar eller grönsaker istället för att producera lite av varje.
Jordbruket idag
Dagens jordbruk ser mycket olika ut i olika delar av världen. Miljontals småbrukare arbetar fortfarande till stor del med enkla redskap och producerar mat åt den egna familjen och den lokala marknaden. På andra håll finns stora och högteknologiska gårdar där maskiner sköter enorma fält.
På ett modernt svenskt lantbruk kan traktorer styras med hjälp av satelliter och GPS. Sensorer kan mäta markens fuktighet och hur grödorna växer. Datorprogram kan sedan beräkna var det behövs mer vatten eller gödsel. Detta kallas precisionsjordbruk. Tanken är att använda rätt mängd resurser på rätt plats istället för att behandla hela åkern på samma sätt.
Tekniken används också inom djurhållningen. Kameror, datorer och sensorer i halsband eller öronmärken kan registrera hur djuren rör sig och äter. Om en ko plötsligt beter sig annorlunda kan systemet varna lantbrukaren om att djuret kanske är sjukt.
Matproduktionen har ett pris
Jordbruket är nödvändigt för vår överlevnad, men påverkar också naturen. När skogar och andra naturområden omvandlas till åkrar och betesmarker försvinner livsmiljöer för vilda arter. Bekämpningsmedel kan skada andra organismer än de som medlet är avsett att bekämpa. För mycket gödsel kan dessutom läcka ut i sjöar och hav och orsaka övergödning.
Djurhållning, gödsel och odlade jordar släpper ut växthusgaser, bland annat metan och lustgas. Samtidigt drabbas jordbruket självt av klimatförändringarna. Torka, översvämningar, värmeböljor och nya skadedjur kan göra skördarna mindre eller mer osäkra.
Jordbruket kan också skapa viktiga naturvärden. Betande djur håller marker öppna, och blommande hagar kan ge mat åt bin och andra insekter. Ett hållbarare jordbruk kan bland annat använda växelbruk, skyddszoner längs vattendrag, större variation av grödor och noggrannare gödsling. Friska jordar och en stor biologisk mångfald gör dessutom odlingarna mer motståndskraftiga mot sjukdomar och extremt väder.
Framtidens stora utmaning är därför att producera tillräckligt med mat utan att förstöra de naturresurser som jordbruket är beroende av. Lösningen finns troligen inte i en enda uppfinning. Äldre kunskap om kretslopp och varierad odling behöver kombineras med modern forskning, ny teknik och förändrade matvanor.
Jordbruksmark är en del av Sveriges beredskapVid krig eller en allvarlig kris kan importen av mat, bränsle och gödsel minska eller stoppas. Då blir det viktigt att Sverige kan producera en större del av sin mat inom landet. Därför behöver vi både bevara den jordbruksmark som används idag och ha en plan för mark som snabbt skulle kunna tas i bruk vid en långvarig kris. Åkermark som byggs över med vägar, bostäder eller industrier är svår att få tillbaka. Ett mer självförsörjande Sverige skulle vara mindre sårbart om handeln med andra länder stördes. Jordbruksmarken fungerar därför som en viktig reserv – den behövs inte bara för dagens matproduktion, utan också för att landet ska kunna klara framtida kriser.
|
