Axelssönerna, benämning på den släktkrets inom ätten Tott som hade omfattande gods och län i både Sverige och Danmark och därför kom att företräda en unionsvänlig linje (gällande Kalmarunionen) inom den svenska rådsaristokratin under senare hälften av 1400-talet, i opposition mot Karl Knutsson och Sten Sture d.ä. Genom förläningar såväl i Finland som på Gotlanöd och Öland byggde familjen dessutom upp något som liknade ett privat Östersjöimperium. Till gruppen räknas fyra söner till det danska riksrådet och befälhavaren på Varbergs slott, Axel Pedersson Tott (död 1446): Olof, Åke, Erik och Ivar.
Olof Axelsson (död 1464) spelade som medlem av rådet en aktiv roll när det gällde att inkalla Kristoffer av Bayern som svensk kung efter Erik av Pommern. Efter att för Karl Knutssons räkning ha fördrivit Erik av Pommern från Gotland 1449 överlämnade han i stället ön till unionskungen. I gengäld fick han bli länsherre på Gotland och kunde överta Eriks lönande sjöröveriverksamhet. Vid Olofs död övertogs Gotland av brodern Ivar Axelsson (död 1487), som fortsatte med kaperierna.
Erik Axelsson (död 1481) deltog i störtandet av Karl Knutsson 1457 och valdes till riksföreståndare i väntan på den danske unionskungen Kristian I. När Karl Knutsson återkom medverkade Erik åter till att avsätta honom (1465). Kort efter Karl Knutssons andra fördrivande bytte dock Axelssönerna sida och lierade sig med honom, vilket bekräftades genom att Ivar gifte sig med Karl Knutssons dotter Magdalena medan en dotter till Åke Axelsson (död 1477) – Ingeborg – giftes bort med Karl Knutssons systerson Sten Sture d.ä.
Som straff drog unionskungen Kristian I in Axelssönernas förläningar i Danmark. Erik Axelsson kunde genom uppgörelsen med Karl Knutsson bli riksföreståndare för andra gången (1466-1467), även om han snart fick träda tillbaka för denne. I stället ägnade han sig åt sina förläningar i Finland, där han uppträdde mer eller mindre självständigt och liksom Olof och Ivar på Gotland ägnade sig åt sjöröveri. Han uppmuntrade även bosättning öster om Nöteborgsgränsen och grundade i strid med Nöteborgsfredens bestämmelser fästningen Olofsborg (Nyslott) 1475.
Efter Eriks död korn den återstående Axelssonen Ivar i konflikt med sin släkting Sten Sture om rätten att ärva de finska slottslänen efter brodern. I bakgrunden fanns även skillnader i synen på unionen. Ivars försök att avsätta Sten Sture som riksföreståndare på ett rådsmöte hösten 1483 misslyckades. Ar 1487 gick Sten Sture till motangrepp under förevändning att göra slut på Ivars sjöröveri. Hans slott på fastlandet och Öland intogs och han måste retirera till Gotland. Innan han dog samma år överlämnade han ön till den danske kungen.
Medeltidens kanske mest provocerande byggprojekt i NordenÅr 1475 började Erik Axelsson Tott bygga Olofsborg i det område som idag tillhör Finland. Platsen var väl vald för försvaret. Borgen låg på en brant klippö mitt i en stark ström, vilket gjorde det svårt för en fiende att komma nära. Men det fanns ett stort problem – enligt ryssarna låg platsen på deras sida av gränsen. Gränsen mellan Sverige och Novgorod hade bestämts genom freden i Nöteborg 1323, men det var oklart exakt var den gick genom de glest befolkade skogarna. Enligt vissa beräkningar byggdes Olofsborg omkring fem kilometer in på den ryska sidan. Erik Axelsson tycks alltså ha löst gränsfrågan genom att först bygga en mäktig borg och diskutera saken efteråt. Arbetet var farligt. Innan stenmurarna kunde uppföras byggdes en tillfällig träfästning för att skydda byggarna, som blev angripna kort efter byggstarten. Den färdiga borgen fick runda torn och anpassades för kanoner. Olofsborg var därmed en av Nordens modernaste fästningar och ett tydligt budskap till grannarna i öster – oavsett på vems sida av gränsen den egentligen stod.
|
M LÄS MER: Kalmarunionen
S LÄS MER: Karl Knutsson Bonde
S LÄS MER: Kristian I
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
