Spådomskonst och astrologi
Spådomskonst var en viktig del av den mesopotamiska religionen. Invånarna i Mesopotamien var duktiga astronomer. De använde även astrologi (vilket brukar hänga samman med astronomi). Astrologin kommer därför ursprungligen från Mesopotamien, även om vår tids astrologi är mer färgad av grekisk/romersk astrologi.
Spådomarna svarade i allmänhet på tämligen konkreta frågor: "Är detta en bra dag att börja ett krig på?". Frågorna var främst knutna till staten.
Andra former av spådom var att läsa inälvor, att se hur olja faller i vatten eller hur blod droppar.
Bevarade källor
Kilskriftstavlor behandlar främst ekonomiska affärer, men det finns även en del religiösa texter bevarade, t.ex. gudalistor.
Åtskilliga tavlor finns bevarade och även sigillrullar som användes för att rulla en viss text på en tavla.
Gilgamesheposet heter den mest berömda bevarade texten (se faktaruta nedan). Det är en samling pessimistiska texter som utstrålar existentiell ångest och fruktan inför gudarna. Människorna är gudarnas slavar.
Mesopotamiens viktigaste gudar
An (anu) är gudarnas fader. Namnet betyder ungefär stjärna och han är en himmelsgud som dragit sig tillbaka. Ans kultcentrum fanns i staden Uruk. An härskar över regn och åska.
Enlil är stormarnas gud och gudafamiljens viktigaste medlem. Han förknippas också med jordbruk. Detta är en mycket ombytlig gud som ibland ger rika gåvor och ibland hemska plågor. Senare utvecklades han till ett slags djävulsfigur.
Enki är jordens gud. Han är företagsam och tar hand om människan och räddar henne från syndafloden.
När staden Babylon fick större makt minskade de tre gudarnas betydelse. Istället växte stadsguden Marduk i betydelse.
Ishtar är en intressant mytologisk varelse som är himlens härskarinna och förknippas med dadelpalmen (dadelpalmen var en viktigt näring i området). Hon var gudinna över regn och åska vilket gjorde att herdarna var beroende av henne. Hon var också krigets gudinna, kvälls- och morgonstjärnans gudinna, kärleksgudinna och de prostituerades gudinna.
Marduk är en skapelsegud i babylonisk mytologi och staden Babylons stadsgud. Ursprungligen var Marduk en sol- och fruktbarhetsgud som associerades med jordbruket. Med de babyloniska krigsframgångarna steg han till högre gudomlig status och med tiden sög han upp egenskaper från andra gudar.
Det fanns tusentals gudar och de flesta var knutna till jordbruket.
M LÄS MER: De mesopotamiska kulturerna
S LÄS MER: Sumererna
M LÄS MER: Sumerernas skapelsemyt och syndaflodsberättelse
M LÄS MER: Kilskriften
S LÄS MER: Iraks historia
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur:
Joseph Kaster, Mytologisk uppslagsbok, Tiden, 1995
Sarah Iles Johnston (red.), Religions of the Ancient World, Harvard University Press, 2004
Helmer Ringgren, Forntida religioner i Mellanöstern, Plus ultra, 1987
FÖRFATTARE
Text: Leif Löwegren, tidigare gymnasielärare i religionskunskap, historia och filosofi vid Lerums gymnasieskola och ämnesdidaktiker i religionskunskap och historia vid Lärarhögskolan i Göteborg.