Erik Nilsson Puke (död 1437) var riksråd och son till lagmannen Erik Nilsson i Uppland. Han anslöt sig till Engelbrektsupproret och ledde erövringen av Norrland sommaren 1434.
Erik Puke blev viktig eftersom han tillhörde den grupp som hade stött Engelbrekt Engelbrektsson under upproret mot Erik av Pommern. Efter Engelbrekts död uppstod en kamp om vem som skulle ta ledningen. Puke hade stöd bland många av de grupper som hade deltagit i upproret, men Karl Knutsson hade starkare stöd bland rikets mäktiga stormän.
Vid riksdagen i Arboga 1435 hade han tagit plats i rådet och betraktades som Engelbrekt Engelbrektssons självklare efterträdare. Efter Engelbrekts död utmanövrerades han och hans medkämp Broder Svensson av Karl Knutsson.
Sedan Broder Svensson avrättats och han själv med knapp nöd undkommit bödeln, startade Puke ett uppror, Pukefejden. Resningen fick stöd i Södermanland, Närke och Bergslagen men krossades snart. Puke tillfångatogs och avrättades 1437.
Pukefejden visar att Engelbrektsupproret inte bara tog slut när Engelbrekt mördades. Missnöjet med skatter, fogdar och stormännens makt levde kvar. För många bönder och bergsmän kunde Erik Puke framstå som en fortsättning på Engelbrekts kamp, medan högadeln såg honom som ett hot mot sin egen kontroll över riket.
Erik Puke gick från att vara en viktig person i Engelbrektsupproret till att själv bli upprorsledare mot Karl Knutsson. Hans nederlag och avrättning visar också hur svårt det var för bönder, bergsmän och lägre frälse att behålla inflytande när högadeln åter tog kontroll över politiken.
Vad hände egentligen med Erik Puke?Vi vet att Erik Puke besegrades, fördes till Stockholm och halshöggs omkring den 1 februari 1437. Men exakt hur han hamnade i fångenskap är fortfarande osäkert. De medeltida källorna berättar olika historier. Enligt en berättelse hade Puke fått fri lejd, ett löfte om att han skulle kunna förhandla utan att gripas. Trots det ska Karl Knutsson ha låtit fängsla honom. En annan version, som finns i Karlskrönikan, hävdar att Puke greps eftersom han planerade ett nytt uppror. Problemet är att Karlskrönikan skrevs på initiativ av Karl Knutsson själv efter att han blivit kung och därför hade anledning att framställa sina handlingar i ett bättre ljus. Erik Pukes öde är därför ett bra exempel på källkritik i praktiken. Historiker kan sällan nöja sig med en enda gammal berättelse. De måste fråga vem som skrev texten, när den skrevs och vilka intressen författaren kan ha haft. Ibland går det inte att avgöra exakt vad som hände, även när händelsen är mer än 500 år gammal och har diskuterats av forskare i generationer.
|
M LÄS MER: Engelbrektsupproret
S LÄS MER: Engelbrekt Engelbrektsson
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
