Dreyfusaffären kom att dela Frankrike i två läger. Högern stod mot vänstern. Domen mot Dreyfus stöddes av en stark nationalistisk och antisemitisk opinion, som fick stöd från delar av militära och kyrkliga kretsar. För många på högerkanten var Dreyfus skyldig. Bakom den inställningen fanns ofta antisemitism, alltså fientlighet mot judar.
De som försvarade Dreyfus kallades ofta dreyfusarder. De menade att rättvisa, bevis och individens rättigheter måste gå före arméns prestige. Motståndarna, antidreyfusarderna, såg ofta kritiken mot domen som ett angrepp på nationen, armén och den gamla samhällsordningen. Därför blev Dreyfusaffären också en kamp om vilken sorts samhälle Frankrike skulle vara.
Opinionstrycket från intellektuella, både inom och utanför Frankrike, bidrog ändå till att Dreyfus 1906 rentvåddes helt. Han utnämndes också till riddare av Hederslegionen. Dreyfus kunde därmed återinträda i armén, där han fick majors grad. Han återinträdde i aktiv tjänst under första världskriget och tjänstgjorde bland annat vid fronten.
Dreyfusaffären påverkade Frankrikes historia långt fram i tiden och blev en symbol för antisemitism, rättsövergrepp och politisk splittring.
Dreyfusaffären visar hur farligt det kan bli när fördomar, nationalism och makt går före rättvisa. En oskyldig man dömdes, inte bara på grund av svaga bevis, utan också i ett samhälle där antisemitismen var stark. Samtidigt visar affären att opinion, journalistik och modiga personer kunde tvinga fram en upprättelse. Det gör Dreyfusaffären till ett viktigt exempel på varför rättssäkerhet måste försvaras, även när starka krafter försöker motarbeta den.
Tidningssidan som skakade FrankrikeDen 13 januari 1898 publicerades ett öppet brev av den berömde författaren Émile Zola på förstasidan i den franska tidningen L’Aurore. Ett öppet brev riktar sig till en bestämd person men publiceras så att alla kan läsa det. Zolas brev var ställt till Frankrikes president och fick den kraftfulla rubriken "J’accuse…!", som betyder ”Jag anklagar…!”. Zola anklagade militärens ledning för att ha dömt Alfred Dreyfus på felaktiga grunder och sedan försökt dölja sanningen. Han visste att texten kunde leda till åtal, men hoppades att en rättegång mot honom skulle tvinga fram en ny granskning av fallet. Zola dömdes till fängelse och böter och flydde därför till England under en period. Artikeln befriade inte Dreyfus direkt, men den gjorde det mycket svårare för myndigheterna att tysta ner rättsskandalen. Med rubriken J’accuse…! riktade Zola anklagelsen rakt mot makthavarna och tvingade fram en offentlig debatt. För detta riskerade han både fängelse och sin ställning som en av Frankrikes mest kända författare.
|
S LÄS MER: Dreyfusaffären – ett av historiens mest kända justitiemord
S LÄS MER: Europas judar mellan 1880-1920
S LÄS MER: Fransk nationalism under slutet av 1800-talet
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Sven Skovmand, Bonniers världshistoria, Albert Bonniers förlag, 2008
Jarle Simensen, Bra Böckers världshistoria, del 12 – Väst erövrar världen 1870-1914, Bokförlaget Bra Böcker, 1986
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/j-accuse
https://www.svd.se/a/198c9ef4-290f-3dda-9aac-0f1e4c8dd09a/zolas-anklagelse-gav-historien-ny-riktning
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
