Vikingarna seglar till Grönland och Nordamerika

Under århundraden före år 1000 var vikingarna norra Atlantens härskare. De upptäckte för européerna okända trakter och grundade nya kolonier på Grönland och i Nordamerika. Härifrån kom värdefulla skinn, rep av valrosshud som aldrig ruttnade och narvalständer, som i Europa troddes vara horn från enhörningar och såldes för sin vikt i guld. Men strider med urinvånarna, pestpandemin och klimatförändringar gjorde att vikingarnas kolonier dog ut. Hade nordborna kunnat bita sig kvar hade inte bara spanjorer, fransmän och britter bildat stora kolonier i Nordamerika utan även nordbor, vilket kunde ha förändrat världshistorien.
L

Nordborna färdades i skepp med höga stävar. Mönstret av svarta linjer avbildar skot, alltså de linor, med vilka det stora seglet reglerades.

År 986 satte Bjarni Herulfson segel för att färdas från Island till Grönland. Dit hade hans far gett sig av för att bosätta sig tillsammans med många andra, däribland hövdingen Erik Röde. Bjarni hade aldrig varit på Grönland men hörde sig för på Island hur man skulle segla för att komma dit. I Flatöboken, skriven av irländska munkar på pergament, finns berättelsen om Bjarni nedtecknad.

Bjarnis skepp seglade i tre dagar, och Island försvann bortom horisonten, men sedan upphörde den gynnsamma vinden. Det blev dimma, samtidigt som nordanvinden blåste upp. Det dåliga vädret varade i många dagar.

ANNONS

ANNONS

Data och fakta

Ca 700: Nordbor når Färöarna.

770: Island koloniseras.

Ca 900: Vikingen Gunbjörn siktar Grönland.

982: Erik Röde förklaras fredlös på Island. I tre år utforskar han Grönland.

986: Nordbor slår sig ner på Grönland.

Ca 986: Vikingen Bjarni Herulfson upptäcker land väster om Grönland, våra dagars Nordamerika.

1000: Leif Eriksson seglar mot det land som Bjarni upptäckt. Leif kallar det land han når Vinland.

1004: Thorvald Eriksson försöker bygga upp en koloni i Vinland men misslyckas efter attacker från urinvånarna. Flera andra försök att bygga upp kolonier misslyckas också.

1349: Pesten kommer till den norska staden Bergen. Förbindelserna med Grönland försämras för att till slut upphöra.

1400: Inga nordbor finns längre kvar på Grönland. Kolonisterna, har knäckts av det allt kallare klimatet och de försämrade förbindelserna med Norge.

Till sist lättade dimman, och då kunde vikingarna med hjälp av solen orientera sig lite grann. Efter ett dygn siktade de ett lågt och skogigt land. Bjarni ville inte gå i land, eftersom det inte liknade det Grönland han fått beskrivet för sig. Bjarni var heller inte ute på upptäcktsresa. Allt han ägde fanns på skeppet, och det ville han inte riskera genom att landa på en okänd kust.

Fartyget vände till havs igen och fortsatte med nordlig kurs. Efter två dagar siktades land på nytt, men Bjarni trodde inte heller detta var Grönland. Trots att hans besättning ville gå i land och söka efter bränsle och vatten, sa Bjarni nej, och åter styrde skeppet bort från land.

Efter ytterligare tre dagar siktades land en tredje gång. Här reste sig kusten högre och var full med glaciärer. Nu frågade männen en tredje gång om Bjarni ville gå iland.

- Det vill jag inte, ty detta land synes mig inte vara gott, svarade han.

Åter vände fartyget till havs, och fyra dagar senare siktades land igen. Besättningen frågade åter Bjarni, om han trodde detta var Grönland.

- Detta liknar det man berättat för mig om Grönland, svarade Bjarni. Här går vi iland.

När fartyget landat, upptäckte Bjarni att han kommit precis rätt. De hade kommit till udden där hans far bodde.

Det land Bjarni hade siktat utan att vilja landstiga var Nordamerika.

Vikingarna besegrar Nordatlanten

Sättet som Bjarni siktade Nordamerika på är typiskt för många upptäckter européer gjorde i norra Atlanten under århundradena före år 1000; från ett vinddrivet vikingaskepp siktar besättningen plötsligt okänt land. Under dessa år var vikingarna norra Atlantens härskare, och de lärde sig att behärska de stormiga farvattnen. Omkring år 700 hade de nått Färöarna, och omkring 770 började Island, som redan upptäckts av irländska munkar, att koloniseras. Andra kolonier växte upp på Orkneyöarna och Shetlandsöarna.

Sommartid gjorde vikingarna räder mot Skottland och Irland, där staden Dublin grundades av norska vikingar.

De goda vikingaskeppen

Vikingarna kom från Sverige, Norge och Danmark. De lärde sig att bygga båtar som klarade av det hårda vädret på Nordeuropas hav. Skeppen var klinkerbyggda. Det innebär att plankorna i skrovet lappade över varandra ungefär som tegelpannorna på ett tak. Samma princip går att se i en vanlig eka av trä. Fördelen var att skrovet blev starkt. Men det gick inte att göra skeppen alltför stora; gränsen gick ungefär vid 30 meters längd.

ANNONS

ANNONS

Skeppen hade ett enda stort fyrkantigt segel, och för och akter gick upp i en båge. Fartyget styrdes med en jättelik åra på ena sidan. Så här såg de klassiska vikingaskeppen ut.

Gokstadsskeppet
Bild: Jim Killock
Gokstadsskeppet i Norge hittades efter nästan tusen år i en gravhög. I skeppet hade en vikingahövding gravsatts tillsammans med sina ägodelar. På så sätt skulle han kunna imponera på invånarna i nästa värld och visa vilken betydande man det var som anlände. Sådana gravsättningar var vanliga bland vikingars hövdingar.

Välbevarade vikingaskepp har påträffats i Norge - Gokstadsskeppet är det mest kända. Kopior av Gokstadsskeppet har prövats på havet, och det visade sig att de flöt som korkar även över höga vågor så länge skeppen hade styrfart. Bjarnis skepp antas ha varit 25-30 meter långt och 7-8 meter brett.

Erik Röde

Bjarni var alltså på väg för att träffa sin far, när han av vindarna drevs långt ur kurs. Fadern tillhörde en grupp nordbor, som beslutat sig för att bilda en ny koloni under ledning av Erik Röde. Erik Röde hade tvingats att lämna Norge efter dråp och slagit sig ner på Island. Även där tog hans häftiga humör överhanden. Han dödade på nytt en man och förklarades fredlös under tre år. Under den tiden fick vem som helst döda honom utan att riskera straff.

Erik beslöt då att försöka leta upp ett land som 50 år tidigare hade siktats av vikingen Gunbjörn. Denne hade, precis som Bjarni många år senare skulle göra, drivits ur kurs av vinden.

Ett skulpterat huvud visar att nordborna var skickliga konstnärer.

Det lockande Grönland

Erik Röde hade tur och fann det land Gunbjörn sett. Erik utforskade under sina tre fredlösa år stora delar av Grönlandskusten på båda sidor av Kap Farväl, Grönlands sydligaste udde. När han kom tillbaka till Island, berättade Erik Röde så lockande han kunde om det land han sett. Där fanns gott om vilt, och havet var fullt av både fisk, säl och valross. Där fanns också grönt gräs, så Grönland skulle det heta, tyckte Erik. Han tänkte att det skulle gå lättare att få dit folk, om det nya landet fick ett lockande namn.

Det är dock inte säkert att det var Erik som kom på namnet. Redan år 831 skrev påven Gregorius IV till sin representant i Norden, Ansgar, att Grönland skulle lyda under Hamburgs ärkebiskopsdöme.

Erik Röde lyckades övertala ganska många att pröva lyckan i det nya landet. Våren 986 gav sig 25 skepp av från Island. Vädret var uselt, och bara 14 skepp klarade överresan. Men 450 nybyggare kunde i alla fall börja ta landet i besittning.

ANNONS

ANNONS

Leif Eriksson

Det finns inga berättelser om att någon på många år försökte ta reda på vad Bjarni egentligen sett när han seglade vilse på väg till Grönland. Men år 1000 köpte Leif Eriksson, son till Erik Röde, Bjarnis skepp och rustade en expedition för att undersöka landet i väst.

"De seglade till landet, ankrade, satte ut båten och rodde i land. Där var allt som en flat sten, från stranden till jöklarna, och landet syntes dem inte lockande", står det i den isländska berättelse där deras äventyr skildras.

Då sa Leif:

- Det har inte gått för oss så som det gick för Bjarni med detta land, ty vi har varit här. Nu vill jag ge landet ett namn och kalla det Helluland.

Sedan fortsatte färden, och vikingarna kom till ett nytt område. Det fick namnet Markland, eftersom det var så skogigt.

Till sist kom de till en tredje plats, och beslöt att slå läger här för vintern. Det var en fin plats, står det i berättelsen. Laxarna var större än hemma, och det var ingen frost på vintern. Inget vinterfoder skulle behövas till boskapen, om sådan fördes hit.

Det gåtfulla Vinland

FärdrutterEn dag försvann en av medlemmarna i expeditionen. När han kom tillbaka, kunde han berätta om en stor upptäckt: vindruvor. Härav fick det tredje området sitt namn - Vinland.

Exakt var de tre olika platserna ligger är forskarna oeniga om. De två första, Helluland och Markland, placerar de flesta i området runt Baffin Island, Labrador och Newfoundland. Om Vinland är oenigheten större. En del gissar på Cape Cod nära nuvarande Boston. En forskare hävdar att det måste röra sig om Virginia långt söderut på Nordamerikas kust. Han stöder sig på en uppgift i berättelsen att skillnaden mellan dag och natt var mindre än på Grönland och på nordbornas uppgifter var på himlen solen gick upp och ner i december. En annan möjlig plats är Delawarehalvön.

Vindruvor eller vinbär?

Vindruvor växer i och för sig bara söderut, men det ord som står i berättelsen om Leif Eriksson är omstritt. Det kan i och för sig betyda vindruva men också vinbär. De klarar sig ju betydligt längre mot norr.

När våren kom återvände expeditionen till Grönland. Den näste att ge sig av till det nya landet var Leifs bror Torvald. Erik Röde hade dött, och som släktens huvudman måste Leif Eriksson stanna hemma. Men Torvald fick låna hans skepp, och för tredje gången satte ett och samma skepp kurs mot Vinland. Torvald kom lyckligt och väl fram till Leifs vinterläger. Att han hittade lägret, några små hus på en väldig kontinents kust, visar hur goda navigatörer nordborna var.

Torvald gav order om att hans män skulle dela upp sig i två grupper, som var för sig skulle undersöka landet. Själv seglade han söderut med de flesta av sina män.

ANNONS

ANNONS

Strid med urbefolkningen

På återvägen mot sitt huvudläger fann de en udde som Torvald tyckte om. Här ville han bygga sitt hus, sa han. I detsamma fick några ur besättningen syn på tre underliga klumpar på motsatta sidan av en vik. När de tagit sig dit för att undersöka saken, upptäckte nordborna att det låg tre små båtar på sanden. Och under varje båt låg tre män!

Det var det första kända mötet mellan Nordamerikas urinvånare och människor från Europa. Som en fingervisning om vad som sedan skulle följa dödades åtta av de nio, och den siste flydde i sin båt.

Nyheten om inkräktarna måste ha väckt en väldig uppståndelse. Inom kort angreps Torvalds expedition "av en oräknelig mängd småbåtar" fulla med ”skrälingar”. Så kallade vikingarna Amerikas urinvånare.

Skrälingarna överöste nordbornas skepp med pilar, och Torvalds män kunde inte göra annat än att försöka skydda sig med sköldarna. Plötsligt upphörde pilregnet, och angriparna vände tillbaka. Torvald frågade om någon var skadad, men alla hade klarat sig.

- Jag har fått ett sår under armen, sa Torvald. En pil flög mellan skölden och rustningen och upp över min arm. Här är den - jag kommer att dö. Gör er klara att ge er härifrån så fort ni kan. Mig ska ni föra till udden där jag tänkte bygga mitt hus. Kanske var det sanning när jag tidigare idag sa att jag nog skulle komma att stanna här en stund.

Så begravdes Torvald, och hans män seglade tillbaka.

Kolonin i Vinland

Hittills hade nordborna inte gjort några försök att kolonisera Vinland. Men några år efter Torvalds död gav sig Torfinn Karlsevne iväg mot Vinland som ledare för en expedition av 160 kolonister.

Efter att först ha prövat samma område där Leif Eriksson slagit läger drog de sig vidare söderut. Torfinns hustru födde sonen Snorre – så vitt känt den förste vite amerikanen!

En av de viktigaste anledningarna till att nordborna ville kolonisera Vinland var troligen tillgången på timmer. Det var en bristvara i det trädfattiga Grönland. Torfinn - står det i den gamla isländska berättelse där hans resa skildras - gav order om att timmer skulle huggas och läggas upp för torkning.

Attack mot kolonin

En dag dök nio skrälingar upp vid lägret. De hade med sig skinn, och när de fick smaka på mjölken från korna, ville de byta sina skinn mot mera mjölk. Sedan blev också skrälingarna förtjusta i det röda tyg nybyggarna hade med sig. De ville även byta till sig vapen, men det förbjöd Torfinn. Byteshandeln fortsatte tills en dag en skräling tog tag i en av vikingarnas vapen. Om han försökte stjäla det eller bara prova det är osäkert. I alla fall höggs han ner genast, och de andra skrälingarna flydde till skogs.

ANNONS

ANNONS

Efter detta höll sig skrälingarna borta några veckor. Nordborna förstärkte sitt läger, eftersom de fruktade det värsta. Deras farhågor besannades.

Tidigt en morgon kom attacken. Från ett stort antal båtar angreps lägret. Skrälingarna besköt husen med pilar och använde också en sorts "surrande bomb". Det var runda föremål som kastades över stridsplatsen och gav ifrån sig någon form av läte när de slog ner. Torfinn och hans män tog det säkra före det osäkra och drog sig tillbaka.

Efter angreppet beslöt Torfinn att ge upp planerna på att bilda en koloni. Kolonister skulle tvingas utkämpa ständiga strider, spådde han. Även han återvände hem.

De okända resorna

Efter ännu en misslyckad expedition, ledd av Erik Rödes dotter Fröydis, är det slut på de koloniseringsförsök vi känner till från vikingarna. Men många tecken tyder på att de fortsatte att resa till Vinland under flera hundra år. Trä var en bristvara för kolonisterna på Grönland, och den närmaste platsen där detta kunde hämtas var i Nordamerika. I olika skrifter från år 1000 och framåt nämns Vinlandsfärder som något vardagligt som alla känner till. Det kan ha bott nordbor i Nordamerika fram till 1100-talet. År 1121 reste biskop Erik Gnupson från Grönland till Vinland, står det i Islands officiella anteckningar från det året.

Om bosättarna på Grönland hämtade sitt virke i Nordamerika, kan de ha övervintrat många gånger. Virket måste torka innan det fördes vidare. Arkeologer har funnit rester av vikingaboplatser på Newfoundland. Ett annat bevis för många vikingabesök i Amerika finns i Norge. De norska kungarna hade monopol på handeln med Grönland och den sköttes via skeppstrafik från den norska hamnstaden Bergen. På gamla skeppslistor går det att se vad skeppen från Grönland förde med sig: skinn från murmeldjur, utter, bäver och svartbjörn. Sådana djur fanns inte på Grönland – men däremot i Nordamerika.

Klenoder från Grönland

Vad som gjorde Grönlandshandeln känd långt ner i Europa var dock inte skinn utan valrossbetar. De användes på samma sätt som elfenben. Från Grönland kom också en än större klenod, narvalens långa huggtand som kan bli upp till tre meter lång. Under medeltiden misstog många narvalständer för horn från de legendariska enhörningarna. Narvalständer betalades därför med sin vikt i guld och ansågs ha magiska egenskaper. Exempelvis sades det att en dryckesbägare gjord av tanden skulle skydda från alla gifter som eventuellt hällts i drycken. De härskare som hade en narvalstand i sin skattkammare höll den därför för en av sina dyrbaraste ägodelar.

ANNONS

ANNONS

Under medeltiden fanns också ett nästan obegränsat behov av rep som inte förstördes av havsvatten. Rep från Grönland gjorda av valrosshud var de allra bästa; de ruttnade aldrig. Grönländska får lämnade god ull till tyger.

Förlorade dokument

Att vår kunskap om vad som skedde mellan år 1000 och 1400 i Vinland är ofullständig är inte så konstigt. Mycket av det som skrevs har gått förlorat i krig och bränder. Ingen vet hur många isländska sagor som gått förlorade för alltid.

År 1349 avbröts i alla fall förbindelserna mellan Norge och Grönland brutalt. Då kom pesten till Bergen med ett engelskt skepp. Manskapet fick svarta bölder i ljumskar och armhålor och dog efter några dagar. Sjukdomen hade redan skördat miljoner offer i Europa. I Norge och Sverige dog kanske två tredjedelar av befolkningen. Antalet dödsoffer är dock en tvistefråga mellan olika forskare. Bergens hamn förföll. Trafiken till Grönland upphörde under många år. Den återhämtade sig aldrig helt, och 1369 gick det sista reguljära fartyget på rutten mellan Norge och Grönland. Därmed slets en av Grönlands livlinor av.

Grönlandsborna dör ut

Redan tidigare, från omkring år 1200, hade klimatet på Grönland blivit allt kallare och ogästvänligare. Hela bygder lämnades åt sitt öde. Omkring år 1340 sändes en expedition från Bergen för att undersöka vad som hänt med invånarna i Västbygden, det nordligaste området som nordborna koloniserat på Grönland.

Expeditionen fann bara tomma hus, där möblerna stod kvar. Det fanns inga tecken på strid - bara kvarlämnade verktyg och leksaker.

"Vuxna och barn, unga och gamla hade gett upp det hårda livet, släckt elden på härdarna efter 350 år, om de nu hade något att elda med på slutet, och rest sin väg. Den lilla björkskogen var för länge sedan uppeldad och stränderna finkammade efter drivved."

Så beskriver en norsk forskare händelsen och fortsätter:

"På kyrkogården låg de flesta av de 10-11 generationer som hade bott i bygden, många med en sista hälsning på bröstet, trästavar med runinskrifter."

Pesten i Norge nådde även Grönland, och tillsammans med det allt kallare klimatet utplånade den nordbornas koloni. År 1400 fanns det inga skandinaviska kolonier kvar vare sig på Grönland eller i Vinland.

ANNONS

ANNONS

Att inte ihärdigare försök gjordes att på nytt kolonisera Grönland har flera förklaringar. Klimatet hade ju blivit kyligare. Det gröna land som Erik Röde talat om fyrahundra år tidigare fanns inte längre. Varorna från Grönland hade också fått konkurrens från andra håll. Från Ryssland kom pälsverk, från England och Nederländerna ulltyger. Valrossbetarna hade fått konkurrens av elfenben från Afrika. I fortsättningen nöjde sig nordborna med att sända fångstexpeditioner eller att köpa vad de ville ha av inuiterna, ett av Amerikas urfolk, som tagit nordbornas gamla bosättningar i besittning.

Om nordborna hade lyckats bita sig fast och kolonisera delar av Nordamerika hade troligen världshistorien sett annorlunda ut. Då hade inte bara britter, fransmän, spanjorer utan också nordbor haft stora kolonier i världsdelen.

LÄS MER: Nordbornas resor och kolonisering i österled och västerled under vikingatiden

LÄS MER: Leif Eriksson

LÄS MER: Vikingatiden

LÄS MER: Grönland

LÄS MER: Gudrid och Frejdis - vikingakvinnorna som seglade till Amerika

LÄS MER: Kvinnliga krigare under vikingatiden

LÄS MER: Vem upptäckte Amerika?

PODCAST: Vad var vikingatiden?

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Bjarni Herulfson ska ha varit den förste viking som siktat Nordamerika. Varför ville han inte gå iland på den okända kusten?
     
  2. Nordbornas fartyg var klinkerbyggda. Vad innebär det, och varför byggde man på det sättet?
     
  3. Förklara vad det finns för fördelar och nackdelar med ett klinkerbyggt skepp.
     
  4. Erik Röde kan ha gett namn åt Grönland. Varför gav han landet det namnet?
     
  5. Försök förklara varför det har varit så svårt att bevisa var Vinland egentligen låg.
     
  6. Nämn någon anledning till att de grönländska bosättarna gärna ville bygga en koloni i Vinland.
     
  7. Även om koloniseringen misslyckades finns det tecken på att nordbor fortsatte att segla till Nordamerika under ganska lång tid. Nämn några bevis för detta.
     
  8. Varför avbröts förbindelserna mellan Norge och Grönland, och varför dog nordbornas grönländska kolonier ut?
     

 

Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare

 

Senast uppdaterad: 1 april 2024
Publicerad: 28 januari 2021

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

Liknande artiklar

SO-rummet bok
M
Krigare

Hatkärlek

På 1100-talets Island levde Gunnar, en stor och stark hjälte som var oöverträffad i vapenhantering...

M
Vikingaskepp

Vem upptäckte Amerika?

Egentligen är det dumt att ställa frågan vem som upptäckte Amerika. Det har bott människor i...

M

Skriftens historia - från bildskrift till alfabet

Det äldsta kända skriftspråket, kilskriften, utvecklades i Mesopotamien för omkring 5 000 år sedan...

M

Vikingatidens kvinnor

Vikingatidens kvinnor betraktades i det närmaste som jämbördiga med männen. Kvinnor kunde vara allt...

M

Gudrid och Frejdis - vikingakvinnorna som seglade till Amerika

Källorna till vikingarnas färder från Grönland till Vinland, det vill säga Amerika, namnger två...

M

Birka - Sveriges första stad?

Birka, på den lilla ön Björkö i Mälaren, var Sveriges första stad och en viktig handelsplats. Redan...

ANNONS

ANNONS

Ämneskategorier

Hi

Vikingatiden

Vikingatiden (800-1050) var en period i Nordens historia då nordbor, ofta kallade vikingar, begav sig ut på långa...

Relaterade taggar

Hi
Kolonialism

Kolonisation och kolonialism

Kolonisation är när en stat tar ett område utanför sitt eget land i besittning. Kolonialism är...

Hi
Sattelitbild

Grönland

Grönland är världens största ö och är idag en självstyrande dansk provins (se karta). Ön är nästan...

Hi
Fartyg

Upptäckare och upptäcktsresor

En upptäcktsresa är en resa med syfte att upptäcka, kartlägga eller göra anspråk på (göra till sina...

Hi
Del av målning

Leif Eriksson

Islänningen Leif Eriksson var troligtvis den förste europé som landsteg i Amerika. Detta...

Liknande Podcasts

SO-rummet podcast icon
L

Vad var vikingatiden?

av: Mattias Axelsson
2022-09-27

I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i bl.a. historia) om vikingatiden.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Sveriges kristnande

av: Mattias, Julia och Kristoffer
2017-05-23

Julia, Mattias och Kristoffer pratar om hur det gick till när Sverige blev kristet.

+ Lyssna