Bödeln och bödelyrkets historia

" Pilatus, som ville göra vad folket begärde, frigav Barabbas. Jesus lät han piska och utlämnade honom sedan till att korsfästas. [...] De klädde honom i en purpurröd mantel och vred ihop en krans av törne och satte den på honom. Sedan hälsade de honom: 'Leve judarnas konung!' De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och förde ut honom för att korsfästa honom. [...] Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. De som gick förbi smädade honom..." Så här skrev Markus, en av de fyra evangelisterna som har skildrat världens kanske mest kända avrättning. Korsfästning var ett fruktat straff. Det var plågsamt, men det var också vanärande. I romarriket använde man det bara mot upprorsmän och slavar, inte mot romerska medborgare.
L

Bödeln är beredd att träda i funktion med sitt svärd. I bakgrunden skymtar exempel på andra avrättningsmetoder. Teckningen är från början av 1400-talet.

Vem ska sköta bestraffning?

Så långt tillbaka som samhällslivet i olika kulturer kan följas finner forskarna konflikter och regelbrott av olika slag. Lika länge har frågan funnits om vad man ska göra med dem som bryter mot givna regler. Att komma överens om en lämplig påföljd gick väl an, men vem skulle se till att eventuella straff verkställdes?

I fallet Jesus var det soldater som fick sköta den saken. Som bekant fick de lite extra betalt för besväret, bland annat hans mantel. De ville enligt evangeliet inte dela den utan drog lott om vem som skulle få hela tygstycket. Soldaterna var vana vid dödandet, vana att lyda order, och för dem var det ett vanligt arbete. De fanns alltid till hands för den här sortens uppgifter i tjänsten hos tidens romerska styresmän i imperiets olika delar. Men det fanns också speciella bödlar som fick utföra en mera omfattande tortyr när det "kunde behövas".

ANNONS

ANNONS

Böter eller kroppsstraff

Hos de germanska folken fanns inga bödlar, vad vi vet i alla fall. Normalt var det släkten som fick försvara den enskilda människan. Ofta sonades ett brott genom att släkten betalade böter till den som någon i släkten förbrutit sig mot. Det var ovanligt att man dömde ut kroppsstraff eller dödsstraff mot fria män. (För slavar och trälar gällde andra regler.)
Dödsstraff gällde mest för tjuvar, och det är i och för sig intressant. En del har tolkat det som om vi här ser ett exempel på hur de besuttna ville att deras egendom skulle skyddas till varje pris. Liv skulle ha varit mindre värt än föremål. Stöld av matvaror på grund av missväxt var vanligt och kunde leda till svält för den bestulne. Men det berodde som sagt på vem som stal. När en furste tvingade till sig den bestämda skatten ansågs det inte vara stöld ens i missväxttider.

Överheten tar hand om rättskipningen

Under medeltiden fick de privata uppgörelserna vika för en annan inställning. Överheten - kung eller feodalherrar av olika slag - ansåg att den som bröt mot lagarna förbröt sig mot honom. Alltså skulle han se till att rättvisa skipades.

När så behövdes använde makthavaren specialister på att skada folk. Till en början var det som förut soldater, men efterhand växte bödelns ohyggliga roll fram. Från första stund vände sig vanligt folk med avsky från det pinliga hantverket, och det blev ofta svårt att rekrytera bödlarna.

Bödelsrollen växer

Med städernas framväxt fick bödelstjänsten fastare former. Stadsmiljön var helt annorlunda än landsbygdslivet. I städerna samlades ofta mycket löst folk. En oärlig person hade större möjligheter i stadens trängsel än på landet.

Här fanns också större rikedomar att försvara. Stadslagarna blev mycket stränga och föreskrev döds- och kroppsstraff i en helt annan utsträckning än landsbygdens lagar, dels som straff, dels i avsikt att skrämma till laglydnad. Det var en ständig, förbittrad och i längden fåfäng kamp mot det onda. En resenär som nalkades en medeltida stad kunde nästan alltid få se ett eller flera lik dingla i galgen.

Bödeln blir därför en symbol för samhällets kamp mot det onda. Hans inmarsch i kulturhistorien är något av en revolution. Individens och släktens egen rättskipning sätts nu i motsats till samhällets syn. Förutom att lagarna skulle ge anvisningar om hur man skulle lösa tvister, skulle de åtlydas för sin egen skull. Två släkter kunde dessförinnan komma överens om vad som var rimlig ersättning. Nu gällde lagens bestämmelser.

En avskydd roll

Det egendomliga inträffar att samtidigt som människornas sinnen blev avtrubbade inför de många kroppsstraffen, åtminstone i större städer, blev den som skötte det blodiga hantverket så avskydd som en människa kan bli. Bödeln och hans medhjälpare, rackarna, stod utanför normalt samhällsliv. Den verkliga orsaken är svår att få fram.

Det är märkligt att människorna i alla tider tycks ha sett ner på och föraktat dem som tar hand om avfall av olika slag. I det gamla Egypten hade läkarna, som arbetade i Livets hus, ett högt anseende. Likberedarna, som arbetade i Dödens hus, stod däremot på samhällets botten, trots att de förberedde kroppen för den eviga tillvaron. I Indien har renhållningen skötts av de kastlösa, de oberörbara. Exemplen är många.

Men eftersom samhället bestämt att vissa brott skulle straffas med döden eller andra kroppsstraff, var det angeläget för de styrande att visa att alla borde delta i bestraffningen. På en del håll fick alla hålla i repet eller åtminstone röra vid det när den dömde skulle hissas upp.

I den danska staden Ribe ställde man den dömde, med snara om halsen, på en förspänd vagn, som stod under ett träd. Alla måste gå fram och röra vid repet och gick sedan ett stycke från vagnen och bombarderade hästen med stenar eller jordkokor. Hästen sprang naturligtvis iväg, och den dömde dinglade fritt i luften.

ANNONS

ANNONS

Utanför gemenskapen

Avskyn för bödeln var så stark att det hände att föräldrar föredrog att själva piska sina barn, om de unga blivit dömda till något sådant. Detta för att barnen skulle slippa komma i kontakt med bödeln. I kyrkan hade bödeln och rackaren en egen plats, längst bak. På många håll fick de inte ta nattvarden tillsammans med andra, ja de fick inte ens dricka ur samma kalk utan ur en egen sämre. De begravdes på en avskild plats på kyrkogården, många gånger till och med utanför. Deras hus låg i stadens sämsta kvarter eller utanför murarna.

Inte nog med att människorna avskydde bödeln, föraktet gick också ut över hustru och barn. Ingen vanlig medborgare ville gifta sig med ett bödelsbarn eller ett rackarbarn.

Umgänget blev begränsat till prostituerade, tjuvar, rånare, gatpojkar och liknande grupper. Om barnen blev föräldralösa, hade de svårt att få tjänst eller ens bli intagna på barnhus. Det var nästan omöjligt att få gå som lärling hos en hantverkare och att få lära sig ett yrke.

Vem blev bödel?

När ett sådant förakt mötte dem var det naturligtvis svårt att rekrytera rackare och bödlar. Det vanliga blev därför att en dödsdömd brottsling fick behålla livet mot att han istället blev bödel. För att han inte skulle försvinna till annan ort och där leva som en vanlig människa brukade man då brännmärka honom med stadens märke eller skära av honom ett öra, ibland båda.

I det långa loppet var detta ingen bra metod. Myndigheterna var beroende av att ha dugliga rättstjänare till sitt förfogande och därför försökte de på olika sätt från 1600-talet att höja bödlarnas anseende.

Det viktigaste var till en början att låta bödlarna slippa alla de smutsiga uppgifterna som hästslakt, bortforsling av döda djur m.m. Istället fick de koncentrera sig på de rent rättsvårdande uppgifterna. Bödeln slapp att få öronen avskurna och behövde inte gå klädd i en speciell dräkt som förut.

På de flesta håll fanns nu också en särskild prislista för de olika uppdragen. Här är ett bekant svenskt exempel från svenskt 1700-tal.

Halshuggande med svärd eller yxa 5 daler
Särskilt för handens avhuggning 2 daler
Rådbråkande, partering och stegling 5 daler
Upphängande i galge 8 daler
Självspillings omhändertagande och nedgrävande 3 daler
Tungans avskärande 5 daler
Öronens avskärande 2 daler

I oroliga samhällen gav detta goda årsinkomster. Bödeln fick också ett starkt lagligt skydd. Det hände att åskådarna gav sig på bödeln, ja ibland slog ihjäl honom, om han inte skötte sitt uppdrag snabbt och effektivt. Därför utmättes stränga straff för den som gav sig på bödeln.

Det säger sig självt att det är en ohygglig uppgift att ta livet av en annan människa, och det hände ofta att bödeln stärkte sig med alkohol före avrättningen. Det hände också att han missade halshuggningen i första försöket. I sådana ögonblick fick åskådarna lätt sympati för den stackars brottslingen och kastade sten och annat på bödeln.

ANNONS

ANNONS

En avrättning 1863

Bödelns förbättrade anseende kommer bra fram i följande skildring av en halshuggning i Fristad i Västergötland 1863. Polis, kyrka, de vanliga medborgarna, alla är samlade för att se till att den som förbrutit sig mot deras lagar riktigt säkert får sitt straff och får plikta med sitt liv. Och så bödeln som nästan var som en kirurg, som ska skära bort en sjuk del av en kropp.

Stupstocken var uppställd på själva krönet av backen, ett stycke från stupstocken var en grav grävd, och en ränna ledde från stupstocken till graven. Omkring hela platsen slöt sig en dubbel spetsgård av uppbådat manskap med stavar i vågrätt läge. Den livdömde kom, sittande jämte prästen från häradshäktet. Länsman kom till mötes och red, iklädd uniform och med en lång stav i handen, före uppför den sandiga gången till stupstocken. Efter kom nu prästen, ledande den livdömde vid  armen. Fången vinglade och gick ostadigt.

Då de kommit innanför spetsgården, höjde länsmannen sin stav och läste högt och tydligt domen. Fången faller på knä framför stupstocken. Prästen knyter en bindel för hans ögon, läser en bön över honom samt böjer och bringar honom ned mot stocken, på vilken fången utan motstånd lägger sitt huvud, och prästen ordnar och rättar till så att halsen ligger an mot stocken.

Mästermannen, svartklädd med vita handskar, kom som en blixt, fick upp yxan, blank som silver, och högg av huvudet med ett hugg. Därpå gjorde han ett drag med yxeggen över stocken där hugget fallit. Kroppen krympte till med ett rasslande, och det gjorde ett litet tjutande i huvudet. Därpå lade mästermannen yxan ifrån sig och tog upp en vit näsduk. Med denna drog han av handskarna, kastade näsduken med handskarna i graven och gick ut ur spetsgården.

Strax kom rackaren, tog den halshuggne i skankarna och välte ned honom i graven. Huvudet skrapade han ned med foten. Så hov han igen graven, tog yxan och gick.

Den yrkesstolte ämbetsmannen

Den siste svenske skarprättaren, Anders Gustav Dalman från Stockholm, beskrevs så här av en dansk journalist i början av 1900-talet: "Han uppträdde i en prunkande uniform av mörkblått kläde med guldrevärer. Det mest iögonenfallande i hans utstyrsel var dock en flott vit silkesslips, i vilken en kråsnål lyste i form av en miniatyrskarprättaryxa av guld. Det var en fullblodsämbetsman."

På hans lägenhetsdörr stod det "AG Dalman, Skarprättare".

Bödeln hade, åtminstone till det yttre, blivit en med andra likvärdig del i rättsmaskineriet.
 

ANNONS

ANNONS

Våra dagars bödlar

Det borde ha varit slut där, men under 1900-talet har bödelsrollen dessvärre tagit sig allt vidrigare former i stora delar av världen. Man kunde tro att de fasansfulla erfarenheterna från andra världskriget skulle ha lett till att de medborgerliga rättigheterna om frihet från tortyr eller annan kränkande behandling blivit återupprättade i alla länder. Det var ju mot den renodlade våldsstaten som kriget utkämpats. Men tyvärr har tortyr blivit en allt vanligare metod för att skrämma och tysta människor som tycker annorlunda än de styrande.

Amnesty International publicerar varje år uppgifter från hundratalet länder om tortyr och annan misshandel. Tortyr mot enskilda, medlemmar i vissa sammanslutningar eller invånarna i vissa landsändar har blivit en del av regeringarnas säkerhetssystem. En så omfattande våldspolitik kräver bödlar i en helt annan utsträckning än forna tiders rättsmaskineri. I vissa länder utbildas nu hela grupper i den vidriga hanteringen precis som nazisterna under Hitler och kommunisterna under Lenin och Stalin gjorde.

Från flera håll vet vi hur det går till. Efter den militära grundutbildningen väljer man ut ett antal unga värnpliktiga för att t.ex. bli militärpoliser. En del visar då sådana egenskaper att de kan utbildas till torterare. I fattiga länder utlovas speciella förmåner. De får extra löner och ledigheter, tillgång till bilar och officers rang.

De flesta som väljs ut kommer från landsbygden eller från arbetarfamiljer. För dem blir den höga standarden ett starkt skäl att ta en plats i vad man där anser vara en elitkår. (I början vet rekryterna säkert inte vad de skall utbildas till.) Under elitutbildningen tränas de i att slå sina kamrater och att ta emot stryk. Man säger att det är ett slags kommandoutbildning för att de ska klara de allra hårdaste krigsförhållanden. De ska bli en elit i statens tjänst.

Nästa steg blir att de får vakta fångar, sedan vara med om att arrestera misstänkta, gärna sådana som man kan räkna med gör motstånd så att soldaterna får anledning att gripa till våld. Till sist får de vara med om att misshandla och tortera. Den som tvekar blir förlöjligad eller hotas med. stryk.

Till slut har man fått fram en stenhård grupp som tar uppgiften att tortera och döda som ett vanligt arbete.

Även om dessa vår tids bödelsdrängar är medvetna om att det de gör är kriminellt, så litar de på att deras överordnade kommer att skydda dem, så länge de har behov av dem. Det har visat sig ytterst svårt att få även välkända och klart utpekade bödlar fällda i länder där man bytt styrelseskick och försökt röja upp i det smutsiga förflutna.

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Vilka var det i regel som skötte avrättningarna i romarriket? Varför?
     
  2. Varför var det under medeltiden vanligare med dödsstraff i städer än på landsbygden?
     
  3. Förklara följande begrepp:

         a) Bödel

         b) Rackare
     
  4. Varför hade bödeln och rackaren så låg status i samhället under medeltiden? Hur kunde det ta sig uttryck bland folk?
     
  5. Vilka blev bödlar under medeltiden och hur kunde de kännas igen?
     
  6. Varför höjdes bödelyrkets status under 1600-talet och framåt och hur förändrades bödlarnas yrkesuppgifter?

 

Text: Jan-Olof Fallström, bokrecensent och läromedelsförfattare
 

Senast uppdaterad: 16 september 2022
Publicerad: 16 september 2022

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

Liknande artiklar

SO-rummet bok
M

Personlig hygien förr - en smutsig historia

Historien om vår hygien är ett ganska sorgligt kapitel, om man inte föredrar att skratta åt eländet...

SO-rummet bok
M

Städningens historia i Sverige

Mot smuts och damm har kvinnorna fört en ojämn kamp i alla tider. Före dammsugarens tid var det en...

M

Apotekens historia i Sverige

Apoteksväsendet har imponerande anor i vårt land. Redan för fyrahundra år sedan handlades...

S

Skolans och läraryrkets historia i Sverige

Kan du läsa det här har du säkert gått i skola. Eller så går du i skolan nu. Idag går alla i skolan...

M

Terrorismens historia

Terrorism kan användas för att försöka uppnå olika mål, oftast politiska eller religiösa. Terrorism...

SO-rummet bok
L

Hur behandlar vi våra djur?

"Djuren hade det bättre förr i världen", säger en del av dem som är kritiska mot hur...

ANNONS

ANNONS

Ämneskategorier

Livet på landet och i staden på medeltiden

Vardagsliv och andra företeelser i det medeltida samhället (500-1500).

Livet på landet och i staden 1500-1776

Vardagsliv och andra företeelser på landsbygden och i städerna under den nya tiden.

Livet på landet och i staden 1776-1914

Vardagsliv och andra företeelser på landsbygden och i städerna under det långa 1800-talet.

Brott och straff förr

Olika typer av brott och straff genom historien. Här berättas också om kriminalitet, lagar och ordningsmakt ur ett...

Dödsstraff

Ska grova brottslingar få en chans att bättra sig? Kan dödsstraff avskräcka och förhindra brott? Har vi rätt att döda i...

Relaterade taggar

Liknande Podcasts

SO-rummet podcast icon
L

Skiftesreformerna i Sverige

av: Mattias Axelsson
2021-09-23

I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i bl.a. historia) om skiftesreformerna i Sverige under slutet av 1700- och början av 1800-talet, särskilt laga skifte.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Orsaker till den industriella revolutionen

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2017-03-15

Mattias, Julia och Kristoffer pratar om den industriella revolutionens orsaker. Vad var den industriella revolutionen och vilka orsaker låg bakom?

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Att vara kvinna under 1800-talet

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2017-02-08

Mattias, Julia och Kristoffer pratar om hur det var att vara kvinna under 1800-talet i Sverige.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
L

Kvinnor på medeltiden i Sverige

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2016-11-23

Mattias, Julia och Kristoffer pratar om hur det var att vara kvinna i medeltidens Sverige.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
S

Normativa etiska teorier

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2016-02-17

Julia, Mattias och Kristoffer tar sig an etik och moral och går mer specifikt igenom några olika normativa etiska teorier: pliktetik, konsekvensetik och sinnelagsetik. Här berörs också dygdetiken.

+ Lyssna