Indelningsverket
Det var inte Karl XI som hittade på indelningsverket, men han såg till att det genomfördes så väl att det höll ända till 1901. På det sättet fick riket nu en stående armé som försörjde sig själv och som man inte behövde skapa krig åt för att hålla sysselsatt.
Några gårdar gick samman i en s.k. rote som försörjde en soldat med torp (en enkel stuga) och årslön. På samma sätt fick underbefäl (lägre befälsgrader) och officerare (högre befälsgrader) - som nu ofta var ofrälse (icke adliga) och betraktades som statstjänstemän - sina torp och gårdar, alla med ett tillhörande stycke jord vars storlek ökade alltefter rang och värdighet.
I Karlskrona byggdes landets första örlogshamn (örlog = krig till sjöss) och varv för flottan.
LÄS MER: Indelningsverket
Kungen ville ha koll
Allt detta byggdes tålmodigt upp under Karl XI:s outtröttliga övervakning. Han kunde stiga upp klockan två-tre på natten för att ge sig iväg på nya inspektionsrundor. Var som helst kunde han dyka upp under militära övningar eller i de kungliga ämbetsverken (dåtidens myndigheter) för att personligen granska vapen, uniformer och räkenskaper.
Tidsandan var allvarlig. Men mitt i denna stränga och strama tid skrevs också några av våra mest folkkära psalmer, som Kolmodins "Den blomstertid nu kommer". Den ingår i Karl XI:s psalmbok.
Kyrkoplikt och husförhör
Den nya kyrkolagen, som delvis gällt ända fram till våra dagar, organiserade den svenska statskyrkan. Församlingens klockare skulle lära socknens barn att läsa och från början hade alla svenskar kyrkoplikt. Alla måste gå i kyrkan och alla genomgick regelbundna husförhör där deras kunskaper i kristendom kontrollerades. Från predikstolen dundrade prästerna ut tidens ideal som gick ut på att sätta plikten mot Gud, kungen och fosterlandet framför allt annat.
Försvenskningen av Skåne
De sydsvenska landskapen gjordes svenska. Det gick förvånansvärt snabbt. Danskarna uppmuntrade en gerillarörelse, friskyttar kallades de i Danmark. Snapphanar, sa svenskarna.
Försvenskningen lyckades med en kombination av våld och diplomati. Snapphanar som påträffades med vapen avrättades under uppseendeväckande brutala former. Samtidigt pågick den psykologiska propagandan och indoktrineringen (åsiktsstyrningen) med hjälp av ämbetsmän från det nygrundade svenska universitetet i Lund. Stor betydelse hade också församlingarnas gamla präster, som nu tvingades predika på svenska, och klockarna som undervisade barnen i en svensk katekes (en lärobok i kristen tro).
Häxprocesserna
I denna tidsanda - där den lutherska kyrkan hade ett fast grepp om befolkningen och där präster ständigt varnade för djävulens verk - blossade plötsligt häxbålen upp. Detta var något som aldrig hände i Sverige på den katolska tiden (innan reformationen). Som en smittosam sjukdom spreds berättelser över landet om kvinnor som deltagit i orgier med djävulen i Blåkulla. Ofta tog de barn med sig. Barnens vittnesmål spelade en stor roll, vilket skilde de svenska häxprocesserna från liknande företeelser i andra länder.
Under de cirka tio år som häxhysterin spreds över landet avrättades - ofta under svår tortyr - omkring 300 kvinnor som häxor. De halshöggs först varefter kropparna brändes på bål. Det behövdes kraftiga insatser av kloka män inom statens egna trolldomskommissioner (en slags tillfälliga domstolar) innan förnuftet segrade. Det var män som Gustav Rosenhane och Urban Hjärne som under förhören insåg att anklagelserna mot häxorna huvudsakligen handlade om mentala och sociala problem. Det dröjde därefter inte länge förrän häxbålen svalnade.
HusförhörHusförhör var ett slags religionsförhör som prästen utförde på sina församlingsbor. Prästen kom till de olika hemmen och förhörde alla huvudstycken i Luthers lilla katekes, som var läroboken i kyrkans och statens tro. Meningen med dessa förhör var att kontrollera att ingen försökte föra fram nya idéer som stred mot den rätta tron. Vid dessa förhör förde prästen anteckningar om vad var och en kunde och vilka som var läskunniga. Husförhören blev med tiden också ett slags folkliga fester. Till dem gick man för att träffa bekanta och äta god mat.
|
M LÄS MER: Den karolinska tiden 1654-1718
S LÄS MER: Karolinska enväldet
M LÄS MER: Karl XI
S LÄS MER: Karl XI:s reduktion
S LÄS MER: Armén och flottan under stormaktstiden
S LÄS MER: Stormaktstidens adel
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur:
Alf Åberg, Karl XI, Wahlström & Widstrand, 1958
Sten Carlsson och Jerker Rosén, Svensk historia I, Bonnier, 1964
Jerker Rosén, 1500- och 1600-talens historia, Läromedelsförlaget, 1972
Herman Lindqvist, Historien om Sverige: Storhet och fall, Norstedts, 1995
FÖRFATTARE
Text: Herman Lindqvist, journalist och författare
Webbsida: http://www.hermanlindqvist.se
