M

Maria Johansdotter - en transperson på 1700-talet

”Ställtes för rätta en kvinnsperson Maria Johansdotter, vilken för någon tid sedan förklätt sig uti manfolkskäder under namnet Magnus Johansson.” Svartsjö läns och Färentuna tingsrätt gav henne 14 dagars fängelse på vatten och bröd samt uppenbar kyrkoplikt. Straffet var ett halvt dödstraff då 4 veckor ansågs vara lika med döden i ett Stockholmsfängelse på 1700-talet där sjukdomar, kyla och svält krävde många liv.
Bild:

Jag är både karl och kvinnfolk och ändå mera på manssidan...

I samarbete med Historiska museet i Stockholm gör Musikteater Unna en berättarteater av den sanna historien om spelmannen och transpersonen Maria som levde sitt liv som Magnus Johansson i början av 1700-talet. Föreställningen bygger på autentiska källor, tre rättegångsprotokoll från 1705 och 1706: Två tingsrättsprotokoll (Riksarkivet i Stockholm), samt ett hovrättsprotokoll (Kungliga biblioteket). Originalprotokollet från hovrätten brann upp men ett protokoll finns ändå bevarat tack var Lars von Engeström, 1751-1826. I de sk Engeströmska samlingen samlade han intressanta domar genom att skriva av dem för hand och denna samling finns på KB.

Berättaren Johan Theodorsson och musikern Anders Peev har skrivit manus till Maria Johansdotter och är också de som framför berättarteatern.

Föreställningen riktar sig till gymnasiet och högstadiet och lämpar sig väl för ämnessamverkan i ämnen som historia, musik och samhällskunskap.

Berättelsen om Maria/Magnus

”Jag är både karl och kvinnfolk och ändå mera på manssidan.”
Maria kommer från Åland till Stockholm år 1702. Hon börjar jobba som spelman på krogar i Gamla stan men får efter hand jobb som piga på Tuna gård nära Åkersberga. När hon spelar är hon alltid klädd i båtmankläder; skjorta, byxor och en halsduk dvs manfolkkläder. Hon var en fantastisk nyckelharpspelare vilket vi vet eftersom hon både jobbade som klockare och spelade till dans vilket är oerhört krävande och svårt. Magnus/Maria var förövrigt även Sveriges första biologiskt kvinnliga klockare dvs dåtidens kyrkomusiker.

I december 1704 kommer Maria till Lovön som Magnus Johansson. Hädanefter är han bara Magnus.

Bild:

Du ska inte tro att du kommer undan med det här, Maria Johansdotter!

Klockaren Jonas Andersson dör tragiskt i en olycka och Magnus erbjuds nu jobbet som klockare i Lovö församling av kaplan Erik Kihlmark. Kihlmark ber om Magnus prästbesked och anställningsbesked och han lämnar dessa när anställningen ska diskuteras. Kaplanen upptäcker att dokumenten är skrivna med exakt samma handstil. Hur kommer det sig, undrar Erik Kihlmark? Jo, prästen Johan Acrelius i Tuna var så ”drucken att han inte förmådde själv detta hennes besked skriva”. Då skrev förmannen på Tuna gård prästbeskedet, sa Magnus. Prästen skickar ett brev till kyrkoherden Acrelius uppe på Tuna för att få ett sant besked.

Samtidigt spelar Magnus på vakestugor, räfsegästabud och en och annan bröllopsspelning. Livet leker för Magnus och han är en dåtida ”rockstjärna” som har, vilket vi vet genom rättegångsprotokollen, minst tre förhållanden med kvinnor. De två första lämnar honom när de märker att han är biologisk kvinna.

Men den tredje är Anna Andersdotter, syster till den avlidne klockaren. Hon vet redan från början Magnus biologiska kön men älskar Magnus, hur han än är. Anna och Magnus träffas så ofta de kan, på logar och i en ödelada. De ligger tillsammans i halmlider och lagårdar och de bestämmer sig för giftermål.  - "Anna och jag ha ibland legat tillsammans förmenande sådant inte vore illa gjort efter ingendera kunde skada den andra."

Magnus arbetsgivare, kaplanen Erik Kihlmark får nu svar från kyrkoherde Johan Acrelius i Tuna på sina frågor om Magnus. Ingen med namnet Magnus Johansson har jobbat på Tuna gård och beskeden var falska, varken skrivna av kyrkoherden eller förmannen på gården. Däremot känner Johan Acrelius till en piga, Maria Johansdotter, som ”där brukat spela nyckelgiga och alltid varit klädd uti båtmandräkt.” Kihlmark förstår nu hur det ligger till med Magnus biologiska kön och känner sig lurad och kränkt. Kaplanen kallar till sig Annas mamma Ulrika Mårtensdotter och ber henne försöka förmå Anna att lämna Magnus och det gör Ulrika med besked. Hon säger till rätten: ”Jag beklagar att Anna inte velat låta agan, ehuru sträng och allvarsam den varit, leda henne till ära och dygd.

Bild:

Ni har drivit gäck med Guds namn och inviterat själva djävulen!

Anna vägrar lämna Magnus som hon älskar och rusar efter misshandeln till ödeladan där Magnus är. Hon berättar för honom att de är avslöjade, att de vet Magnus riktiga kön. Magnus är oerhört pressad och deras möte slutar med att Anna rusar till skogs med ett rep ”uti starkt regnväder att där sig till kropp och själ förgöra, och sig i satans våld uppoffra.

Anna räddas från döden av några bybor men dagen efter självmordsförsöket är hon och Magnus kallade till möte hos kaplan Kihlmark. Även Ulrika, Annas mamma är där. Till allas förvåning ställer kaplanen frågan om Magnus och Anna vill gifta sig - en diabolisk fråga eftersom Kihlmark vid ett jakande svar får bevis för att två kvinnor olagligen har friat till varandra. Det tycker han är ”capabelt nog att draga Guds hämnd och straff över land och rike.” Magnus går inte i fällan utan rusar ut ur prästgården.

Magnus fångas in och förs till arresten i Svartsjö slott där han sitter häktad i åtta månader under de tre rättegångarna. Hovrätten väljer att mildra domen till 8 dagars fängelse på vatten och bröd samt uppenbar kyrkoplikt. Uppenbar kyrkoplikt innebar att brottslingen skulle upptas i församlingen efter avslutat straff. Den dömde sitter längst fram vid altaret på pliktpallen. Efter gudstjänsten får Magnus först erkänna sina brott att ha klätt ut sig i manskläder och friat olagligen. Hela församlingen är där, det är en offentlig förnedring. Därefter ska Magnus ångra sig och be om förlåtelse innan det är dags för kaplan Erik Kihlmark att ställa den sista frågan där Maria ska lova att aldrig upprepa sitt brott att ha ”klätt ut sig olagligen”. Då öppnas kyrkporten och in kommer Anna med nyckelharpan i famnen.

Rättegångsprotokollen har blivit teater

I verkligheten slutar spåren efter Magnus med hovrättsprotokollet och vi vet inte om han överlever de 8 dagarna i fängelse, trots att vi sökt i många arkiv. Det var mycket hårt, kallt, fuktigt, undernäring och sjukdomar i fängeler på 1700-talet. Men de tre rättegångsprotokollen har nu blivit en spännande berättarteater för högstadiet och gymnasiet och vi som har gjort föreställningen ville inte ha ihjäl Magnus, vår hjälte. I stället har vi gjort ett hoppfullt slut. När prästen under den uppenbara kyrkoplikten avslutar med att fråga: ”Lovar du, Maria Johansdotter, att hädanefter leva ditt liv som Gud skapade dig, som kvinna” svarar Magnus. ”Jag heter inte Maria Johansdotter, jag heter Johansson, Magnus Johansson.”
 

"Pedagog Stockholm har gjort en liten film om hur man kan använda föreställningen på gymnasiet (se nedan)."

 

Text:
Johan Theodorsson
,
Musikteater Unna, berättare i föreställningen om Maria Johansdotter
Uppdaterad: 27 augusti 2017
Publicerad: 09 september 2012