John Ericsson (1803-1889) är en av Sveriges mest berömda uppfinnare genom tiderna. Han är framförallt känd som en pionjär inom fartygspropellern och som konstruktör av pansarfartyget Monitor, som hjälpte nordstaterna att försvara sin flotta under det amerikanska inbördeskriget.
John Ericsson föddes 1803 i Långbanshyttan nära Filipstad. Hans pappa fick arbete när man byggde Göta kanal. De två sönerna, John och Nils, fick arbeta på ritkontoret. John började som barn vid kanalbyggets ritkontor. När han var 13 år arbetade han som biträdande nivellör, vilket innebar att han mätte höjdskillnader i terrängen.
John var mycket duktig på att rita kartor och mannen bakom Göta kanal, Baltzar von Platen, blev rasande när John sa upp sig 1820 för att bli officer och lantmätare vid Jämtlands fältjägare.
Från 1826 var han uppfinnare på heltid. Ekonomiska problem i Sverige medförde att John reste till England där han försökte få engelsmännen intresserade av en vedeldad varmluftsmaskin. Detta projekt intresserade dock inte engelsmännen. Det gjorde däremot det lilla och snabba ångloket Novelty, som Ericsson byggde tillsammans med engelsmannen John Braithwaite. Vid loktävlingen i Rainhill 1829 var Novelty snabbt, men det var lätt byggt och drabbades av flera tekniska fel. Därför tvingades loket avbryta tävlingen, som vanns av Robert Stephensons Rocket.
Ericsson konstruerade en mängd olika propellrar. Han arbetade först med en konstruktion som hade två propellrar, men övergav senare denna lösning och utvecklade en mer praktisk enkelpropeller. Ericssons viktigaste insats var att förbättra propellerns form och kombinera den effektivt med fartygets motor. Konstruktionen fick stor internationell betydelse. Han konstruerade också den propellerdrivna ångskonaren Robert F. Stockton, som 1839 tog sig över Atlanten på 46 dagar.
Många tidiga ångfartyg drevs av stora skovelhjul på sidorna. Hjulen tog mycket plats, kunde skadas av vågor eller fiendens beskjutning och fungerade sämre när fartyget rullade i sjön. En propeller satt däremot skyddad under vattenytan i fartygets bakre del. Det gav mer plats ombord och gjorde tekniken särskilt användbar på krigsfartyg. Propellern blev därför en viktig del av övergången från segelfartyg till motordrivna fartyg.
Det som framförallt har gjort hans namn känt var konstruktionen av det pansrade och tornförsedda krigsfartyget Monitor som 1861-1862 på 118 dagar byggdes för nordstaternas räkning under det amerikanska inbördeskriget. I en berömd drabbning vid Hampton Roads den 9 mars 1862 mötte nordstaternas pansarfartyg Monitor sydstaternas Virginia, ett ombyggt fartyg som tidigare hade hetat USS Merrimack. Striden slutade oavgjort, men Monitor hindrade Virginia från att fortsätta angripa nordstaternas flotta. En annan nymodighet var det vridbara tornet med två stora kanoner. Tornet gjorde att kanonerna kunde riktas åt olika håll utan att hela fartyget behövde vända. Monitor kom att revolutionera sjökrigföringen under 1800-talet.
Under sista delen av sitt liv arbetade Ericsson på en maskin som skulle omvandla solstrålningens energi till mekaniskt arbete. Men experimenten ledde aldrig till någon maskin som kunde börja tillverkas och användas i större skala. De var ändå tidiga och framsynta försök att utnyttja solenergin.
Efter hans död fördes kistan under stora hedersbetygelser från ett amerikanskt fartyg till Sverige. Ericsson begravdes i Filipstad.
Till hans minne utdelas John Ericsson-medaljen av Chalmers tekniska högskola. Medaljen tilldelas några av de främsta studenterna som har tagit civilingenjörs- eller arkitektexamen där.
Han återvände till Sverige i en kista på ett amerikanskt krigsfartygJohn Ericsson lämnade Sverige 1826 och återvände aldrig under sin livstid. När han dog i New York 1889 ville både Sverige och USA hedra den världsberömde uppfinnaren. Året därpå fördes hans kista över Atlanten ombord på den amerikanska pansarkryssaren USS Baltimore. Resan blev en högtidlig statlig hedersbevisning. När fartyget kom till Stockholm fortsatte kistan genom Sverige med tåg. Vid flera stationer samlades stora folkmassor för att visa sin respekt. Den 15 september 1890 anlände kistan till Filipstad. Där bars den sista sträckan av tolv bergsmän från Ericssons födelsebygd Långban. Ericsson begravdes alltså i Sverige mer än 64 år efter att han hade lämnat landet. Några år senare byggdes ett särskilt gravkapell i Filipstad. Hans sista resa visar hur stor hjältestatus han hade fått på båda sidor av Atlanten.
|
M LÄS MER: 1800-talet och nationalismen i Sverige, del 8: Uppfinnare och vetenskapsmän
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
Litteratur:
Petter Karlsson, Svenska uppfinnare, Max Ström, 2003
Peter Krogh Andersen m.fl. Uppfinningarnas tidsålder, Bonnier Publications A/S, 2012
Shobhit Mahajan, Berättelser om alla uppfinningar från forntid till nutid, H. F. Ullman, 2014
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare ; fördjupningen är skriven av Torbjörn Nilsson, professor i historia
Fördjupningen är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
