Hade du fötts i början av 1900-talet hade du troligen fått uppleva inte bara ett, utan två världskrig - båda delvis ett resultat av oljan. Före industrialismen kunde arméer förflytta sig enbart så snabbt och så långt som människors och djurs muskelkraft tillät. Med nya maskiner kunde nyare och bättre vapen produceras och krigsfartyg kunde snabbt ta sig från en kontinent till en annan.
Första världskriget var det första moderna kriget i någon mening, omfattningen och brutaliteten hade inte skådats tidigare i historien. Detta var delvis en följd av nya sätt att framställa energi eftersom oljan gjorde att man kunde transportera vapen och soldater över större avstånd snabbare.
Att Frankrike, Storbritannien och USA besegrade Tyskland i första världskriget 1918 berodde till stor del på kontroll över olja. Walter Long, brittisk minister skrev 1917 i ett brev: ”Om du har män, ammunition och pengar, men saknar olja, som idag är den viktigaste källan till energi, kommer alla dina andra fördelar att vara av relativt litet värde”.
Det var dock först efter andra världskriget (ett krig som också i mycket kan förklaras utifrån kontroll över oljeresurser) som oljan blev den dominerande energikällan i världen. Som drivmedel i bussar och bilar, för uppvärmning av hus, för elproduktion och i den petrokemiska industrin visade sig oljan vara en oerhört effektiv energikälla. I Sverige stod oljan i början av 1970-talet för 80 procent av energin.
Det var också under efterkrigstiden som forskare återigen började titta på sambandet mellan utsläppen av koldioxid och global uppvärmning. Återigen kunde man konstatera oroväckande samband där mängden koldioxid (till följd av förbrukning av kol och olja) ökade kraftigt samtidigt som temperaturen under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet har stigit lika dramatiskt.
Oljekrisen - 1970-talet
Merparten av världens kända oljefyndigheter ligger i Arabvärlden. När arabländerna Egypten och Syrien 1973 anföll Israel var det flertalet västländer (däribland USA) som ställde sig på Israels sida. Som en följd av detta bestämde de oljeproducerande arabländerna att minska produktionen av olja och oljepriset steg kraftigt.
För svensk del innebar detta bl.a. att riksdagen fattade beslut om ransoneringslagar och man försökte få allmänheten att minska energianvändningen. Oljekrisen ledde också, för svensk del, till försök att ställa om energitillförseln. Före oljekrisen stod oljan för 80 procent av energin och 1990 för enbart 30 procent. Istället för att importera olja från konfliktfyllda länder var målet att producera inhemsk energi via vattenkraft och kärnkraft.
I början av 1800-talet stod bönder och skogsbrukare för 80 procent av arbetskraften i Sverige. Man producerade mat och virke främst för eget bruk eller för försäljning i närområdet. Med tillskott av nya typer av energikällor (främst kol till en början och sedan olja) kunde jord- och skogsbruk drivas industriellt. Med maskiner drivna av bensin kan ett jordbruk eller ett skogsbruk producera mat och virke för tusentals konsumenter. Idag står jord- och skogsbruk för några få procent av arbetskraften men producerar väldigt mycket mer än vad man gjorde bara hundra år tidigare.