Sverige under första världskriget

Drottningen stödde Tyskland

Drottning Victoria, Gustaf V:s gemål, var en sann tyskvän och stödde helhjärtat Tyskland under första världskriget. Hon uppträdde ibland i uniform som hedersöverste vid ett pommerskt regemente. Drottningen spelade en stor roll inför Gustafs borggårdstal 1914, där kungen förespråkade för ett starkare försvar.

Det var Sven Hedin som skrev talet, men Victoria renskrev det. Kronprins Gustaf Adolf och hans bröder försökte förgäves få delar av talet omformulerat, men Victoria var fast besluten att det tal som var skrivet, det skulle Gustaf hålla.

Försvar och landstorm

1914 beslöt svenska riksdagen att övningstiden för de inkallade skulle vara 340 dagar vid infanteriet och något längre vid andra truppslag. Studenter hade 485-500 dagar.

När kriget började skickades inkallelseorder även till alla som tillhörde landstormen och det var alla män mellan 35 och 42 år. Enligt lagen var dessa i fredstid tvungna att underkasta sig en obligatorisk utbildnings på fem dagar.

Svensk neutralitet

Den 3 augusti proklamerade den svenska regeringen fullständig neutralitet. Sverige hade vid den tidpunkten inga egentliga konflikter med omkringliggande länder. Det gamla grollet i samband med unionsupplösningen (Sverige-Norge) 1905 hade läkt förvånansvärt snabbt. Men det fanns en stor rysskräck bland svenskarna och en tyskvänlighet, framförallt i borgerliga kretsar.

Privat rysk attack mot Sverige

Natten till den 9 augusti 1914 stack den ryska östersjöflottans chef, amiral von Hessen, till sjöss med kurs mot Fårösund där han trodde att svenska flottan befann sig. Han hade själv satt ihop ett ultimatum: avgå omedelbart till Karlskrona, stanna där under kriget, annars skjuter vi er i sank. Han hade handlat på eget initiativ efter att ha fått felaktig information. Men ett telegram från ryska högkvarteret stoppade hans påtänkta krig mot Sverige.

Sjöförsvaret

Den svenska flottan fick ingripa ett hundratal gånger när tyska eller ryska krigsfartyg försökte uppbringa fartyg från fienden inom svenskt vatten. En gång blev den svenska ubåten Hvalen beskjuten av en tysk armerad trålare, varvid en flaggstyrman sköts till döds.

En viktig uppgift för den svenska marinen var minsvepning, och under de fyra år långa kriget oskadliggjorde man i genomsnitt 80 minor varje månad. Desarmeringarna krävde många dödsoffer.

Svensk sjöfart drabbades hårt av kriget. Närmare 800 svenskar omkom när 280 svenska handelsfartyg gick förlorade genom minsprängning, torpedering eller annan beskjutning.

Sverige bröt sin neutralitet

Sverige bröt sin neutralitet vid flera tillfällen. I oktober 1914 krävde Tyskland att Sverige skulle släcka lysbojarna i södra Sverige för att försvåra ententens sjöfart i Kattegatt och i Östersjön, och den svenska regeringen gick med på kravet.

1916 uppmanade tyskarna Sverige att minera Kogrundsrännan i Öresund, vilket Sverige också gjorde. Det innebar att flera av ententens fartyg blev innestängda i Östersjön.

Neutralitetskränkningar

Det skedde många neutralitetskränkningar under kriget. Den 2 juli 1915 drabbade två lätta tyska kryssare och tre torpedbåtar samman med fyra ryska pansarkryssare utanför Gotlands kust. Den tyska minkryssaren Albatross förföljdes och besköts av ryssarna och drog sig in mot den gotländska kusten där den gick på grund i närheten av Östergarns fyr.