En officer kämpar genom sitt exempel
Striderna krävde stora förluster på båda sidorna och många franska officerare omkom eftersom de följde traditionen från Napoleons tid att gå längst fram och inte söka skydd i terrängen utan de marscherade rakt fram mot de tyska kulsprutorna.
I den lilla byn Etrepilly följde en fransk officer sitt motto att ”en officer kämpar genom sitt exempel”. Officeren ledde med värdighet sina män genom att gå längst fram med sin promenadkäpp som enda vapen medan han bolmade på sin pipa. ”En fransk officer är inte rädd för döden”, konstaterade han och föll död ner på marken, träffad av en kula i huvudet.
Den 7 september fann franska soldater 500 svårt lemlästade tyska soldater i deras ställning. Tyskarna hade viftat med vita flaggor som tecken på att de gav upp, men det franska artilleriet hade skjutit granater över dem till alla livstecken hade upphört.
Även om striderna pågick längs hela fronten stod det avgörande slaget vid Marne. Den 8 september rasade slaget som värst och då retirerade befälhavaren för den 2:a tyska armén general von Bülow.
När Bülow började dra tillbaka sin armé resulterade det i en dominoeffekt bland de andra tyska arméerna. Det ledde till ett allmän tyskt tillbakadragande som påbörjades den 9 september.
Joseph Joffre sa efter slaget vid Marne: ”Min tro på Frankrikes soldater har rättfärdigats. Tänk hur modigt de kämpade”.
Kapplöpningen mot havet
Efter slaget vid Marne undvek Tyskland direkta drabbningar med fransmän och britter och nu inleddes den så kallade ”kapplöpningen mot havet”. Den tyske överbefälhavaren Helmuth von Moltke insåg att man var på väg att förlora och omöjligen kunde bryta igenom lät han den kejserliga armén dra sig mot havet.
Målet var att ta kontrollen över hamnarna vid havet. Under marschen utkämpades flera stora slag. Det viktigaste var vid Ypres i Flandern som började den 12 oktober och varade i över en månad. Tyskarna satte in ungefär 100 000 extra män, men de allierade höll staden. Ypres blev en vändpunkt. Det tidigare rörliga kriget ersattes av ett skyttegravskrig. De tyska trupperna drog sig tillbaka till floden Aisne och grävde ner sig. Det var början på ett fyra års långt skyttegravskrig.
Stora förluster
Fransmännen förlorade i döda, sårade 854 000 man från krigsutbrottet fram till ställningskriget i skyttegravarna. Engelsmännen förlorade 85 000 och tyskarna förlorade samtidigt 677 000. Den franska armén drevs fram av den gamla offensivandan i ideliga, tappra, övermodiga och förödande attacker.
Engelsmannen Robert Graves skrev i sin skyttegrav: ”Jag har varit med om fem stormningar på lite mer än fjorton dagar och jag kan ju inte fortsätta att klara mig varje gång”.