Hitler och första världskriget

Hitler var något av en enstöring i sitt regemente. Han hade ingen större kontakt med sina kamrater men han tyckte om att berätta om sitt älsklingsämne, som var tysk konsthistoria, då pratade han som en professor påstod hans kamrater.

Den fanns dock en varelse som Hitler visade sin kärlek till, det var en liten terrierhund som han döpte till Foxl, ”lilla räven”. Det var en hund som engelsmännen tagit med sig till fronten, men som hade deserterat till tyskarna. Hitler upptäckte den en dag i januari 1915 då den jagade en råtta nära en skyttegrav. Hitler lärde den lilla terriern att göra konster och njöt av att Foxl lydde honom.” Det var en riktig cirkushund, den kunde alla möjliga konststycken”, berättade han stolt.

Hitler såg ner på de soldater som drack alkohol och Hitler mobbades ofta. Det sades till exempel att han skulle ha dött av svält i en konservfabrik eftersom han inte ens kunde öppna en burk med sin bajonett.

Nazisterna påstod ofta att Hitler var en hjälte under kriget och därför tilldelades han järnkorset av både första och andra graden, men enligt den skotske historikern Thomas Weber var utmärkelsen snarast ett resultat av trogen tjänst och goda relationer till regementets ledning.  Därför var det inte överraskande att de fyra ordonnanserna på regementsstaben fanns bland de 60 mottagarna av järnkorset.

Hitler betraktades inte som ett ”chefsämne” och därför avancerade han aldrig högre än till graden korpral. Förmodligen var det hans brist på social kompetens som förklarade varför han, trots sin långa tid som militär, inte ens blev underbefäl.

Hitlers uppdrag skildras i en nazistisk barnbok

I nazistiska skolböcker och barnböcker beskrevs Hitlers arbetsuppgifter under kriget som ett mycket farligt arbete där han fick föra meddelanden genom kulspruteeld från skyttegrav till skyttegrav medan de övriga soldaterna kunde söka skydd i skyttegravarna. Från en barnbok utgiven 1935 beskrevs Hitler på följande sätt:

”Hitler var alltid en av de tappraste soldaterna i varje slag. Eftersom han var så modig och pålitlig, utsågs han till ordonnans. Han måste springa rätt igenom kulregnet och överlämna nyheter från en officer till en annan. Detta var ett mycket farligt arbete, men Hitler utförde det alltid tappert och ödmjukt”.

Hitler blev sårad

Den 5 oktober 1916, under Sommeoffensivens fjärde dag, blev Hitler och två av hans ordonnans kollegor skadade när en brittisk granat träffade deras skyddsrum. En granatskärva träffade Hitler i övre vänstra låret. Skyddsrummet de befann sig i långt borta från själva fronten.

Långt efteråt ljög Hitler att han befann sig vid själva fronten när han skadades. Efter att Hitler förts till sjukhus ökade striderna vid Somme och hela 78 procent av soldaterna vid Hitlers regemente dödades. Hitler fördes till ett armésjukhus nära Berlin där han stannade i knappt två månader.

Hitler lade skulden på kvinnorna

När Hitler efter skadan fördes till sjukhuset i Berlin hade han inte varit i Tyskland sedan 1914 och han upplevde snart den pessimism som fanns hos allmänheten inför kriget. I Mein Kampf lade han skulden på kvinnorna som skrev defaitistiska brev till fronten:

”Fronten översvämmas nu som förr av detta gift, som tanklösa kvinnor sutto hemma och fabricerade, naturligtvis utan att ha en aning om, att detta var det säkraste medlet att stärka motståndarens segervisshet till det yttersta och således förlänga och försvåra sina egna anhörigas lidanden vid fronten. Tyska kvinnors meningslösa brev kostade under den följande tiden hundratusentals män livet”.