Hemmafronten under första världskriget

Bristen på livsmedel ledde till upplopp i många tyska städer och det dagliga intaget av mat var för många stadsbor nere i 40 procent av förkrigsnivån.

I februari 1917 skrev prinsessan Blücher i sin dagbok: ”Vad beträffar stämningen bland folket har den heroiska attityden totalt försvunnit. Nu ser man ansikten som masker, blå av kylan och förvridna av hunger”.

Trots att Tyskland var utsatt för en blockad av de allierade nådde landet stora ökningar i krigsproduktionen. Exempelvis översteg produktionen av gevär och kulsprutor 1917 arméns behov.

Bättre läge i Storbritannien

Det ekonomiska läget i Storbritannien och Frankrike var bättre än i Tyskland, men deras regeringar hade svårt att övertyga befolkningen om att uppoffringarna var jämnt fördelade. Affärsmän som bedrev svarta affärer väckte befolkningens vrede.

Ransonering i Storbritannien

1918 införde brittiska regeringen ransoneringskort. Alla tvingades registrera sig hos en slaktare och en specerihandlare. Ransoneringen inleddes med socker, kött, smör, ost och margarin. Idén var att kunna garantera tillgången på vissa varor och det lyckades. Officiella siffror visade att kaloriintaget var i stort sett lika stort som innan kriget.

Kvinnor inom industrin

Antalet brittiska kvinnor som var anställda inom handel och industri ökade från tre miljoner till fem miljoner under kriget. År 1918 utgjorde kvinnor mer än hälften av Tysklands arbetsstyrka i industrin.

När det gällde tillverkning av krigsmateriel lockades kvinnorna av högre löner och bättre arbetsförhållanden.

Vita fjäderrörelsen

Det var ett stort socialt tryck på männen i Storbritannien att gå ut i kriget. Det fanns en rörelse som kallades ”Vita fjäderrörelsen” som uppmanade kvinnor att överlämna denna traditionella symbol för feghet till alla män i militär ålder som inte bar uniform.

Många soldater

Omkring 5,7 miljoner brittiska män tjänstgjorde i armén under första världskriget. Det var en fjärdedel av den vuxna manliga befolkningen. Omkring 2,4 miljoner soldater i den brittiska armén var frivilliga.

I Storbritannien kunde värnpliktiga ansöka om att bli undantagna, och den vanligaste orsaken var att ta hand om gamla föräldrar. Omkring 16 000 ”samvetsömma” begärde undantag på principiella eller religiösa grunder. De flesta av dem gick med att tjänstgöra som icke-stridande, exempelvis som bårbärare. De som vägrade att tjänstgöra bestraffades.

Värnplikt införs i USA

När USA gick in i kriget den 6 april 1917 var landet inte förberett för ett krig och någon allmän värnplikt fanns inte. I slutet av april 1917 hade endast 97 000 anmält sig frivilliga inför kriget.

Den 18 maj 1917 antogs en lag som krävde att alla amerikanska medborgare mellan 21 och 31 år skulle registrera sig för mönstring före den 5 juni. Bara medlemmar av erkända pacifistiska religiösa grupper som kväkarna behövde inte inkallas av samvetsskäl.

2,8 miljoner amerikaner

Vid krigsslutet hade omkring 2,8 miljoner amerikanska soldater sänts till Frankrike. Omkring 116 000 dog i militärtjänst, många av dem i influensaepidemin.

Spanska sjukan

Spanska sjukan var en influensaliknande sjukdom som drabbade världen 1918-1920. Sjukdomen orsakades av en slags fågelinfluensavirus som överfördes genom direktkontakt eller genom luften vid hostning. Över hälften av befolkningen i Europa fick sjukan och av dem dog ca 2,6 miljoner människor.

I hela världen dog totalt omkring 20 miljoner av spanska sjukan.