Hungermarscherna 1917 var demonstrationer som bland annat orsakades av den rådande livsmedelsbristen. Under våren minskade brödransonerna och potatisen blev alltmer sällsynt. Livsmedelspriserna hade under kriget ökat med över 50 procent.
På ett 20-tal orter förekom aktioner, ofta med många kvinnor i täten, t.ex. i Västervik den 16 april och i Stockholm den 27 april, då 5 000 kvinnor demonstrerade mot mjölkbristen och Mjölkcentralens monopol. På flera håll utbröt strejker, soldater i uniform deltog i protester och affärer och bondeförråd genomsöktes. Särskilt dramatiska var händelserna i Ådalen, där uppemot 5 000 människor deltog i en hungermarsch till Nyland den 26 april.
Oroligheterna handlade inte bara om mat. Syndikalister planerade också att storma fängelset i Härnösand, där Amaltheamannen Anton Nilsson satt. Han hade först dömts till döden för sin medverkan i bombattentatet mot fartyget Amalthea 1908, men straffet hade senare ändrats till livstids straffarbete. Den 1 maj 1917 tågade omkring 10 000 arbetare till fängelset. Militären bevakade byggnaden, men demonstranterna avstod till slut från att försöka frita honom. Protesterna på andra håll i landet fortsatte dock under maj och början av juni.
På Seskarö inledde omkring 300 arbetare den 25 maj en gemensam aktion för att skaffa bröd. De genomförde så kallade tvångsinköp, vilket innebar att de tog bröd från affärer och bagerier utan ransoneringskuponger men betalade för det.
Under juni stabiliserades läget gradvis. Tillgången på mat förbättrades när nypotatisen började komma ut på marknaden. Högerregeringen under Carl Swartz hade dessutom redan i maj slutit ett avtal med Storbritannien som gjorde det möjligt för Sverige att importera spannmål och andra viktiga varor.
När 500 soldater och en kanon skickades till SeskaröEfter tvångsinköpen tog polisen in flera arbetare till förhör. Hundratals människor samlades då för att frita dem. När en styrka på 50 soldater anlände den 30 maj uppstod en våldsam sammandrabbning. Folkmassan tog gevären från flera soldater, och två invånare skadades när en officer avlossade skott. Myndigheterna skickade därefter omkring 500 soldater till ön. De hade gevär, kulsprutor och en mindre kanon. Ingen fick lämna Seskarö, invånarnas båtar beslagtogs och telefonstationen ockuperades. Konflikten avslutades först när landshövdingen lovade mer mat och ett soppkök. I utbyte återlämnade arbetarna vapnen och de utpekade ledarna gick med på att förhöras.
|
S LÄS MER: Matbrist och ransonering vid hemmafronten under första och andra världskriget
M LÄS MER: Revolutionen i Stockholm som inte blev av
M LÄS MER: Sverige under första världskriget
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
