Tyskland förfogade över 3 500 medeltunga eller tunga artilleripjäser. Det kan jämföras med cirka 300 för Frankrike. När kriget började hade Tyskland över två miljoner soldater.
Tysklands armé förändrades radikalt under kriget, i synnerhet under överbefälhavarna Hindenburg och Ludendorff som utsågs 1916. De blev i praktiken diktatorer över krigsinsatsen och mobiliserade staten för det totala kriget.
Under kriget skrevs 11 miljoner man ut, varav 4,1 miljoner sårades och omkring 1,7 miljoner dödades.
Österrikisk-Ungerska armén
Tysklands viktigaste allierade Österrike-Ungern hade den svagaste armén av alla stormakter. I teorin kunde man mönstra 1,3 miljoner soldater.
Österrike saknade den industriella basen för att kunna föra ett långvarigt krig och var dåligt utrustat när det gällde järnvägar för att snabbt kunna transportera enheter mellan fronterna.
Ett stort problem för armén var att omkring en fjärdedel av de värnpliktiga var analfabeter och de flesta från underlydande folkslag förstod inte tyska eller ungerska. Många av folkslagen, som tjecker, slovaker, polacker, rumäner och sydslaver, var direkt fientliga till den österrikiska regimen.
Brittiska armén
1914 hade Storbritannien två arméer, en försvarsarmé på deltid och en reguljär armé utrustad för att tjänstgöra eller strida i andra länder. Dessa arméer bestod av cirka 700 000 man.
När kriget började förfogade Storbritannien över 150 000 kvalificerade soldater i sin armé. De stora förlusterna innebar att Storbritannien införde allmän värnplikt 1916. Historiskt hade man förlitat sig på den allsmäktiga flottan för de brittiska öarnas säkerhet.
När första världskriget började strömmade nästan en miljon unga män i Storbritannien till värvningskontoren. De döptes till Kitcheners armé efter den brittiske krigsministern som på värvningsaffischer manade frivilliga att ansluta sig till armén. Den brittiska armén bildade då kompisbataljoner som innebar att man stred tillsammans med sina kamrater. Bataljoner inom ett regemente skulle bestå av män från samma by eller från samma stad. Tanken var god, teoretiskt sett.
Det fanns många påtryckningar att man skulle gå in i armén, exempelvis alla affischer. På en stod det: ”Kommer du att slåss för din kung och ditt fosterland, eller ska du gömma dig bakom den trygghet som dina fäder vann och som dina bröder kämpar för att bibehålla”.
På en annan affisch hånas en ung man av sin flickväns pappa som säger: "Hör nu här, om du är gammal nog att gå ut med min dotter, så är du gammal nog för att slåss för henne och ditt land".
På en affisch använde man skam för att få män att ställa upp: ”Kommer du att åka, eller måste jag”? Frågar en ung kvinna sin man medan Belgien brinner i bakgrunden.
.jpg)
