Första världskrigets arméer

Det var lätt för 16-åringar att gå med i armén eftersom man sällan kontrollerade åldern.

Av de 247 061 brittiska officerarna som deltog i striderna under första världskriget tillfångatogs fyra procent, 30 procent sårades och 13,5 procent dödades. Totalt förlorade britterna 116 781 officerare, vilket motsvarar en förlustsiffra på nästan 50 procent.

Franska armén

1914 bestod den franska armén av 700 000 soldater och officerare. Vid krigsutbrottet kunde Frankrike mobilisera drygt 1,1 miljon soldater. Under krigets lopp mobiliserade Frankrike omkring fyra miljoner man.

Det stora problemet för Frankrike var att man inte hade tillräckligt många utbildade officerare.

När kriget började utrustades de franska soldaterna med det franska geväret Lebel, som var mindre pricksäkert än de andra arméernas gevär.

Den franska militärdoktrinen var mycket enkel. Enligt fälthandboken från 1913 skulle ”Den franska armén, enligt sina gamla traditioner, inte tillämpa någon annan lag än offensivens”.

Australien och Nya Zeeland

1914 var Australien och Nya Zeeland självstyrande kolonier inom det brittiska imperiet. Trots att Australien bara hade fem miljoner invånare och Nya Zeeland en miljon invånare var det många som ville gå in i kriget på Storbritanniens sida. Omkring 416 000 anmälde sig från Australien och 124 000 på Nya Zeeland, däribland en trupp maorier.

Australierna med sin laganda och sitt förakt för det engelska klassystemet fick militär träning i skolan. Nyzeeländarna kom mest från nybyggarförhållanden och var uppväxta med gevär.

Gallipolifälttåget skulle för alltid förknippas med första världskriget för australiensarna och nyzeeländarna. Efter detta fälttåg fördes dessa trupper till västfronten. Soldaterna betraktades som oerhört modiga även om de hade en motvilja mot formell disciplin.

Omkring 60 000 australiensare och 17 000 nyzeeländare dödades under första världskriget.

Indiska soldater

En indisk expeditionsstyrka bestående av två infanteridivisioner och en kavalleridivision deltog i striderna i Flandern 1914. När det blev ett skyttegravskrig visade de sig vara ett värdefullt tillskott till Storbritanniens åderlåtna trupper i första linjen.

Tyskarna fruktade särskilt gurkhas till följd av deras skicklighet att genomföra tysta räder genom ingenmansland där de ställde till med blodbad med sina vassa skarpslipade kukris (knivar med böjt blad).

Sydafrikanska soldater

Under kriget rekryterade Sydafrika 136 070 vita och 92 837 svarta soldater, inklusive en 30 000 man stark arbetsenhet. Dessa trupper stred både i Frankrike, Egypten och i Östafrika för det brittiska imperiet.

Kanadensiska soldater

1914 var Kanada en självstyrande koloni med 7,2 miljoner invånare. Redan i augusti gick Kanada in i kriget på Storbritanniens sida och stred på många olika fronter.

Ryska armén

1914 bestod den ryska armén av ungefär 1,3 miljoner man med en reserv på omkring fyra miljoner. I teorin fanns ytterligare 22 miljoner man i stridsduglig ålder. I Europa trodde man att den ryska armén skulle rulla fram som en ångvält, vilket inte blev fallet.

Ryssland hade en stor brist på officerare. Ett infanteriregemente med 3 000 soldater hade 1916 bara 12 officerare.

Ryssarna led av brist på materiel under hela 1915. Man kunde t.ex. bara producera 70 000 gevär i månaden när behovet låg omkring på 200 000.

Amerikanerna

Fastän USA hade en befolkning på omkring 100 miljoner 1914 hade man en liten armé, bara 100 000 man, det var jämförelsevis en tredjedel av storleken på Belgiens armé.

Den 6 april 1917 gick USA in i kriget, men det skulle dröja drygt ett år innan amerikanska soldater kämpade i något större antal i Europa. I maj 1918 fanns det 500 000 amerikanska soldater i Frankrike, och vid krigsslutet var det över två miljoner.

Moralen höjdes i ententen när amerikanerna kom, men de var hänvisade till de allierade när det gällde kanoner, stridsvagnar och flygplan.