Väckelserörelserna
Väckelserörelserna hörde till de tidiga folkrörelserna. De bestod både av inomkyrkliga rörelser, som schartauanismen, laestadianismen, Evangeliska fosterlandsstiftelsen och Svenska missionsförbundet, och av frikyrkliga samfund, som metodistkyrkan, baptistkyrkan, pingströrelsen och Frälsningsarmén. Genom kravet på religiös frihet och den folkliga rekryteringen knöt frikyrkorna nära band till främst liberalismen och nykterhetslogerna, men även till arbetarrörelsen.
Nykterhetsrörelsen
Nykterhetsrörelsen hade föregångare tidigare under seklet; ett ledande namn var prästen Peter Wieselgren. Först på 1870-talet uppkom dock en självständig massrörelse med krav på helnykterhet, alltså att helt avstå från alkohol. Lokalföreningarna kallades loger efter anglosaxiskt mönster. De byggdes upp av organisationer som Godtemplarorden (IOGT), Nationaltemplarorden (NTO), Kristliga blåbandsförbundet och arbetarrörelsens Verdandi. Som mest fanns en halv miljon medlemmar (340 000 vuxna) i nykterhetsrörelsen (1910). Målet var lokalt veto mot alkoholutskänkning och på sikt rusdrycksförbud. Förbudsomröstningen 1922 förlorades dock knappt. I riksdagen hade nykteristerna under stora delar av 1900-talet en stark ställning. År 1917 var 64 procent av andra kammarens ledamöter nykterister, däribland samtliga vänstersocialister.
Arbetarrörelsen
Arbetarrörelsen, med sin politiska och fackliga gren, har betytt mest av folkrörelserna. Även den har äldre anor, i detta fall i 1850-talets radikala hantverksgrupper och liberala arbetarföreningar, som fram till 1890-talet var konkurrenter till socialdemokratins klasskampslinje.
Rörelsens genombrott kom med 1880-talets strejker. Tidigare hade fackföreningarna, t.ex. typografernas, varit av hantverkskaraktär, nu grundades istället riksomfattande industriförbund inom de flesta branscher. Strejk var i början arbetarnas enda vapen. I decemberöverenskommelsen 1906 mellan LO (grundat 1898) och SAF godtogs kollektivavtalen och föreningsrätten. I gengäld erkände LO arbetsgivarnas rätt att leda och fördela arbetet samt att anställa och avskeda arbetare.
Socialdemokratiska Arbetarepartiet (SAP) bildades 1889, med starkt stöd från fackföreningsrörelsen. Genom kollektivanslutningen knöts från början nära band mellan rörelsens två grenar. Närstående organisationer som Arbetarnas bildningsförbund (ABF), nykterhetsföreningen Verdandi, hyresgästföreningen, bostadskooperativa HSB samt i viss mån konsumentkooperationen (idag Coop) visar dels hur arbetarrörelsen blev en del av samhället, dels hur den byggde upp ett nätverk av organisationer som snart fick stor betydelse i Sverige. Andra grenar, som liberala, syndikalistiska, anarkistiska och så småningom vänstersocialistiska och kommunistiska, har funnits inom arbetarrörelsen, men bara i undantagsfall hotat den socialdemokratiska dominansen. När socialdemokratin nådde den stora massan arbetare kring sekelskiftet 1900 tonades de marxistiska dragen successivt ned till förmån för reformistiska krav, alltså krav på förändringar genom politiska beslut och reformer, som rösträtt, åttatimmarsdag och förhandlingsrätt.
Varför var folkrörelserna viktiga för demokratin?Folkrörelserna blev en slags demokratiskola. I föreningarna fick människor öva på att hålla möten, skriva protokoll, välja styrelser, rösta och argumentera för sina åsikter. Det var viktigt i ett samhälle där många länge saknade politisk makt. Genom väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen lärde sig människor att organisera sig tillsammans och påverka samhället. På så sätt bidrog folkrörelserna starkt till Sveriges demokratisering.
|
S LÄS MER: Den svenska demokratins historia (artikelserie)
M LÄS MER: Frikyrkor
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Associationer Associationer var föreningar och sammanslutningar som växte fram vid 1800-talets mitt. Till skillnad från äldre tiders skråväsen var de frivilliga, men jämfört med senare tiders folkrörelser hade associationerna starkare koppling till staten. Särskilt de ekonomiska associationerna vände sig dock både mot statliga regleringar och mot ohämmad individualism. Några exempel är de statligt stödda hushållningssällskapen, de tidiga nykterhetsorganisationerna, aktiebolagen och Bokförläggareföreningen. Erik Gustaf Geijer hyllade associationsprincipen och menade att medelklassen skulle bära upp den.
|
Folkmöten och reformmöten var nya former av politiskt deltagande som växte fram under 1800-talet. År 1849 och 1850 hölls reformmöten i Örebro. Där krävde deltagarna i stort sett allmän rösträtt för män, vilket var ett radikalt krav vid den här tiden. Folkmöten, ofta utomhus och mer informella, arrangerades också från 1860-talet och in på 1900-talet då rösträtten stod på dagordningen.
|
