Att tillhöra en viss grupp eller förening bidrog till att forma individernas självbild och identitet. Någon var kanske ”nykter socialist och AIK:are” medan en annan såg sig som ”rösträttskvinna, baptist och djurvän”. I samspel med andra byggdes en individuell särart, som kunde ta sig uttryck genom kläder, språkbruk, normer och vanor.
Sex faser av folklig organisering
Genom den nya föreningskulturen kanaliserades och synliggjordes en mångfald av intressen och strömningar som låg i tiden.
Fred, idrott, naturintresse, hembygd och byggandet av egna hem var frågor som genomsyrade folkrörelserna en bit in i efterkrigstiden.
Med tiden skapades alltfler intresse-, hobby- och nöjesföreningar. Vissa hade stora samhällsfrågor på agendan, medan andra var mer inriktade på umgänge, nöje och förströelse. Det bildades särskilda föreningar för etniska, sexuella och könsöverskridande minoriteter, invandrare, särbegåvade, ointroducerad adel, hundägare, bastubadare, cyklister, villaägare, skattebetalare, bilförare, styvbarn, fågelskådare - och så vidare. Trots denna oöverskådliga pluralism kan ändå vissa övergripande mönster, eller faser, urskiljas i den folkliga organiseringens historia:
Förindustriella kollektiv (medeltid-cirka 1870)
De förindustriella korporationerna bestod av gillen (fram till 1544), hantverkarnas skrån och lokalt baserade byalag och allmänningar. Från 1700-talet bildades inom borgerskapet och adeln lärda sällskap och associationer, inriktade på samhällsnyttigt arbete.
Politiska folkrörelser (cirka 1850-1920)
Från mitten av 1800-talet bildades religiösa församlingar med folkligt förankrade idéer. Nu inleddes den första politiska folkrörelsevågen, med arbete för bland annat religionsfrihet, nykterhet, fred, rösträtt och kvinnors rättigheter.
Fysisk och andlig utveckling (cirka 1880-1930)
Parallellt med politiska och ekonomiska rörelser uppstod föreningar som var mer inriktade på frågor som rörde livskvalité, miljö och personlig utveckling. Exempel är studieförbund inom de existerande rörelserna, fritidsföreningar, scoutrörelsen, Svenska Naturskyddsföreningen, Hembygdsrörelsen, Svenska Turistföreningen och, störst av dem alla, idrottsrörelsen.
Ekonomi och välfärd (cirka 1880-1940)
Under denna period bildades många föreningar med siktet inställt på ekonomiska rättigheter och ekonomisk trygghet. Exempel är fackföreningar, egnahemsrörelsen samt olika former av lantbruks- och konsumentkooperativ.
Alternativ opposition (cirka 1950-1990)
Från slutet av 1950-talet började det komma föreningar av mer informell karaktär, som hade en plattare struktur och nya mötesformer. Exempel är politiska studentorganisationer och rörelser inriktade på miljöfrågor, fred, global solidaritet, mänskliga rättigheter och en alternativ livsstil.
Nätverk och globala sociala rörelser (1990-idag)
Under andra halvan av 1990-talet kom internet och det därmed sammanhängande nätverkssamhället. Informationsteknologin, globaliseringen och en ökad individualisering har bidragit till nya former av sociala rörelser, där fysiska gränser och fasta organisationsformer alltmer suddas ut. Rörelser kan snabbt uppstå såväl lokalt som globalt och samordnas med hjälp av sociala medier. Exempel är Occupy, Attac, Refugees Welcome, Missing People och metoo-rörelsen.
Inflation i föreningar
Under 1900-talet när föreningslivet, politiken och staten växte samman alltmer talade vissa om att folkrörelserna hade blivit ”hälften rörelse, hälften stat”.
Under 1900-talets slut fanns det så många föreningar och intresseorganisationer att Sverige beskrevs som ”genomorganiserat” och kanske alltför korporativistiskt. De intressen som lyckades organisera sig kunde vinna inflytande och makt. Möjligheten att ”organisera sig till framgång” gjorde att den politiska spelplanen översvämmades av stora och små föreningar, som alla krävde ”sin del av kakan". Vissa grupper lämnades dock utanför eller släpptes inte in i folkrörelsekulturen, vilket gjorde att de blev utan inflytande och ekonomiska bidrag.
