För tvåtusen år sedan var Petra nabatéernas huvudstad och en av de viktigaste handelsplatserna i Mellanöstern.
Nabatéerna var ett nomadfolk från arabiska öknen som slog sig ner i Petra på 500-talet f.Kr för att utnyttja platsens strategiska läge där sex olika karavanvägar möttes (se karta).
Under Petras storhetstid kring vår tideräknings början, bodde ungefär 30 000 människor i staden.
Nabatéerna talade ett semitiskt språk, nära besläktat med arabiskan.
Under 100-talet f.Kr utvecklade nabatéerna en konsonantskrift som anses vara föregångare till den arabiska skriften.
Nabatéerna var ett rikt folk som uppmuntrade flitiga människor. Vid årets slut belönades de som ökade sin inkomst, medan förlorarna bötfälldes. Så småningom övertog de handeln med lyxvaror, rökelse från Arabien, kryddor från Indien, kinesiskt siden, elfenben och slavar från Nubien (nuvarande södra Egypten och norra Sudan). Andra betydelsefulla varor som det handlades med i Petra var silver och egentillverkad keramik. Nabatéerna exporterade dessutom tjära till Egypten, som användes vid balsamering.
Nabatéerna skapade tempel, lagerbyggnader och gravar direkt ur klippan. De högg fram Jordaniens rosafärgade stad ur sandstensklipporna, och började med fasaderna som pryddes med korintiska kolonner, blomstergirlanger och statyer av gudar och lejon. Därefter holkade de ur rummen.
Petra (se karta över staden) fick sin vattenförsörjning med hjälp av bäckar och regnvatten som leddes in till staden via ett kanalsystem som huggits ut i klipporna. På liknande sätt lyckades nabatéerna odla upp öknen omkring staden.
Dagens resenärer måste ta sig in i Petra (grekiskt ord som betyder klippa) via en femhundra meter lång ravin. På en del ställen stiger klyftans väggar till över 100 meter där de nästan möts. Plötsligt uppenbarar sig en öppning, som knappt räcker till för två hästar i bredd, och snart möter man ett tempel som är tio våningar högt.
"Skattkammaren" i Petra.
Längre fram står en väldig amfiteater och andra byggnader huggna ur klippan i assyrisk, egyptisk, hellenistisk och romersk stil.
Bland byggnaderna kan nämnas ”skattkammaren”. Det är ett vackert tempel som eventuellt har fungerat som en kungagrav från första århundradet efter Kristus.
Efter att romarna hade lagt under sig Petra år 106 e.Kr uppstod alternativa handelsvägar längs Röda havet och Nilen. Staden förlorade därefter sin betydelse och sitt välstånd.
Vägen in i Petra.
Den 19 maj år 363 störtade Petras fristående murar samman av en jordbävning. Efter ännu ett jordskalv tvåhundra år senare skingrades slutligen stadens invånare. Därefter var det under 600 år bara beduiner och vägfarande som kände till Petras klippfasader.
År 1812 återupptäcktes Petra av John Lewis Burckardt. Väl medveten om att Petra skulle väckas ur sin mer än 600-åriga törnrosadröm skrev han i sin dagbok följande:
”De som utsätter sig för den strapatsrika färden, kommer att bli rikt belönade. Klippstaden Petra äger några av världens vackraste tempel."
Efter freden mellan Israel och Jordanien 1994 har Petra hamnat på topplistan över världens mest sevärda platser. Petra besöks numera av omkring 500 000 turister per år (se statistik).
Petra finns även med på listan över världens sju nya underverk - en modern, alternativ förteckning till antikens sju underverk.
LÄS MER: Jordaniens historia
Frågor till texten:
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
Historia om Jordanien. Här hittar du material som behandlar landets historia i stora och små perspektiv.
Människans kreativitet och drivkraft att bygga bestående monument har resulterat i att det finns...
Arkeologi handlar inte bara om skatter och berömda upptäckter kring forntida kungar och drottningar...
Människor har rest som turister i alla tider. Men turism var inte lika vanligt förr som idag....
