Under åren 1900-1910 fick den moderna idrotten – byggd på frivillighet, tävlingar och ett utvecklat regelsystem – sitt organisatoriska genombrott i Sverige. Det stora genombrottet som massrörelse kom först under mellankrigstiden. Den moderna tävlingsidrotten växte fram i nära samband med industrisamhället.
Idrottstävlingar av olika slag fanns redan på 1790-talet. Bland den moderna idrottens föregångare fanns dock 1870-talets gymnastikföreningar och föreningar med t.ex. skridskoåkning, segling eller rodd på programmet. Snart utvecklades också friidrotten, fotbollen och olika kraftsporter, ofta efter engelsk förebild.
Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund, som idag heter Riksidrottsförbundet (RF), bildades 1903. En ledande idrottspionjär var Viktor Balck, som arbetade som lärare vid Gymnastiska centralinstitutet (GCI).
Den moderna tävlingsidrotten mötte dock motstånd från flera håll: företrädare för linggymnastiken, som betonade kroppslig fostran framför tävling, kyrkliga företrädare som ogillade tävlingar på söndagar samt delar av arbetarrörelsen som vände sig mot idrottens koppling till hovet och militären och fruktade att kampen på idrottsbanorna skulle minska intresset för klasskampen.
Under 1900-talet utvecklades idrottsrörelsen till en av Sveriges största folkrörelser. Verksamheten byggde på lokala föreningar där medlemmarna tillsammans valde styrelse och fattade beslut. Många tränare, ledare och funktionärer arbetade ideellt, alltså utan vanlig lön. Föreningarna gjorde det möjligt för fler barn, ungdomar och vuxna att träna och tävla, men blev också platser där människor lärde känna varandra, samarbetade och tog ansvar.
När idrotten blev en folkrörelseI början av 1900-talet var organiserad idrott fortfarande ganska ovanlig i Sverige och fanns framförallt i städerna. Under mellankrigstiden förändrades detta i rasande fart. Mellan 1919 och 1939 ökade antalet medlemskap inom Riksidrottsförbundet med över 400 procent till omkring 390 000. Samtidigt växte antalet föreningar till nästan 5 800, mer än sju gånger så många som 20 år tidigare. En viktig förklaring var att idrotten nådde nya grupper. Arbetarungdomar och ungdomar på landsbygden började söka sig till föreningarna i stor skala. År 1939 låg omkring 60 procent av Riksidrottsförbundets föreningar utanför städerna. Fotboll, friidrott och skidåkning kunde samla både utövare och stora skaror åskådare, samtidigt som nya idrotter som ishockey, badminton och orientering slog igenom. Även massmedierna hjälpte till att göra idrotten populär. Dagens Nyheter införde en särskild sportsida 1920 och när radiosändningarna började några år senare kunde människor följa idrottshjältar och stora tävlingar långt från själva arenan. Idrotten hade gått från att vara ett intresse för relativt få till att bli en del av vardagen för människor över hela landet. Utvecklingen omfattade dock inte alla lika mycket. Omkring 1939 uppskattas bara ungefär var tionde aktiv idrottsutövare ha varit kvinna. Det skulle dröja flera årtionden innan kvinnors deltagande närmade sig männens.
|
M LÄS MER: Idrottshistoria
S LÄS MER: Folkrörelser
M LÄS MER: Sverige under 1900-talet
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
