S Fördjupning
Ett första industriellt genombrott i Sverige ägde rum på 1870-talet, men först under 1890-talet blev förändringen mer genomgripande. Många av de nya industrierna låg utanför städerna, på bruksorter eller i andra mindre samhällen, som blomstrade till följd av järnvägsbyggena. Stora koncerner byggdes upp där järnbruk kunde kombineras med sågverk, t.ex. Uddeholms AB. Andra kända järnverk var Domnarfvet och Sandvikens jernverk. Motala verkstad och Kockums i Malmö fick en viktig roll genom sin specialiserade produktion.
Krisen 1878-1879 drabbade järnbruk, sågverk och järnvägar, men industrialiseringen fortsatte. Stockholm, Göteborg och Norrköping blev i allt högre grad industristäder med fabriker och en talrik, trångbodd arbetarbefolkning. Städernas nya invånare, som var ditlockade av bättre ekonomiska möjligheter, hade blivit överflödiga inom jordbrukssektorn som successivt rationaliserats.
Urbaniseringen, omflyttningen till städerna, tilltog alltmer. Många sökte sig ännu längre bort - till framtidslandet Amerika (USA). Ett närmare beläget framtidsland var Norrland, vars järnvägsbyggen och snabbt växande sågverkssamhällen drog till sig skaror av arbetare. Urbaniseringen var ändå inte mer genomgripande än att 57 procent av befolkningen ännu år 1900 fanns inom de agrara näringarna (jordbruket) jämfört med 90 procent hundra år tidigare. Först på 1910-talet översteg antalet verksamma inom industrin och tjänstesektorn jordbruksnäringens.
Uppfinnarindustrier
Många storföretag utvecklades kring förra sekelskiftet efter idéer av en rad uppfinnare. Vid 1800-talets slut svepte en våg av tekniktro genom landet. På några år ville man ta igen den eftersläpning som den sena industrialiseringen orsakat. Framstegen manifesterades också vid Stockholmsutställningen 1897.
Uppfinnarna var födda kring seklets mitt och fick nu sitt genombrott. Resultatet av deras nyskapande arbeten blev en rad "snilleindustrier". Gustaf de Laval lade med sin mjölkseparator och andra jordbruksmaskiner samt ångturbinen grunden till Alfa Laval. Jonas Wenström utvecklade trefassystemet som Asea (dagens ABB) kunde utnyttja. Gustaf Dalén revolutionerade fyrbelysningen med sin gasackumulator för AGA, medan Sven Wingquists självreglerande kullager togs om hand av SKF. Liksom Nobels dynamit och L.M. Ericssons telefonsystem lade de grunden till dagens exportinriktade verkstadsindustrier. Det gjorde inte Johan Petter Johanssons uppfinning på samma sätt, men skiftnyckeln har ändå betytt mycket, även för gemene mans vardag.
