Landsorganisationen (LO) är en sammanslutning av fackliga arbetstagarorganisationer i Sverige.
LO samlar arbetare i fackförbund
LO främsta uppgift är att försvara medlemmarnas intressen på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Det gäller alltifrån löner och anställningsvillkor till att försöka påverka politiska beslut som gynnar medlemmarna. Idag består LO av 13 fackförbund som tillsammans organiserar omkring 1,4 miljoner arbetare.
Facklig samling mot arbetsgivarnas makt
LO bildades 1898. Vid den konstituerande kongressen deltog representanter för 24 fackförbund, 13 fristående fackföreningar och 19 lokala fackliga organisationer. Tillsammans representerade de omkring 50 000 arbetare. I början var LO en defensiv organisation som skulle stödja förbund vilka drabbats av lockout eller stred för föreningsrätten. Lockout innebär att arbetsgivaren stänger ute de anställda från arbetsplatsen och inte betalar ut någon lön. Föreningsrätten handlar här om arbetarnas rätt att bilda och vara med i fackföreningar.
LO:s förste ordförande var Fredrik Sterky, en journalist från ett välbärgat hem.
De första fackförbunden hade anor från hantverket, t.ex. Typografiska (bildat 1886). Närmare 1900 växte industriförbunden Järn och metall och Fabriks sig starka. År 1908 fanns 28 förbund med 162 000 medlemmar. Storstrejken 1909 blev dock ett svårt nederlag för LO, och medlemsantalet minskade kraftigt.
Decemberkompromissen gav facklig föreningsrätt
Tre år tidigare, genom decemberkompromissen 1906 mellan LO och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), hade arbetsgivarna erkänt arbetarnas rätt att organisera sig fackligt. I gengäld accepterade LO arbetsgivarnas rätt att leda och fördela arbetet samt att anställa och säga upp personal.
Saltsjöbadsavtalet formade den svenska modellen
Under de följande årtiondena utvecklades reglerna på arbetsmarknaden. År 1920 infördes en lag om medling i arbetstvister och 1928 inrättades Arbetsdomstolen. År 1938 slöt LO och SAF det berömda Saltsjöbadsavtalet. Tanken var att arbetsgivare och fackföreningar i första hand själva skulle lösa konflikter och komma överens om spelreglerna på arbetsmarknaden, utan att staten behövde ingripa. År 1941 fick LO nya stadgar som stärkte centralorganisationens ställning gentemot medlemsförbunden.
KollektivanslutningKollektivanslutning innebar att en lokal facklig organisation genom ett gemensamt beslut kunde ansluta sina medlemmar till Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP), utan att varje person själv behövde ansöka om medlemskap. När LO bildades 1898 beslutades först att fackförbund som ville tillhöra LO inom tre år också skulle ansluta sig till Socialdemokraterna. Bakom beslutet fanns en vilja att hålla samman arbetarrörelsens fackliga och politiska delar. Samverkan mellan parti och fackförening betecknades av både Hjalmar Branting och Kata Dalström som "tvång till frihet". Kravet på att förbunden skulle ansluta sig till partiet togs bort redan år 1900. Istället kunde lokala fackliga avdelningar kollektivansluta sina medlemmar till SAP. Från 1908 kunde enskilda medlemmar reservera sig och därmed stå utanför partiet. Systemet blev omdiskuterat under 1900-talet. Socialdemokraternas partikongress beslutade 1987 att kollektivanslutningen skulle avskaffas, och övergången till enbart individuellt medlemskap genomfördes senast vid årsskiftet 1990-1991. |
Storstrejken 1909 – kraftmätningen som nästan knäckte LOSommaren 1909 bröt en av de största arbetsmarknadskonflikterna i Sveriges historia ut. Landet befann sig i lågkonjunktur och arbetsgivarna ville sänka lönerna. När fackföreningarna gjorde motstånd svarade arbetsgivarna med lockout. Omkring 80 000 arbetare stängdes ute från sina arbetsplatser och blev utan lön. LO svarade genom att den 4 augusti utlysa storstrejk. Som mest hade omkring 300 000 människor lagt ner arbetet. Konflikten blev en enorm kraftmätning mellan LO och arbetsgivarnas organisation SAF. Problemet för fackföreningarna var att deras strejkkassor inte räckte särskilt länge. Arbetarna fick ingen vanlig lön under strejken, och för många familjer blev situationen snabbt svår. Efterhand började arbetare återvända till sina jobb och LO tvingades avbryta kampen utan att ha nått sina viktigaste mål. Nederlaget fick stora följder. LO hade drygt 162 000 medlemmar 1908, men medlemsantalet föll kraftigt under och efter konflikten. Många arbetare lämnade facket och en del svartlistades av arbetsgivare eller sökte sig utomlands. Storstrejken blev ändå en viktig erfarenhet för både arbetsgivare och fackföreningar. Under de följande årtiondena utvecklades nya former för förhandlingar och avtal, vilket så småningom bidrog till Saltsjöbadsavtalet 1938. |