Erik Gustaf Geijer
Erik Gustaf Geijer (1783-1847) var en svensk historiker, skald, tonsättare och ledande kulturpersonlighet under 1800-talets första hälft. Han växte upp i bruksmiljö i värmländska Ransäter (i nuvarande Munkfors kommun). Efter studier i Uppsala utsågs han till professor i historia 1817. I början tillhörde Geijer den romantiska skolan och deltog 1811 i bildandet av Götiska förbundet, i vars skrifter han bl.a. publicerade dikterna Odalbonden och Vikingen med deras folkligt romantiska syn på bonden.
Historikern Geijer betonade helheten i analysen av epoker och samhällen. Han kan med en modern term kallas samhällshistoriker. Staten stod i centrum för hans historiesyn. Sveriges historia präglades visserligen av dess kungar, men också av alliansen mellan kungamakt och folk gentemot adeln.
År 1838 inträffade hans berömda "avfall", då han övergav konservatismen för en radikal liberalism, eller snarare en kristen socialism. Medelklassens associationer (en slags tidiga folkrörelser) hade en nyckelroll, men hans nya realism förde också in arbetaren i historien. Följande ord skulle kunna komma från en senare, radikal samhällsfilosof, Karl Marx: "Kapitalistens bekvämliga vila efter väl förrättat jordiskt förvärv är icke mänsklighetens mål. [- - -] Nedanför borgaren i samhället är också ett folk - nämligen det så kallade folket - ett folk, vars arbete bereder skördarna och fuktar verkstäderna med sin svett." (Ur Om vår tids inre samhällsförhållanden, 1844.)
LÄS MER: Sverige under 1800-talet
LÄS MER: Götiska förbundet
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Här nedan hittar du material som kan relateras till Erik Gustaf Geijer.
Uppdaterad:
3 augusti 2023
Publicerad:
14 december 2019
